Sverige står mitt uppe i ett gigantiskt integrationsprojekt. Skolan spelar en helt avgörande roll för att det ska lyckas för de unga. Då gäller det att utgå ifrån individen, att ta reda på vad hen har med sig i bagaget, ha höga förväntningar på var och en och inte se dem som kollektivet ”nyanlända”.
Sverige skiljer sig från många andra länder när det gäller skillnader i studieresultat mellan inrikes och utrikes födda elever. Den är större i Sverige än i många andra jämförbara länder. Vad beror det på kan man undra.
I veckan presenterades en intressant ESO rapport ”Ankomst och härkomst – En ESO-rapport om skolresultat och bakgrund”. Resultatet är intressant och visar bland annat att de som kommit till Sverige före sju års ålder klarar sig betydligt bättre än de som kommer hit ”mitt i skolan”. Rapporten visar att föräldrarnas socioekonomiska bakgrund och bostadsområdet är starkt förknippade med skillnaden i skolresultat mellan inrikes och utrikes födda elever. Intressant nog så konstaterar rapportförfattarna att vid en jämförelse mellan elever födda utomlands och i Sverige för barn från likartade socioekonomiska förhållanden och bor i samma område så försvinner hela gapet. Vi har sett detta även i andra sammanhang. Boendesegregationen får stort genomslag i skolresultaten. Vi har sett det på andra håll, många skolor klarar inte det kompensatoriska uppdraget. Här inställer sig ju frågan hur framgångsrika skolor jobbar i förhållande till de som inte är lika framgångsrika. Tyvärr har denna rapport inte tittat på detta.
Förändringarna i den demografiska sammansättningen, dvs att de som kommer hit är äldre elever, spelar naturligtvis en viktig roll när det gäller skillnaden i studieresultat. Det innebär ju också att skolan ställs inför andra utmaningar än de vanliga. Är vi tillräckligt bra på att hantera dessa förändringar snabbt i Sverige? Det är ju oerhört viktigt med tanke på att det var ca 35.000 ensamkommande flyktingbarn som kom till Sverige 2015 och de flesta av dem är pojkar mellan 7-17 år.
Den svenska skoldebatten handlar mycket om socioekonomisk bakgrund och om att det behövs mer resurser. Rapportförfattarna hänvisar till Skolkommissionen och att den föreslår riktade stöd till skolor som har tagit stort ansvar för nyanlända elever och påpekar samtidigt att ”Det förefaller dock viktigt att tydligt dokumentera hur skolorna väljer att använda de ökade resurserna samt att stödet införs på ett sätt som främjar effektutvärdering tex genom att successivt expandera fler och fler (slumpvist utvalda) skolor.” Att detta är en väsentlig kommentar understryks också av denna artikel i Stockholm Direkt ”Skolorna får miljoner i extra bidrag – resultaten sjunker” . Det är viktigt hur pengarna används också…..
Rapportförfattarna konstaterar också att Skolkommissionen lyfter idén att fördela nyanlända utrikes födda jämnare mellan kommuner samt bostadsområden. Här påminner de om att det fanns ett sådant projekt i Sverige under 1980-och 1990-talet och att tidigare utvärdering av den politiken visar att ”…de nyanlända flyktingar som placerades ut till olika kommuner tenderade att hamna i områden med hög arbetslöshet och att individerna därför löpte en ökad risk för sysslolöshet och lägre förvärvsinkomster. En politik som försämrar möjligheterna för nyanlända på arbetsmarknaden skulle enligt våra resultat riskera leda till att öka skillnaderna i studieresultat mellan inrikes och utrikes födda elever.”
Sverige står mitt uppe i ett gigantiskt integrationsprojekt. Skolan spelar en helt avgörande roll för att det ska lyckas för de unga. Då gäller det att utgå ifrån individen, att ta reda på vad hen har med sig i bagaget, ha höga förväntningar på var och en och inte se dem som kollektivet ”nyanlända”.
Jag har tidigare skrivit om Skolinspektionens rapport ”Skolhuvudmännens mottagande av nyanlända elever i grundskolan.” En rapport som bitvis är en ganska förskräckande läsning. En av slutsatserna i den är dock att de skolhuvudmän som har ett systematiskt kvalitetsarbete och inkluderar de nyanlända i detta arbete (vilket ju borda vara självklart) lyckas också bättre i sitt arbete. I detta arbete vill friskolorna gärna bidra. Men många har inte ens fått frågan av kommunen om de kan ta emot nyanlända elever.
/