Svenska Dagbladets kultursida hade i förra veckan en artikel av Linnea Lindquist om våldet i skolan och maktlösheten man kan känna som skolledare. En av våra medlemmar reagerade på artikeln och ville skriva en replik, men SvD ville inte ta in den. Det är beklagligt för det skulle kunna bli en intressant diskussion kring denna viktiga fråga. Hur arbetet organiseras i en skola spelar stor roll. Liksom självfallet också ledarskapet.
Det finns olika syn på hur denna problematik ska hanteras. Inte minst är ordning och reda och ledarskap viktigt för många av våra medlemmar. Därför har jag valt att publicera den text som SvD inte ville ha, i detta blogginlägg. Anna Wiger Jensen, vice vd Jensen education reagerade på att skolan framställdes som maktlös. Läs hennes text här.
”Biträdande rektor och skoldebattör Linnea Lindquist skriver på SVD kulturdebatt 7 september 2023 om de stora problem som finns i utanförskapsskolor och sin önskelista på åtgärder för att skolan inte ska vara en brottsplats. Linnéa Lindquist har främst profilerat sig som en flitig och kritisk debattör mot friskolor. Hon menar att friskolor dränerar kommunala skolor på pengar samt att friskolor är orsaken till varför kommunen inte kan bedriva skolor med kvalitet. I sin senaste debattartikel blottlägger hon emellertid själv de fundamentala problem som finns i många kommunala skolor i utsatta områden. Linnéa berättar ärligt om allvarliga problem med våld och respektlöshet bland elever och även om det kommunala slöseriet med skattepengar. Artikeln synliggör att problemet i svensk skola inte handlar om brist på resurser utan om brist på effektfullt ledarskap.
I artikeln beskrivs hur en kommunal skola med skattebetalarnas pengar bedrivs med 50 medarbetare på 200 elever, det är en bemanning som med alla mått mätt är extrem. Artikeln skildrar hur skolledningen står helt “maktlös inför våldet” som flera av skolans elever ägnar sig åt. Vidare beskriver Linnéa Lindquist hur en annan skolledare “vädjar” till en förälder till en 13-åring som är våldsam att pojken ska sluta misshandla sina kamrater. Rektor Linnéa beskriver hur hon “hatar” att inte kunna svara sina lärare annat än “jag vet inte” när de undrar hur de ska hantera utåtagerande elever i sitt klassrum.
Linnea skriver vidare att som lösning på problemen har ledningen anställt en heltidsanställd psykolog för att studera forskningsartiklar, psykologen hittade en metod från USA som visade sig fungera hyggligt. Det är ytterst få skolor förunnat att kunna ta in en heltidsanställd psykolog för att lösa ledningens problem. Frågan som man kan ställa sig – är detta verkligen att använda skattebetalarnas pengar på ett ansvarsfullt sätt?
En annan lösning Linnea lyfter är att börja jobba med elevernas beteende från lågstadiet, annars är det omöjligt att vända. Detta är också en vanlig föreställning i svensk skola . På JENSEN har vi lång erfarenhet av att vända ett destruktivt skolbeteende även hos äldre elever. Det är vanligt förekommande att föräldrar från utsatta områden väljer våra skolor för att deras barn ska få komma till en plats med ordning och reda. Elever är mycket formbara om det finns lärare med auktoritet, tydliga ramar och enhetliga arbetssätt.
Debattartikeln är ett symptom på hur svenskt ledarskap på alla nivåer tyvärr har utvecklat sig under de senaste årtiondena – det ska vara relationellt, värdebaserat och lågaffektivt – men är dessa psykologiserade metoder anpassade för den verklighet och de elever vi möter i skolan varje dag?
Vår erfarenhet är en helt annan. Det som skapar trygga, välfungerande skolor är att rektorer och lärare med höga positiva förväntningar står upp för en gemensam ram för elevernas beteenden. Ett enhetligt ledarskap och en sammanhängande styrkedja från toppen till golvet. Lärare och rektorer på JENSEN vet att de kommer backas upp av ledningen och vågar därför sätta gränser och agera inom den ram som vi har satt upp, det vill säga använda den makt de redan har. JENSEN driver idag 60 skolor för olika åldrar runt om i Sverige – självklart har vi också problem ibland men vår lärarkår och våra elever har hög trivsel och hög upplevd trygghet. Lagstiftningen behöver precis som Linnéa skriver förändras för att än mer förskjuta makten från elever och föräldrar till lärare och skolledning – men att som ledare och rektor påstå att man är maktlös, det är att abdikera från sitt ansvar.”
Anna avslutar sin artikel med inbjudan till Linnea Lindquist för att besöka JENSEN och se hur de arbetar i praktiken för att skapa trygga skolor fria från våld och mobbning, oavsett elevernas ålder eller bakgrund. Jag är övertygad om att denna inbjudan gäller alla, inte minst politiker, som är intresserade av skola och utbildning.
Till sist
Friskolornas riksförbund har ett frukostmöte den 20 september på just detta tema – Skolan som brottsplats. Du kan anmäla dig via länken. Författaren Vesna Prekopic, som just kommit ut med boken ”Brottsplats: Skolan”, och Elisabeth Nordén på Brottsförebyggande rådet, deltar, liksom Damian Brunker, rektor för Internationella Engelska Skolan i Eskilstuna och Mattias Hammar, som tidigare har jobbat som polis, trygghetschef hos AcadeMedia. Kommenterar gör även riksdagsledamöterna Josefin Malmqvist (M) och Linus Sköld (S) som båda sitter i Utbildningsutskottet.
Välkommen!