Friskolan Broholmsskolan medverkade i en forskningsstudie om elevers förutsättningar att nå målen i grundskolan. Ingen skola är för liten för att delta i forskning, tror verksamhetschef Marie Pilfalk. Det är snarare en möjlighet för små skolor att få värdefulla kontakter med akademin.
Praktiknära skolforskning ses av många som en väg till höjd undervisningskvalitet i skolan. Inte minst verkar synen ha brett politiskt stöd. Den förra regeringen tog initiativ till en ny myndighet, Skolforskningsinstitutet, och den nuvarande regeringen har tillsatt en utredning som ska föreslå hur universitet och skolhuvudmän kan samverka för att stärka den vetenskapliga grunden i skolan.
Men redan idag pågår det förstås praktiknära forskning där skolor öppnar sina verksamheter för forskare som behöver komma ut i klassrummen och träffa eleverna för att få svar på sina frågor.
En sådan studie genomfördes för en tid sedan vid Gillbergs centrum vid Göteborgs universitet som samlar forskare inom barn- och ungdomspsykiatri. Forskarna ville bland annat ta reda på i vilken utsträckning kognitiva svårigheter hos elever i den vida gruppen ”normalbegåvade” inverkar på möjligheten att nå grundskolans mål.
Studien genomfördes bland elever i årskurs 6 i Västra Götaland och en av flera friskolor som medverkade i studien var Broholmsskolan i Lidköping.
30 av 36 elever på skolan medverkade i studien. De fick genomgå ett förenklat WISC-test (ett begåvningstest som görs i samband med utredningar, red. anm.) som kompletterades med bland annat studieresultat.
Marie Pilfalk som är verksamhetschef på Broholmsskolan beskriver bakgrunden till studien och skolans åtagande.
– En av initiativtagarna är skolpsykolog och efter att de nya läroplanerna antagits – där det står att alla elever ska nå målen – ville de undersöka på om det verkligen är möjligt för alla elever att nå godkänt.
– Det vi skulle hjälpa till med var dels att informera vårdnadshavare och samla in deras skriftliga godkännande av att deras barn var med i studien. Vi upplät rum på skolan där en forskare träffade eleverna en och en och genomförde testen. Jag som rektor fick komma in med resultat på nationella prov och betyg i årskurs 6 och klasslärarna fick svara på frågor om elevernas lärande.
Långsiktigt men inte betungande
Engagemanget från skolan var långsiktigt. Förfrågningen till vårdnadshavarna gjordes redan när eleverna gick i årskurs 5. Testen genomfördes i årskurs 6 och studieresultaten i form av betyg kan lämnas först efter årskurs 6.
Men Marie Pilfalk menar att deras medverkan bara har positiva sidor och på Broholmsskolan pågår det i dag flera forskningsprojekt.
– Det har absolut inte varit betungande för oss att vara med. Det har bara varit intressant. För oss är kontakten med akademin jätteviktig. Vi är en liten skola och att få influenser från forskningen är viktigt så att vi vet att vår utbildning vilar på en grund som är beforskad.
Broholmsskolan har 360 elever från förskoleklass till årskurs 9. Och Marie tror inte att en skola kan vara för liten för att medverka i forskningsprojekt. Snarare att det är en möjlighet för de små skolorna.
– Ingår man in en stor studie så är det väldigt hög grad av anonymitet. Det är nog så små skolor kan jobba, att försöka vara med i större studier.
Anpassningar inte så konstigt
Projektet avslutades med att skolorna som medverkat fick komma till Gillbergs centrum för en genomgång av resultatet. Broholmsskolan har sedan förmedlat resultat till sina lärare. Närmare var tredje elev har behov av anpassningar.
– Det var det mest intressanta, att det är så många som har bekymmer med att nå målen. 10 procent har betydande svårigheter, men hela 30 procent av eleverna kan man känna en viss oro för. Men studien visar också att stöd ger effekt.
Och Broholmsskolan visade sig vara ganska representativ för resultatet.
– Vi är en liten skola där vi lever nära våra elever och man har funderar många gånger på om det är så att vi har särskilt många med särskilda behov här hos oss. Men det här stämde rätt så väl, att man ofta får göra olika former av anpassningar och hjälpa de som har det lite tuffare, säger Marie.
– Det här har stärkt oss i att man ska vara vaken på att det faktiskt är många som vi behöver ha lite koll på. Det är också bra att ha i kontakten med vårdnadshavare för att avdramatisera det och säga att ”det är inte så konstigt”.
Magnus Johansson