Vad är en friskola?

Friskolor finns på förskole-, grundskole- och gymnasienivå. Friskolorna måste vara öppna för alla – de får inte välja elever – men vissa urvalsprinciper, som ska vara offentliga och tydligt formulerade, får användas vid fler sökande än platser. Syskonförtur, kötid och geografisk närhet till bostaden, vissa verksamhetsmässiga samband (det vill säga från förskola till skola) samt i speciella fall färdighetsprov, till exempel till skolor med kulturprofil (musik, dans och bild), är de enda urvalskriterierna som är tillåtna vid antagning till grundskolor.

Sverige har ett enhetligt system

Sverige har, till skillnad från många andra länder, ett enhetligt skolsystem. Vårt system innebär att friskolor följer samma skollag och läroplaner som kommunala skolor, är skattefinansierade med skolpeng och får inte ta ut avgifter.

Friskolereformen innebar en starkare betoning av individens rätt att välja. Målet med friskolereformen var att ge största möjliga frihet för barn och föräldrar att välja skola.

Friskolereformen genomförs

I mars 1992 lade regeringen fram den proposition om valfrihet och fristående skolor som brukar betecknas som friskolereformen.

Friskolereformen innebar en starkare betoning av individens rätt att välja. Målet med friskolereformen var att ge största möjliga frihet för barn och föräldrar att välja skola. För att detta skulle vara möjligt fick fristående skolor i allt väsentligt samma villkor och ekonomiska förutsättningar som kommunala skolor. Rätten att välja beskrevs i propositionen som viktig i ett fritt samhälle. Men regeringen såg också andra skäl till ökad valfrihet. Valfriheten kunde:

• vitalisera skolan och skapa ökat engagemang
• främja mångfald i skolan
• stimulera kvalitetshöjande konkurrens
• ge incitament för kostnadseffektivitet och utveckling av nya och effektivare arbetsmetoder som kunde spridas.

Kvalitetshöjande konkurrens

Skolforskaren Gabriel Heller-Sahlgren har i en rapport om TIMSS 2019 visat att konkurrensen med friskolor höjt de kommunala skolornas kunskapsresultat. TIMSS är ett internationellt prov i matematik och naturvetenskap för elever i årskurs 8.

Genom att jämföra friskolornas olika marknadsandel per län över tid, visar han att den ökande konkurrensen med friskolorna har förbättrat TIMSS- resultaten 2019 med 20 poäng på grund av friskolorna, efter justering för bland annat elevernas bakgrund. 20 poäng motsvarar inlärningen som normalt sker under ett år på högstadiet.

Resultaten visar att konkurrensen bidrog både till att mildra nedgången 1995 och 2011 och att förbättra dem mellan 2011 och 2019.

Resultaten tyder på att det just är konkurrensen som driver effekterna, snarare än att fristående skolor i sig håller en mycket högre kvalitet.

Konkurrensen har framför allt ökat genom framväxten av vinstdrivande friskolor. Konkurrensen verkar gynna båda lägre och högre presterande elever – i både kommunala och fristående skolor och dessutom ungefär lika mycket.

Friskolehuvudmän är olika varandra

De flesta fristående grundskolor har en allmän inriktning, det vill säga de har varken en konfessionell eller särskild pedagogisk inriktning. Många friskolehuvudmän har dock en egen profil som syftar till att lyfta fram just vad de är bra på eller deras egna arbetssätt, för att erbjuda alternativ till den mer eller mindre enhetliga kommunala skolan. Därför kan man säga att friskolehuvudmän verkar i olika nischer.

En fristående grundskolas profil kan beskrivas som miljö, språk, kultur, internationalism, globala frågor eller kulturprofil. Inriktning kan även vara ett speciellt arbetssätt/pedagogiskt koncept, inklusive Waldorf, Freinet eller Montessori, framhävandet av en viss värdegrund, inklusive konfessionell, deras speciella lärmiljö, deras placering eller till och med att de bara är små och därför lockar med en trygg miljö. Det finns även friskolor som begränsat sitt mottagande till elever i behov av omfattande stöd, så kallad resursskolor. De skolorna kan alltså enbart ta emot dessa elever.

Fristående för- och gymnasieskolor profilerar sig på motsvarande sätt. Friskolehuvudmän är med andra ord mer eller mindre olika varandra.

Det tidigare begreppet privatskola avsåg privat drivna skolor som fanns före friskolereformen och före dagens skolpengssystem. De fanns framför allt i storstäderna och finansierades bland annat via terminsavgifter betalade av föräldrarna. Det fanns också internatskolor. Idag finns det ett par internatskolor, men undervisningen är inordnad i skolpengssystemet och läroplanen. Internatdelen och extra fritidsaktiviteter ligger utanför skolpengssystemet och finansieras med elevavgifter.

Vad är en huvudman och vad innebär det

Varje skola, både fristående och kommunal, måste ha någon som är ytterst ansvarig för verksamheten. Det är organisationen som är själva huvudmannen, till exempel en förening, en kommun, en stiftelse eller ett aktiebolag. När det är en kommun som är huvudman för skolan, representeras huvudmannen av den nämnd som har hand om skolfrågor och ytterst av kommunfullmäktige.

Ingen fri etableringsrätt

När det gäller fristående för-, grund- och gymnasieskolor, är det en juridisk person, som är huvudman och som ansöker hos kommunen (gäller endast förskola) eller Skolinspektionen (gäller grund- och gymnasieskola) för att bli godkänd att bedriva utbildning. Huvudmannen representeras av styrelsen för organisationen. Tillståndet att driva verksamheten är knutet till organisationens organisationsnummer och kan inte överlåtas till en annan organisation, utan tillstånd från tillståndsmyndigheten. Även en fysisk person kan få tillstånd att driva skola, men det är mycket ovanligt.

För friskolor innebär huvudmannaskapet en rättighet – ett godkännande/ tillstånd – att bedriva utbildning i för-, grund- eller gymnasieskola och fritidshem. Godkännandet gäller den skolform eller de årskurser och program som tillståndsmyndigheten beviljat och det är främst skolförfattningarna som reglerar hur verksamheten ska bedrivas. Huvudmannaskapet kan ibland också innebära myndighetsutövning, till exempel genom att sätta betyg, trots att en friskola inte är en myndighet.

Den organisation som har fått ett godkännande som huvudman brukar vi kalla för ”ägare”, men det kan vara ett aktiebolag, en förening eller rent av ett trossamfund, trots att det kan kännas främmande att en församling ”äger” en skola. En ägare kan ha flera tillstånd – huvudmannaskap – eftersom varje skolenhet (den byggnad med angränsade lokaler och utomhusyta) måste ha sitt eget tillstånd. En ägare med flera tillstånd kan i sin tur antingen bestå av en koncern med flera bolag, med ett eller flera tillstånd per bolag eller ett moderbolag med tillstånd för flera skolenheter.

Det ansvar som följer med huvudmannaskapet beskrivs i Skollagen och andra skolförfattningar. Där beskrivs även rektors ansvar (grund- och gymnasieskola). Många skolhuvudmän har endast en enhet. I dessa är ofta rektorn ägare till det aktiebolag som har tillståndet det vill säga är huvudman. Tre funktioner ryms alltså under en hatt. I större friskolor med flera ägare, flera enheter och flera huvudmannaskap utövas det faktiska ägandet genom moderbolagets styrelse och verkställande direktör, huvudmannaskapet i praktiken av styrelsen, VD och de gemensamma staberna, trots att det formella huvudmannaskapet ligger på de dotterbolag som innehar tillstånden och rektorerna inom samma skolform leds gemensamt över huvudmannaskapen.

Ägare med flera enheter och/eller flera huvudmannaskap skiljer sig även åt i hur centraliserat/decentraliserat de utövar huvudmannaskapet över skolorna. Många ägare har en tydlig styrning, gemensamt systematiskt kvalitetsarbete och sammanhållen kommunikation, där den centrala ledningen och rektorerna samverkar med varandra och ibland även lärarna. Andra organiserar sin verksamhet så att huvudmannaansvaret ligger kvar på styrelsen, men saknar i övrigt en omfattande central organisation och då vilar utvecklingsarbetet i stället mer på respektive skolenhet. I sin rapport ”Hur huvudmännen styr grundskolan” från 2015 granskar Skolinspektionen skillnaden mellan huvudmän. Mycket talar för att det enskilda ägandet av friskolor leder till ett högre engagemang, tydligare styrning, noggrannare uppföljning, bättre kvalitet och högre resultat än det kommunala ägandet.

Fristående skolor öppna för alla

Enligt Skollagen ska varje fristående grundskola vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i grundskolan. Det är inte tillåtet att välja ut vissa elever och neka andra eller att bryta könummerordningen. Utbildningen kan begränsas till att avse vissa årskurser, elever som är i behov av särskilt stöd (så kallad resursskola) eller elever som utbildningen är särskilt anpassad för. Liknande bestämmelser finns även för fristående förskoleklass, fristående gymnasieskola och fristående anpassad grund- samt gymnasieskola.

I juni 2022 beslutade riksdagen om nya regler för resursskolor. Benämningen resursskola införs i Skollagen för kommunala resursskolor inom grundskolan och anpassade grundskolan. Den införs också för de skolor med enskild huvudman som begränsar sin utbildning till elever som är i behov av särskilt stöd inom förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan och gymnasieskolan.

Fristående skolor kan neka att ta emot elever med omfattande behov av särskilt stöd om elevens hemkommun inte är villig att betala tilläggsbelopp för eleven. Enligt Skollagen är en kommun inte skyldig att betala tilläggsbelopp om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen. Om kommunen av sådana skäl beslutar att inte ge tilläggsbelopp, är den enskilda huvudmannen därför inte heller skyldig att ta emot eller ge fortsatt utbildning till eleven.

Möjligheten att neka att ta emot en elev är alltså mycket begränsad och gäller endast i de fall där kommunen avslår ansökan om tilläggsbelopp för att det innebär organisatoriska eller ekonomiska svårigheter. Det händer dock i stort sett aldrig att kommunen avslår ansökan med den formuleringen. I stället hänvisar kommunen oftast till att elevens stödbehov ska täckas inom ramen för den ordinarie skolpengen, det vill säga grundbeloppet. Då ska eleven erbjudas plats och har också rätt till det stöd eleven behöver för undervisningen.

Antagning till kommunala och fristående förskolor

Antagning till förskolan sker genom föräldrarnas anmälan av barnet i respektive förskolas kösystem. Ibland har de fristående förskolorna och kommunen kommit överens om att använda ett gemensamt kösystem, dit alla anmäler sina barn. Föräldrarna erbjuds plats för sitt barn i könummerordning, syskon ges förtur. Ibland gäller också närhetsprincipen. Fristående förskolor får också ta emot barn från andra kommuner, det finns inga upptagningsområden. Fristående och kommunala förskolor kan ha samma urvalskriterier. Eftersom det är kommunen som beslutar om godkännande för en fristående förskola, är det också kommunen som godkänner vilka urvalskriterier som får användas om det finns fler barn i kö än platser på den fristående förskolan.

Antagning till fristående grundskolor

Antagning till fristående grundskolor sker genom föräldrarnas anmälan av barnet i respektive friskolas kösystem. Friskolan bestämmer själv när man vill öppna kön. Anmälan kan hos vissa göras när barnet erhållit ett personnummer. Allt fler friskolor har dock valt att öppna kön senare. Större friskolehuvudmän har till exempel tidigast 1 februari det år barnet fyller ett år. När skolstarten närmar sig erbjuds eleverna plats i könummerordning, men syskon ges förtur. Det kan ske via ett digitalt system. Eftersom det är vanligt att föräldrar sätter sina barn i kö till flera friskolor, så är det många som tackar nej då de fått en plats i en annan skola, varför kötiden ofta är betydligt kortare än vad som kan förmodas mot bakgrund av antalet köande elever. En friskola kan ha en kombination av kö och närhetsprincip.

Ett kösystem innebär att barnen/eleverna antas i turordning. Det faktum att en friskola har ett kösystem innebär alltså inte att det är kö till skolan, det kan finnas fler platser än barn/elever i kön.

Det är även möjligt för friskolor att bestämma att antagningen ska baseras helt eller delvis på närhetsprincipen, det vill säga på motsvarande sätt som kommunala skolor.

Antagning till kommunala grundskolor sker genom en kombination av föräldrarnas val av (valfri kommunal) skola och kommunens skyldighet att erbjuda en skolplats nära hemmet. Härigenom ges, i praktiken, möjlighet att ge syskonförtur även till kommunala skolor, genom skolval och/eller närhet till hemmet. De som inte väljer skola får en plats i en skola i rimlig närhet till hemmet, enligt kommunens skolplaceringsprinciper.

I några kommuner sker antagningen samtidigt till fristående och kommunala skolor i ett samordnat antagningssystem. Några få grundskolor med profilklasser – musik, dans med mera – har tillstånd, från Skolinspektionen, att anta elever med hjälp av färdighetsprov.

Gemensam antagning till gymnasiet

Antagning till gymnasiet sker nästan undantagslöst i ett gemensamt regionalt eller kommunalt antagningssystem för friskolor och kommunala skolor.

Gymnasieplatsen erbjuds baserat på elevens rangordnade val och meritvärde från grundskolan, samt tillgång och efterfrågan på plats på respektive program och skola.

Vad krävs för att få starta en fristående skola

Ansökan om att få starta eller utöka en fristående grund- eller gymnasieskola görs hos Skolinspektionen senast den 31 januari, för start till höstterminen året därpå. Att ansöka om nyetablering av fristående skola kostar 75 000 kronor per ansökan, att utöka befintlig skolenhet 65 000 kronor och utöka befintlig skolenhet med avvikelse från de nationella programmen 20 000 kronor, från och med 1 januari 2022.

För att godkännas som huvudman krävs att sökande genom erfarenhet eller på annat sätt har förvärvat insikt i de föreskrifter som gäller för verksamheten, har ekonomiska förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för verksamheten och i övrigt har förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för utbildningen.

Ansökan ska innehålla de uppgifter som krävs för att visa att skolan kan erbjuda utbildning i enlighet med skolförfattningarna. I det ingår att visa att det finns ett tillräckligt elevunderlag för att skolan så att den kan få en långsiktigt hållbar ekonomi, en treårsbudget för att visa att intäkterna, skolpengen, täcker alla kostnaderna för verksamheten, att det finns behöriga lärare och övrig personal, hur elevhälsan ska anordnas, hur verksamheten ska organiseras och att det finns ändamålsenliga lokaler o s v. Ansökan ska visa att huvudmannen har kunskap och tillräcklig ekonomi för att bedriva utbildningen. Vid ansökan om nystart eller utökning av gymnasieskola ska sökanden från och med 2024 års ansökningsomgång, förutom att visa att utbildningen bidrar till att möta ungdomars efterfrågan, även visa att den fyller ett arbetsmarknadsbehov.

Det sker också en noggrann kontroll av friskolornas ägare och ledning. Vid ansökningstillfället ska underlag lämnas för så kallad ägar- och ledningsprövning. Det handlar om att Skolinspektionen ska säkerställa att det finns kompetens i styrelsen och i ledningskretsen för skolan om skollagstiftning, arbetsrätt och arbetsmiljö samt ekonomi. Det sker också en granskning av dessa personer via belastningsregister, hos Skatteverket och Kronofogden, så kallad vandelsprövning. Ägar- och ledningsprövningen infördes 2019 som ett led i att minska oseriösa aktörers möjlighet att bedriva offentligt finansierad verksamhet. Bestämmelserna innebar en skärpning av villkoren för att få starta och driva skola och huvudmän har fått tillstånd återkallade till följd av denna prövning.

Under våren prövas uppgifterna i ansökan och det är vanligt med krav på kompletteringar. Dessutom skickas ansökningarna till berörda kommuner som ska yttra sig över om etableringen kommer att innebära påtagliga negativa följder på lång sikt för eleverna eller för det allmänna skolväsendet i kommunen.

Senast den 30 september meddelar Skolinspektionen sitt beslut.

Skolinspektionen utövar tillsyn över fristående skolor på samma sätt som för offentliga skolor. Men det finns också särskilda former av tillsyn som är kopplade till de fristående skolornas tillstånd. Innan skolan öppnar genomför Skolinspektionen en kontroll av den verksamhet som en enskild huvudman avser att bedriva (etableringskontroll). Fristående skolor och enskilda huvudmän får sedan en tillsyn under första verksamhetsåret. Syftet med denna tillsyn är att kontrollera att skolan och huvudmannen arbetar utifrån de planer som tillståndet anger.

Reglerna för att starta en fristående förskola är snarlika, men det är kommunen som godkänner ansökan.

Färre vill starta friskola

Antalet ansökningar om att starta en friskola har sjunkit kraftigt under det senast decenniet, från över 200 år 2012 och 2013 till drygt 80 ansökningar per år 2019–2022. 2023 halverades antalet ansökningar om nystart till 34. Under 2024 hade fram till sista ansökningsdag sista januari 41 ansökningar kommit in. Det stora antalet ansökningar 2010–2011 förklaras av förändrad lagstiftning som innebar att alla huvudmän som fått tillstånd innan 2010 fick ansöka på nytt.

Antalet ansökningar om att utöka befintlig verksamhet med fler årskurser i grundskolan och program på gymnasiet har under senare år varit cirka 125 ansökningar varje år. Även dessa halverades 2023 till 60. 2024 hade den sista januari 71 ansökningar kommit in.

Bara 11 godkända nya skolor 2023

Skolinspektionen har sedan 2017 godkänt bara cirka 35 ansökningar per år om start av ny skola. 2022 sjönk antalet till 29 och 2023 till endast 11, av vilka 7 grundskolor och 3 gymnasier. 24 av ansökningarna om nystart avsåg grundskola och 10 nystart av gymnasieskola. Det är det lägsta antalet godkända ansökningar sedan 2010 då statistiken började sammanställas.

Sedan 2013 har den stora majoriteten (mellan 73 och 97 procent) av de beviljade ansökningarna, både för nystart och utökning, kommit från befintliga huvudmän, vilket sannolikt bidragit till att andelen beviljade tillstånd ökat. En stor del av tillväxten på friskolemarknaden kan därmed förklaras med att redan etablerade aktörer har vuxit.

Den vanligaste avslagsgrunden för både ansökningar om utökning och nyetablering för läsåret 2021/2022 var ”Elevprognos och ekonomiska förutsättningar”.

Andelen godkända ansökningar om tillstånd att få utöka har ökat från 50 procent 2019 till 65 procent 2023.

Ökat behov av skolplatser

Samtidigt finns det långsiktigt ett ökat behov av skolplatser, trots SCB:s nedskrivna befolkningsprognos 2024. Att kommunerna för närvarande stänger skolor är kortsiktigt. De kommer att behöva öppnas igen.

Under de senaste 10 åren 2012–2022 har Sveriges befolkning ökat med nästan 1 miljon personer från knappt 9,6 till 10,5 miljoner. Det motsvarar en ökning på 1,01 procent per år. De närmaste 10 åren beräknas befolkningen att fortsatt öka, men i en långsammare takt. År 2032 beräknas folkmängden att ha ökat med 500 000 och vara 11 miljoner. Det motsvarar en ökning med 0,48 procent per år. Det är framför allt antalet födda och antalet som invandrar, som förväntas att vara lägre de kommande fem åren, men till 2070 beräknas antalet barn i skolåldern (7 år) öka med 6,4 procent och antalet som ska börja gymnasiet (16 år) öka med 9,5 procent.

Även antalet skolplatser i friskolor måste öka för att möta ökad efterfrågan, behov av konkurrens på fler orter samt ökad valfrihet för föräldrar och elever. Frågan är om behoven kommer att kunna tillfredsställas mot bakgrund av att färre vill starta nya friskolor och att utöka antalet platser.

Kapaciteten för ledning och styrning varierar med storleken

Både fristående och kommunala huvudmännen varierar i storlek och organisation, och det gör också deras förutsättningar och förmåga att bedriva en skolverksamhet av god kvalitet. Resurserna för ledning och administration är till exempel mindre hos en liten huvudman. Det visar sig bland annat när det gäller huvudmännens benägenhet att söka statsbidrag, där små, oftast enskilda huvudmän är de som avstår från att söka.[1]

Det finns samtidigt huvudmän med en mycket stor administrativ kapacitet. Enligt Skolinspektionens granskning av styrningen mot målen hade de enskilda huvudmännen i ett större företag ofta, men inte alltid, mycket god kunskap om sina skolors resultat och ett välutvecklat kvalitetsarbete som förankrats på alla nivåer i organisationen.[2]

Generellt sett tyder en sammanställning av Skolinspektionens kvalitetsgranskning att fristående huvudmän lägger stor vikt vid att analysera studieresultat och trygghet. Mer än var fjärde granskad enskild huvudman mötte Skolinspektionens krav på analys av studieresultat och trygghet i hög utsträckning, medan endast var tionde kommunal gjorde det i den regelbundna kvalitetsgranskningen åren 2019–2022.[3] Och endast var tionde granskad enskild huvudman mötte Skolinspektionens krav i låg utsträckning, medan mer än var tredje kommunal huvudman gjorde det. De fristående huvudmännen har ett större intresse av att identifiera ett samband mellan analys, kvalitetsarbete och efterfrågan, som leder till högre beläggning och bättre ekonomi, än de kommunala skolförvaltningarna. Att små kommunala huvudmän har svårt att klara kvaliteten ligger i linje med vad SOU 2022:53 Statens ansvar för skolan skriver om de mindre kommunernas utmaningar. Resurserna för analys och uppföljning är ofta små hos dessa.

Fristående skolor klarar Skolinspektionens tillsyn bättre än kommunala

Skolinspektionen utövar sin tillsyn på flera olika sätt. Riktad tillsyn initieras utifrån inkomna uppgifter om missförhållanden eller med anledning av särskilda prioriteringar inom myndigheten bland annat i myndighetens risk- och väsentlighetsanalys. Inom den riktade tillsynen sker inte granskning utifrån några på förhand bestämda bedömningsområden utan dessa avgörs från fall till fall. Uppgifter om missförhållanden rörande trygghet och studiero, arbetet med särskilt stöd, bristande värdegrundsarbete eller avsaknad av fungerande undervisning kan vara skäl för riktad tillsyn. Riktad tillsyn kan utföras med kort varsel eller oannonserat, vilket gör det svårt för skolan/ huvudmannen att förbereda sig.

Under 2023 genomförde Skolinspektionen 250 riktade tillsynsbesök. Andelen besök där brister kunde konstateras var lägre för fristående skolor, 77 procent, än för kommunala skolor, 85 procent.[4]

Eftersom bristerna är individuella och det kan vara flera konstaterade brister vid ett besök måste jämförelsen göras med försiktighet.

Att Skolinspektionen vid en så stor andel av besöken kunnat konstatera att brister förelåg visar att tillsynen är befogad.

Fristående skolors tillstånd kan återkallas

I extrema fall leder brister till att en fristående huvudman inte får fortsätta sin verksamhet. Sedan 2010 har Skolinspektionen haft möjlighet att återkalla godkännandet för enskilda huvudmän med fristående skolor med allvarliga brister. Det innebär att skolan stängs. Under perioden 2010–2023 återkallade Skolinspektionen 53 godkännanden. De fristående skolor som stängts har i regel varit små och huvudmännen har ofta haft bara en skola.[5]

Fördelningen av återkallandena är representativ för antalet skolor i de olika skolformerna. Sedan 2019 anges också beslutsgrunden för återkallelsen.

Avsaknad av ekonomiska förutsättningar för att driva verksamheten och/eller bristande lämplighet hos huvudmannen är de dominerande orsakerna till ett återkallande. I endast tre fall är orsaken upprepade brister, som inte rättats till.

Fristående skolor har en rakare styrkedja än kommunala skolor

Till skillnad från kommunala skolor har fristående skolor inga lokala politiska mål eller någon lokalpolitisk styrning att förhålla sig till.

Skolverksamheten behöver inte som i en kommun, konkurrera om resurser med andra verksamheter. Fristående skolor har en enklare styrkedja.

Skolinspektionen pekade i sin granskning av huvudmännens styrning av grundskolan på att stora enskilda huvudmän i jämförelse med kommuner ofta hade en mer genomtänkt dialog mellan huvudman, verkställighetschefer och rektorer, där alla var införstådda med arbetsprocessen för ledning och styrning.[6]

När Lärarnas Riksförbund och Sveriges Skolledarförbund ställde frågor till 700 högstadierektorer om deras arbetssituation ansåg rektorer vid fristående skolor att avståndet till huvudmannen i viktiga frågor var kortare än vad deras kommunala kolleger gjorde. Det gällde både styrningen av resurser och de långsiktiga förutsättningarna rent allmänt. Förbundens slutsats var att rektorer för fristående verksamheter ofta har kortare beslutsvägar och ett tydligare mandat.[7]

Insynsprincip i stället för offentlighetsprincip för friskolor

Frågan om offentlighetsprincipen ska gälla även fristående skolor har diskuterats under lång tid.

Den sittande Skolinformationsutredningens uppdrag är att hitta en permanent lösning på hur en insamling av uppgifter om friskolor ska kunna hanteras av Skolverket. Den skulle också utreda frågan om offentlighetsprincipen, men regeringen har ändrat utredningens direktiv, i denna del, till att i stället avse en ny ”insynsprincip”.[8] Denna nämns i det så kallad Tidöavtalet.

Offentlighetsprincipen innebär att offentliga myndigheter ska registrera allmänna handlingar som tas emot eller upprättas på myndigheten, lämna ut handlingar som inte sekretessbelagts enligt offentlighets- och sekretesslagen till media och enskilda skyndsamt, göra kvalificerade bedömningar av om uppgifterna i dokumenten ska sekretessbeläggas och i så fall hur mycket som ska ”maskas” samt hantera överklaganden av beslut att inte lämna ut uppgifterna. För detta krävs juridisk kompetens, som inte finns på mindre skolor, som främst ägnar sig åt undervisning och ska göra det också. Begreppet ”skyndsamt” innebär samma dag och innebär svårigheter för mindre verksamheter på loven.

Fristående skolor har stått under statlig tillsyn under lång tid. Vid friskolereformen på 90-talet slogs fast att friskolor både ska godkännas och stå under tillsyn av Skolinspektionen. Vid sin tillsyn har Skolinspektionen rätt att besöka verksamheten och begära in alla de uppgifter som behövs för tillsynen. Kommunen har också rätt till insyn i verksamheten, som också berättigar till besök och att få uppgifter som kommunen behöver ha för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt Skollagen.

Friskolor och segregation

Det fria skolvalet och friskolorna beskylls ofta för att bidra till skolsegregationen. Orsakerna till skolornas segregation, uttydd som en enhetlig elevsammansättning, beror huvudsakligen på en väldigt segregerad bostadsmarknad och att kommuner har en så kallad närhetsprincip vid urval till sina kommunala skolor, varför de flesta elever går i en kommunal skola nära sitt hem.[9]

Friskolor och betygsinflation

Friskolorna beskylls även för att orsaka eller bidra till betygsinflation. Med betygsinflation avses både att lärare sätter högre betyg än elevernas kunskaper motsvarar på de nationella proven, i de ämnen där dessa genomförs, och att eleverna får högre avgångsbetyg än det resultat de uppnått i ett eller flera av de ämnen som de genomfört nationellt prov i. Det handlar också om att eleverna får högre betyg i ämnen som inte är föremål för nationella prov.

Problemet har sin grund i själva betygssystemets utformning, otydliga kunskapskriterier som möjliggör för olika tolkningar av hur man som lärare gör bedömningen. Betygsinflationen är alltså inte en fråga om huvudmannaskapet utan om betygssystemets utformning. Skolverket har konstaterat[10] att det finns grundläggande problem med dagens betygssystem. Det är en stor variation i betygssättning i relation till de nationella proven mellan såväl olika kommunala skolor som mellan olika fristående skolor.

Bristerna i det nuvarande betygssystemet påverkar likvärdigheten. När betygssättningen av elevernas prestationer sker utifrån en tolkning av kursplanernas kunskapskrav och de värdeord som finns för att särskilja de olika betygsstegen öppnar det för att lärare gör olika tolkningar, vilket leder till att skillnaderna mellan skolor kan bli mycket stora. Resultatet på matematikprovet anses mest pålitligt, eftersom utrymmet för tolkningar av hur uppgifterna lösts är minst.

Skolverket understryker också behovet av att lärarstudenter får grundläggande kunskaper i betyg och bedömning.[11] Studien visar dock att effekten av betygsinflation varit liten och att skillnaderna mellan kommunala skolor och fristående skolar är ”försumbara” gällande hur generösa lärarna är i betygsättningen. Andra studier[12] hävdar att betygsinflationen kan påvisas i friskolor i gymnasiet.

De lösningar som lyfts fram för att komma tillrätta med den del av betygsinflationen som består i att elever får för högt betyg på ett nationellt prov är ett mer komplett system av centralt rättade nationella prov. Samtidigt refereras internationella studier som visar att detta ingalunda är en problemfri väg att välja.[13] Den del av betygsinflationen som består av att elever får ett högre betyg i ett ämne i avgångsbetyg än på det nationella provet är svårare att värdera, eftersom det är meningen att de kunskapsbrister som identifieras i ett nationellt prov ska fyllas under den återstående skoltiden.

Skolverket har sedan fler år i uppdrag att genomföra en digitalisering av de nationella proven.

Nationella prov omfattar inte heller alla läroplanens moment i respektive ämne och avgångsbetygen ska avse elevens kunskaper i förhållande till läroplanens hela innehåll i ämnet.

Betygsinflation är inte någon ny företeelse i svensk skola. Den fanns även under den period som Sverige hade ett relativt betygssystem.

Friskolor och lärartätheten

Lärartätheten är densamma i fristående och kommunal skola i förskolan och F-klass. Från och med Åk 1 är lärartätheten lägre i fristående skolor, 9 procent lägre på lågstadiet, 16 procent lägre på mellanstadiet och 13 procent på högstadiet.[14]