Svenska friskolors intäkter består av kommunal skolpeng och statliga bidrag. Elevavgifter, anmälnings-, kö- eller registreringsavgifter får inte tas ut. Undervisningen ska vara avgiftsfri.

Friskolor får för låg skolpeng

Svenska friskolors intäkter består av kommunal skolpeng och statliga bidrag. Elevavgifter, anmälnings-, kö- eller registreringsavgifter får inte tas ut. Undervisningen ska vara avgiftsfri.

Fristående grund- och gymnasieskolor finansieras i första hand genom kommunala bidrag från elevernas hemkommuner, den så kallade skolpengen. För grundskolan ska den enligt Skollagen 10 kap 38 § motsvara elevens hemkommuns budgeterade kostnader per elev för sju kostnadsslag:

  1. undervisning,
  2. lärverktyg,
  3. elevhälsa,
  4. måltider,
  5. administration (schablonersättning),
  6. mervärdesskatt (schablonersättning) och
  7. lokalkostnader.


Summan av dessa kostnadsslag är det så kallade grundbeloppet. Hur grundbeloppet ska beräknas framgår av regeringens proposition 2008/09:171 Offentliga bidrag på lika villkor, Förordning (1996:1206) om fristående skolor och viss enskild verksamhet inom skolområdet samt Skollagen. Fristående skolor ska ha samma ersättning som kommunala skolor för fem av kostnadsslagen.[1]

Administrationskostnader och mervärdesskattekostnader ersätts med en 3-procentig[2] respektive 6-procentig[3] schablon.[4] Se mittenstapeln i illustration 45.5.

 

Både kommuner och fristående huvudmän rapporterar sina kostnader till Skolverket årligen, men anvisningarna för vad som ska hänföras till respektive kostnadsslag är inte helt i enlighet med Skollagen och SFS 1996:1206, men för de fem kostnadsslag som fristående skolor ska ha samma ersättning som kommunala skolor, kan vi anta att de är i det närmaste identiska.[5] Administrations- och mervärdesskattekompensation ersätts enligt schablon. Det är alltså lätt att avläsa om kommunerna tillämpar Skollagen och SFS 1996:1206 rätt. Viktiga bestämmelser finns även i Skolförordningen (2011:185) och Gymnasieförordningen (2010:2039).

Den kommunala huvudmannens genomsnittliga kostnader för grundskolan per elev 2022[6] var:

Friskolor skulle enligt Skollagen ha fått 108 830 kronor[7] per elev i grundbelopp 2022 för fem av kostnadsslagen, delsumma 1, samt dessutom 3 procent schablonersättning för administrationskostnader och 6 procent schablonersättning i mervärdesskattekompensation, summa 118 930 kronor per elev.[8] Se mittenstapeln i illustration 45.

De fick 103 600 kronor år 2022,[9] 15 330 kronor per elev för lite. Se den högra stapeln i illustration 45.

I kostnadsslaget Övrigt, som inte finns i Prop. 2008/09:171 Bidrag på lika villkor, eller i Skollagen, ingår i Skolverkets redovisning enligt ovan, ”Alla övriga kostnader som inte ingår i ovanstående kostnadsslag, till exempel SYV-verksamhet, administration och kostnad för kompetensutveckling, såsom kursavgift (exklusive lönekostnader)”.[10] SYV-verksamhet och kostnad för kompetensutveckling, såsom kursavgift ska i enlighet med SFS 1996:1206 4 Kap 4 § redovisas i kostnadsslaget undervisning, eftersom de betraktas som kostnader som är direkt hänförliga till undervisningsverksamheten.

Ill. 45. Kommunernas kostnader för grundskolan 2022, enligt kommunernas uppgifter till Skolverket/SCB, vänstra stapeln. Grundbeloppet som det ska beräknas enligt Skollagen 10 Kap 3 §, mittersta stapeln. Grundbelopp som utbetalats, enligt Sveriges Officiella Statistik, Skolverket Grundskolan – Kostnader – Riksnivå, Tabell 2 A, 2022, högra stapeln. Pilen vid den vänstra stapeln påminner om att vissa kostnader som redovisas som Övriga kostnader, enligt Skollagens förarbeten ska redovisas som undervisningskostnader.

De enskilda huvudmännens genomsnittliga kostnader för grundskolan per elev 2022[11] var:

Vissa kostnader ska inte ingå i beräkningen av grundbeloppet

Kommunens kostnader bland annat för att upprätthålla skolplikten ska inte ingå i underlaget för beräkningen av grundbeloppet, enligt Prop. 2008/09:171 Bidrag på lika villkor, ”Liksom utredningen finner regeringen att kommunens kostnader för att hålla en beredskap för att kunna ta emot elever i grund- och gymnasieskolan inte har något omedelbart samband med kostnaderna för utbildningsverksamheten. De hör snarare samman med kommunens övergripande myndighetsansvar. Kostnader av det slaget bör därför kunna särskiljas och inte ingå i resurserna till skolverksamheten.”[12] Inte heller kostnaderna för skolskjuts ska ingå i beräkningsunderlaget för grundbeloppet.

Friskolor ska med andra ord inte ha ersättning motsvarande kommunernas samtliga kostnader– och får det inte heller. De 17 900 kronor i Övriga kostnader som inte ingår i beräkningen av grundbeloppet, utgör ett 16,4 procent stort tillägg till kommunens kostnader för utbildningsverksamheten.

I den politiska debatten och i media hävdas det ofta att friskolor ersätts för kostnader som de inte har, bland annat skolplikten och ansvaret för att upprätthålla jämn kapacitet lokalmässigt över demografiska cykler, vilket alltså är falskt. Den så kallad Åstrandska Likvärdighetsutredningen[13] hävdade förvisso att det kan finnas ”demografiutjämningskostnader” bland de fem kostnadsslagen som ska ligga till grund för grundbeloppsberäkningen och att kommunerna bör få dra av dessa kostnader i beräkningen av grundbeloppet.[14] Påståendet fördes vidare i Prop. 2021/22:161 Ökad likvärdighet för skolhu­vudmän i vilken regeringen föreslog att ”kommunen ska få göra ett avdrag från basersättningen [de fem kostnadsslagen som ligger till grund för grundbeloppsberäkningen, red anm] för de merkostnader som kommunen har till följd av sitt ansvar enligt 24 § att anordna utbildning i grundskolan”.[15] Dessa merkostnader redovisas idag förmodligen i kostnadsslaget Övrigt och så polemiserade regeringen[16] runt vad som egentligen ska förstås med begreppet ”myndighetsansvar” i Prop 2008/09:171 Bidrag på lika villkor sida 54–55, istället för att se till dess principer.

Nettoredovisar kommunerna sina kostnader?

Friskolorna finansieras i andra hand genom olika statliga bidrag, som ökat under senare år. Det finns ett antal statliga bidrag att söka för olika extrainsatser och försöksprojekt. 2023 avsatte till exempel staten 6,7 miljarder kronor till det så kallad likvärdighetsbidraget, som alla grundskolor, oavsett huvudman, kan erhålla, baserat på elevernas socioekonomiska bakgrundsfaktorer.

Det är oklart hur de olika statliga bidragen påverkar kommunernas kostnadsredovisning och därmed beräkningen av grundbeloppet. Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren visar i rapporten Friskolorna och skolkostnaderna att kommunerna nettoredovisar kostnaderna[17] – bidragen krediteras bland annat de fem kostnadsslagen som utgör underlag för grundbeloppsberäkningen – det vill säga de statliga bidragen sänker kommunernas verkliga kostnader.[18] Därmed är kommunernas verkliga kostnader för undervisningsverksamheten kanske 15 procent högre än vad Skolverkets uppställning visar, 15 000 kronor, och beräkningen av grundbeloppet ytterligare 15 000 kronor för låg. Antagandet om 15 procent baseras på Skolverkets uppgift att de statliga bidragen utgör 12 procent ”av de totala kostnaderna per elev för grundskolor med enskild huvudman”[19] och att ”fristående huvudmän inte [tycks] vara lika bra på att söka vissa statsbidrag som kommunala huvudmän”.[20] För friskolor är det naturligt att redovisa statsbidrag som intäkter.

Socioekonomisk omfördelning av skolpengen

I början av 2010-talet började kommuner avsätta en del av underlaget för skolpengen för en socioekonomisk omfördelning till skolor med elever som anses behöva mera stöd, i form av större ekonomiska resurser.[21] Läsåret 2017/2018 omfördelade 57 procent av de kommuner som deltog i SKR:s enkät en del av skolpengen.[22]

Större städer är vanligen mer heterogena och det finns ofta en högre grad av boendesegregation, vilket i sig påverkar skolornas elevunderlag. Det finns också fler skolor att välja mellan i större kommuner, vilket i sin tur kan ge olika elevsammansättning i skolorna. I glesbygdskommuner finns det mer sällan olika skolor att välja mellan och det finns även färre skolor totalt. Tre fjärdedelar av storstads- och storstadsnära kommuner omfördelade 2018 en del av skolpengen i form av ett socioekonomiskt strukturbidrag. Något mer än hälften av de små kommunerna och glesbygdskommunerna gjorde det också.[23]

Knappt hälften av de kommuner som använder socioekonomisk omfördelning omfördelade upp till 5 procent av skolpengen, en tredjedel omfördelar 6–10 procent, en sjättedel 11–15 procent, 1/15-del 16–20 procent och tre kommuner över 20 procent.[24] Vid en omfördelning på tio procent så får alla skolor 90 procent av grundbeloppet och de återstående tio procentenheterna fördelas till skolorna i förhållande till den modellberäknade socioekonomiska sannolikheten att de inte ska nå behörighet till gymnasiets yrkesprogram. Kommuner som omfördelar en del av skolpengen socioekonomiskt använder minst 80 olika omfördelningsmodeller.[25] I nedan beskrivna studie av 32 kommuner dominerar modeller som bygger på vårdnadshavarnas utbildningsnivå och andel nyinvandrade.

Eftersom elever i kommunala skolor i genomsnitt har en något sämre socioekonomi utgår modellerna från att de inte blir behöriga till gymnasiets yrkesprogram i samma utsträckning som elever i friskolor, och den socioekonomiska omfördelningen tillfaller därför kommunala skolor i något högre utsträckning[26] än friskolor. Detta har dock ingenting med beräkningen av grundbeloppet att göra, eftersom omfördelningen sker på samma villkor för kommunala och fristående skolor.

Skolverket använder vid fördelning av det så kallad likvärdighetsbidraget ett socioekonomiskt index per skola som beräknas på varje elevs:[27]

  • vårdnadshavares utbildningsnivå
  • invandringsår till Sverige
  • vårdnadshavares inkomst
  • kön
  • vårdnadshavares ekonomiska bistånd
  • folkbokföringsadress (högre index om vårdnadshavarna har olika folkbokföringsadresser)
  • antal syskon som är folkbokförda i hemmet
  • bostadsområdes socioekonomisk status där eleven är folkbokförd

 

Indexet beräknas av SCB och finns beskrivet i en PM Socioekonomiskt index HT21 som kan erhållas från SCB. Det togs fram på uppdrag av 2015 års Skolkommission. Grundtanken bakom modellen är att elever som har högre sannolikhet att inte uppnå behörighet till gymnasieskolan har ett större behov av stöd än elever som har låg sannolikhet att inte uppnå behörighet. Därmed antas också att skolor och kommuner med hög andel elever som riskerar att inte uppnå behörighet till gymnasiet har ett större behov av ekonomiskt stöd. Historiska data över utfall för åren 2017–2021 har använts som underlag för modellarbetet.

Endast 2 av 32 studerade kommuner följer lagen

Kunskapsskolans chef för Externa relationer Mikaela Valtersson har i en rapport, Är friskolorna överkompenserade? En studie av 32 kommuner från oktober 2023, detaljstuderat hur beräkningen av grundbeloppet går till i 32 kommuner, se avsnittet Forsknings- och rapporttips. Studien består av både kvantitativt och kvalitativt underlag. Statistik, budgettabeller och skolpengsbeslut har analyserats tillsammans med intervjuer och textstudier. Totalt har ungefär 160 olika källor i form av kommunala budgetar och andra handlingar ingått som underlag, samt en del andra källor i form av litteratur och rapporter. Syftet med studien är att undersöka hur skolpengsbeslut fattas och hur resurserna fördelas till skolorna. Målet är förvisso även i Valterssons studie att utvärdera om Skollagen följs och om systemet är rättvist och likvärdigt, oavsett vilken huvudman och skola eleven väljer. Men rapporten har ett vidare perspektiv än bara beräkningen av grundbeloppet och innefattar även de ekonomiska effekterna av strukturbidrag, ersättning för nyanlända samt tilläggsbelopp. I analysen har Valtersson också tagit hänsyn till statsbidragen och adderat friskolornas sökta statsbidrag till deras ursprungliga beviljade skolpeng för att skapa full jämförbarhet.

Rapporten visar att en elev i en kommunal skola 2021 i genomsnitt hade cirka 17 000 kronor mer per år i resurser än en elev i en fristående skola. Det är ungefär samma differens som mellan den kommunala skolans totala kostnader och det beräknade grundbeloppet i analysen ovan.

Elevsammansättningen och nettot av strukturbidraget förklarar endast cirka 2 700 kronor per elev och år. Efter justering för elevsammansättning kvarstod 2021 en skillnad om 14 200 kronor per elev och år och efter justering för kommunernas bredare uppdrag 11 000 kronor per elev och år i genomsnitt. Resultatet är tydligt, friskolorna är inte överkompenserade.

I rapporten konstaterar Mikaela Valtersson att ”försöka följa de beräkningar som kommunerna gör för att komma fram till skolpengen eller hur deras resursfördelningsmodell ser ut, är ofta förknippat med betydande svårigheter.

Färre än hälften av kommunerna i studien följer lagens intentioner fullt ut och visar de olika delarna i skolpengen. Bara några få av de studerade kommunerna är så tydliga och pedagogiska som de förutsätts vara.”[28] Slutsatsen är att bara två av de 32 kommuner som studerats följer lagen.

Ett av syftena med regeringens proposition 2008/09:171 Offentliga bidrag på lika villkor, var att göra det möjligt att förvaltningsrättsligt pröva beräkningen av grundbeloppet,[29] vilket naturligtvis inte går att göra om den inte är transparent. I de allra flesta studerade kommuner är grundskolebudgeten mycket svårtillgänglig. Oklara rubriker och tabeller och svårbegripliga tillvägagångssätt när det gäller hur olika delposter undantas innan skolpengen fördelas och andra delposter förs tillbaka i kompensation, gör det utomordentligt svårt att se hur skattepengar används.[30]

Valtersson konstaterar också att den enskilt största skillnaden i resurstilldelningen mellan elever i kommunala och elever i fristående skolor handlar om administration och central förvaltning. Kostnader för administration och stöd till kommunens egna skolor i form av till exempel kommunikation, pedagogik, kompetensutveckling, ekonomi, IT-system och HR är ungefär dubbelt så stor som den 3 procent-schablon som friskolorna tilldelas.[31] Friskolornas riksförbund ansåg i remissomgången inför regeringens proposition 2008/09:171 Offentliga bidrag på lika villkor, att kommunens budget för administration ska ligga till grund även för administrationsersättningen.[32]

Rapporten exemplifierar flera oklarheter kring kostnadsredovisningen av kommunernas lokalkostnader och noterar att endast fyra av de studerade kommunerna använder en lokalkostnad i grundbeloppsberäkningen som är i närheten av de kostnader de själva uppgivit till Skolverket.[33]

Dessutom visas i jämförelsen av hur stora kostnader som undantas från beräkningen grundbeloppet i kostnadsslaget Övrigt hur till exempel Katrineholm redovisar hela 23,8 procent av de totala kostnaderna som Övrigt.[34]

Det saknas belägg för att eleverna i de fristående grundskolorna är överkompenserade. Samtidigt är det utomordentligt svårt att få någon klarhet i hur många kommuner beräknar grundbeloppet. Något som även Riksrevisionen konstaterade i sin granskning ”Skolpengen – Effektivitet och konsekvenser”.[35]

Skolpengsberäkningen för gymnasiet är än mer komplicerad

Beräkningen av grundbeloppet för gymnasiet sker på motsvarande sätt som för grundskolan, men sker på programnivå, vilket ökar komplexiteten och minskar transparensen. Reglerna finns i Skollagen 16 kap 53 § samt i SFS 1996:1206. Som exempel kan anges att grundbeloppet för studieförberedande program spänner från 89 400 kronor per elev på Ekonomiprogrammet till 97 300 kronor per elev på Naturvetenskapsprogrammet och för yrkesprogram från 104 800 kronor per elev på Handels- och administrationsprogrammet till 290 400 kronor per elev på Naturbruksprogrammet inriktning trädgård, enligt Skolverkets riktprislista för 2022, som ska tillämpas av hemkommunen om den inte själv tillhandahåller elevens program. Grundbeloppet kan skilja stort mellan kommuner som tillhandahåller elevens program, till följd av undervisningsgruppernas storlek och de speciallokaler som krävs på främst yrkesprogrammen. Därför beräknar inte Skolverket något genomsnittligt grundbelopp för gymnasiet.

De kostnader som rapporteras till Skolverket är, uppställda på samma sätt som för grundskolan ovan:

Ovan beskrivna schabloner för administration och mervärdesskattekompensation tillämpas på samma sätt som för grundskolan.

Utbudet av statliga bidrag är lägre på gymnasiet, men de som tillfaller den kommunala huvudmannen nettoredovisas förmodligen på samma sätt som i grundskolan. Någon socioekonomisk omfördelning av skolpengen har tidigare inte skett på gymnasiet, men har börjat tillämpas i Stockholm.

Uthållig ekonomisk stabilitet, men rörelsemarginal endast 3,4 procent

Alla huvudmän försöker undvika att ha högre kostnader än intäkter, oavsett om de är kommunala eller fristående och oavsett driftsform. För friskolor är det dessutom ett krav enligt 2 kap Skollagen att en fristående huvudman ska ha en uthållig ekonomisk stabilitet som säkrar en trygg skolgång för huvudmannens elever. Beroende på driftsformen kan denna stabilitet uppnås på olika sätt, men den förutsätter ett ekonomiskt överskott, det vill säga vinst.

Heller-Sahlgren visade i sin rapport 2020 att bruttovinstmarginalen 2018 var endast 0,8 procent, för hela friskolesektorn.

Den genomsnittliga rörelsemarginalen för aktiebolag som driver fristående förskolor eller skolor är 3,4 procent. Rörelseresultatet utgör resultatet i ett företag före finansiella kostnader och skatt har betalts. Nettoresultatet, vinsten, är alltså ännu lägre.

Ofta väljer företag att låta vinsten vara kvar i bolaget, till exempel för att med egna medel finansiera investeringar eller expansion. Utdelningarna till aktieägare i friskoleföretag de senaste åren har uppskattats till i storleksordningen 200–300 miljoner kronor per år. Det motsvarar mindre än en (1) procent av kostnaderna för samtliga friskolor, det vill säga även sådana som drivs av föreningar, kooperativ et cetera.

Allmänhetens uppfattning om vinster i skolor

En av myterna om friskolor är att friskolornas vinster är höga. Enligt en undersökning från Demoskop[36] tror nästan hälften av befolkningen att friskolornas vinster ligger över 10 procent av omsättningen. En knapp tredjedel tror att vinstnivån är över 20 procent. Den verkliga siffran för rörelsemarginalen har under många år legat runt 3 procent. Det blir cirka 2,5 procent efter avskrivningar och skatt.

Ill. 46. Ungefär hur stor andel av den totala omsättningen i friskolor tror du blir till vinst i verksamheten?[37]

73 procent av allmänheten tycker att det är rimligt att friskolor behöver göra ett ekonomiskt överskott för att kunna bedriva sin verksamhet. På frågan om hur mycket vinst ett skolföretag ska kunna göra är svaret i genomsnitt 7 procent. Det är nästan tre gånger så mycket som verklighetens cirka 2,5 procent.

27 procent tycker inte att friskolor ska få göra vinst.

Ill. 47. Hur mycket anser du att ett skolföretag som är skattefinansierat bör kunna göra i vinst som andel av den totala omsättningen?[38]

Referenser

[1] Skollagen 10 Kap 38 §.

[2] 6.3.5 Administration i Prop. 2008/09:171 Bidrag på lika villkor. I texten står det ”tre procent av bidragsbeloppet (grundbeloppet)”, vilket måste tolkas som tre procent av bruttobeloppet. Friskolornas riksförbund krävde i sitt remissvar att friskolorna skulle ersättas med kommunernas verkliga administrationskostnad, vilket var den enda viktiga avvikande ståndpunkten från förbundet i förhållande till regeringens proposition.

[3] Kompensationen motsvarar den mervärdesskatt som kommunen har betalat, men inte har rätt att göra avdrag för på grund av verksamhetens karaktär, till exempel Reglerna om detta finns i lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner och landsting.

[4] Förordning (1996:1206) om fristående skolor och viss enskild verksamhet inom skolområdet 4 Kap 4 §.

[5] Bland annat skolledning, studie- och yrkesvägledning, elevförsäkringar, elevassistenter, talpedagoger, skolvärdar och fritidspersonal och kompetensutveckling till exempel kursavgifter, konferenser et cetera, som redovisas i Kostnadsslaget Övrigt, ska i enlighet med SFS 1996 redovisas i kostnadsslaget undervisning.

[6] Grundskolan – Kostnader – Riksnivå, Tabell 2 A: Huvudmannens kostnader 2022, Sveriges Officiella Statistik, Skolverket SIRIS 2023. ”I totalkostnaden ingår kostnader för undervisning, lokaler och inventarier, skolmåltider, lärverktyg, utrustning och skolbibliotek, elevhälsa samt övriga kostnader. Kommunens kostnader för skolskjutsar ingår inte utan redovisas i tabell 3.”

[7] 108 226 kronor om andelen friskoleelever i respektive kommun vägs in.

[8] Tabellen avser den kommunala huvudmannens undervisningskostnader i genomsnitt för alla årskurser. Eftersom de fristående skolorna har fler elever i högre årskurser bör grundbeloppet för fristående skolor vara högre. Kostnaden per elev antas vara 10 procent högre i årskurs 4–6 än i årskurs 1–3 och 20 procent högre i årskurs 7–9 än i årskurs 1–3, i Friskolorna och skolkostnaderna, en empirisk granskning av Åstrandsutredningens analyser och slutsatser, sida 25 (Svenskt Näringsliv, okt 2020, uppdaterad 6 nov 2020).

[9] Kostnader för skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet 2022, Skolverket 2023, sida 14.

[10] Grundskolan – Kostnader – Riksnivå, Tabell 2 A: Huvudmannens kostnader 2022, Förklaringar och definitioner, Sveriges Officiella Statistik, Skolverket SIRIS 2023.

[11] Grundskolan – Kostnader – Riksnivå, Tabell 2 A: Huvudmannens kostnader 2022, Sveriges Officiella Statistik, Skolverket SIRIS 2023.

[12] Prop. 2008/09:171 Bidrag på lika villkor sida 54–55.

[13] En mer likvärdig skola (SOU, 2020:28).

[14] En mer likvärdig skola, 9.2.3 sida 528 (SOU, 2020:28).

[15] Prop. 2021/22:161 Ökad likvärdighet för skolhuvudmän, sida 8.

[16] Prop. 2021/22:161 Ökad likvärdighet för skolhuvudmän, sida 46.

[17] Friskolorna och skolkostnaderna, en empirisk granskning av Åstrandsutredningens analyser och slutsatser, sida 25 (Svenskt Näringsliv, okt 2020, uppdaterad 6 nov 2020).

[18] En mer likvärdig skola (SOU, 2020:28) för ett liknande resonemang på sida 455: ”Samtidigt som statsbidragen ökat har de av kommunerna finansierade kostnaderna minskat med cirka 6 procent, eller 6 400 kronor per barn. Större delen av ökningen av statliga medel till skolan har alltså motverkats av minskade tillskott från kommunsektorn. Då Wärnerssonpengarna betalades ut i början av 00-talet uppstod samma typ av mönster, den kommunala resursen per barn sjönk då staten gick in med ett betydande stimulansbidrag. Misstanken uppstår att kommunernas finansiering anpassas till de statliga tillskotten. Det skulle i så fall innebära att de åtminstone i någon utsträckning förlorar sin effekt.

[19] Kostnader för skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet 2022, sida 14 (Skolverket 2023).

[20] Friskolorna och skolkostnaderna, en empirisk granskning av Åstrandsutredningens analyser och slutsatser, sida 5 (Svenskt Näringsliv, okt 2020, uppdaterad 6 nov 2020).

[21] Skollagen 2 kap., som trädde i kraft 1 juli 2014.

[22] Socioekonomisk resursfördelning i skola och förskola, sida 14 (SKR, 2018).

[23] Socioekonomisk resursfördelning i skola och förskola, sida 14 (SKR, 2018).

[24] Socioekonomisk resursfördelning i skola och förskola, sida 19 (SKR, 2018).

[25] Skolpengen – Effektivitet och konsekvenser, sida 22 (Riksrevisionen 2022:17). ”Enligt en publikation från mars 2022 [Lindqvist, Nyckeln till grundskolans finansiering, 2022] har 165 kommuner någon form av socioekonomisk ersättning. Bland dessa finns drygt 80 olika modeller för att fördela den socio-ekonomiska ersättningen.”

[26] I rapporten Är friskolorna överkompenserade? En studie av 32 kommuner (Friskolornas riksförbund oktober 2023), beräknas effekten till ca. 2 700 kronor per elev.

[27] Statsbidrag för likvärdig skola (Skolverket, 2021).

[28] Är friskolorna överkompenserade? En studie av 32 kommuner, sida 6 (Friskolornas riksförbund, okt 2023).

[29] Proposition 2008/09:171 Offentliga bidrag på lika villkor sida 26–27.

[30] Är friskolorna överkompenserade? En studie av 32 kommuner, sida 7 (Friskolornas riksförbund, okt 2023).

[31] Är friskolorna överkompenserade? En studie av 32 kommuner, sida 21 samt kommunexemplen i appendix D (Friskolornas riksförbund oktober 2023).

[32] Prop. 2008/09:171 Offentliga bidrag på lika villkor, 6.3.5 Administration, sida 38.

[33] Är friskolorna överkompenserade? En studie av 32 kommuner, appendix F (Friskolornas riksförbund oktober 2023).

[34] Är friskolorna överkompenserade? En studie av 32 kommuner, appendix D (Friskolornas riksförbund oktober 2023).

[35] Riksrevisionen 2022:17, juni 2022.

[36] Allmänheten om vinstnivåer för friskoleföretag (Demoskop, 2021).

[37] Demoskop, 2021.

[38] Demoskop, 2021.