Visst är resurser viktigt. Sverige tillhör ett av de länder i världen som satsar mest resurser på skolan. Men vi är inte bäst, vi ligger inte ens i topp. Hur de resurser som satsas används och följs upp är minst sagt viktigt.
Skolan är verkligen utsatt för olika utredningar. Vårt lilla kansli har fullt upp med att svara på olika remisser. Just nu sitter jag och tittat på Skolkommissionens förslag. De har ett avsnitt som handlar om resursfördelningen till friskolor och kommunala skolor. För några månader sedan svarade vi på Skolkostnadsutredningens betänkande ”Det stämmer”. De hade ett annat förslag på hur resursfördelningen ska utformas till friskolor och kommunala skolor. Man undrar hur regeringen har tänkt när den tillsätter den ena utredningen efter den andra med överlappande uppdrag. Reepalu hade ju också delvis uppdrag på detta område men som tur var hänvisade han till Skolkostnadsutredningen och Skolkommissionen.
I botten handlar detta om ambitionen att utforma en modell som tar hänsyn till socioekonomiska bakgrundsfaktorer vid resursfördelningen. Skollagen är tydlig med att det ska vara lika behandling av elever oavsett om de väljer en friskola eller en kommunal skola. Men man kan ta hänsyn till socioekonomiska faktorer, som tex elevens föräldrars utbildning, invandrarbakgrund mm, vid fördelningen av skolpengen. Detta sker också redan idag. Olika modeller finns i olika kommuner runt om i landet.
Träffsäkerheten när det gäller den socioekonomiska fördelningen kan dock ifrågasättas. Skolinspektionen har konstaterat att det ofta är dålig uppföljning av om det faktiskt leder till bättre resultat för eleven. Kritiken av att skolan inte klarar av det kompensatoriska uppdraget, trots att flera kommuner har just en socioekonomisk aspekt i sin skolpeng, tyder ju också på att det inte är en given resultathöjare. Vi vet ju också från forskning att det som är viktigt är vad som händer i klassrummet och att de skolor som har en bra ledning och ett systematiskt kvalitetsarbete också har bättre resultat.
Skolkostnadsutredningens förslag, som nyss varit på remiss, innebar att skolpengen ska delas upp i ett grundbelopp och ett strukturbelopp. Strukturbeloppet ska då vara utformat av kommunen utifrån bl a socioekonomiska bakgrundsfaktorer. Vi var kritiska mot förslaget för det riskerar att leda till att det blir mycket svårt för en friskola att förutse skolpengens nivå och hur beloppet har beräknats.
Så kommer då Skolkommissionens förslag. De vill införa ett villkorat statsbidrag som är kopplat till en modell som innebär att det ska fastställas miniminivåer för hur mycket resurser som en skolhuvudman måste lägga på undervisning respektive elevhälsa. De föreslår att en ny utredning ska tillsättas för att utforma ett system som innebär att ett statsbidrag införs vars syfte är att fördela ca 6 miljarder kronor baserat ett index som utgår ifrån elevernas socioekonomiska bakgrund. Detta index ska spegla kommunens relativa behov av kompensatoriska insatser och motsvarande index ska tas fram även för enskilda huvudmän. Sedan är tanken att detta statsbidrag ska fördelas proportionellt till huvudmännen. Det utbetalas efter ansökan och ett villkor för att få bidraget är att skolhuvudmannen lever upp till miniminivån när det gäller resurser för undervisning och elevhälsa. Skolkommissionens idé är att SCB får i uppdrag att varje år ta fram ett indexvärde för varje skolenhet.
Det är ett stort bekymmer att många skolor inte klarar det kompensatoriska uppdraget. Men jag ifrågasätter om system som de skisserade från utredningarna är lösningen på detta problem. Visst är resurser viktigt. Sverige tillhör ett av de länder i världen som satsar mest resurser på skolan. Men vi är inte bäst, vi ligger inte ens i topp. Hur de resurser som satsas används och följs upp är minst sagt viktigt. Och där tror jag att det finns mycket att göra. Det kom nyligen en nyhet om skolorna i Stockholm som visade att trots enorma satsningar på ökade resurser så sjunker skolresultaten. Det manar till fundering kring att det kanske är andra resurser än pengar som är viktigt. Men från politiskt håll så är det ju enklare att visa på ambitionen genom att anslå mer pengar framför att se till att man som huvudman har bra skolledningar som faktiskt har ett systematiskt kvalitetsarbete och som har koll på elevernas resultat. Det är kanske därför som utbildningsministern strax efter det att Skolkommissionen presenterat sitt förslag utropade att hans stora budgetfight är att få med de 6 miljarderna som Skolkommissionens förslag innebär i höstens budget. Då hade förslaget knappt kommit ut på remiss och remisstiden går ut i augusti.
Det kan inte vara lätt att driva skola i dagens Sverige. På praktiskt taget varje område pågår det nu utredningar, alt har det presenterats utredningar som varit på remiss. Låt oss hoppas att de som är viktigast i skolan, ledningen och lärarna, kan hålla fokus på det som händer i klassrummet trots detta. Men nu får de ju snart en förmodligen efterlängtad ledighet.
/