Det finns fristående grundskolor i 185 av landets 290 kommuner. I Älvkarleby går tex drygt 30% av grundskoleeleverna i fristående skola
Läste Suhonen mfl replik i SvD. De försöker framställa det som att utvecklingen av antalet friskolor är ett storstadsfenomen.. Men tittar man på siffrorna så stämmer inte det. Det finns fristående grundskolor i 185 av landets 290 kommuner. I Älvkarleby går tex drygt 30% av grundskoleeleverna i fristående skola, i Karlskrona, Boden, Simrishamn och Höör är det var 5:e elev som valt en friskola. I Ljusdal och Hedemora är det 18% av eleverna som valt en fristående grundskola. I Övertorneå över 19%. Dessa elever har gjort ett medvetet val. Fortfarande är det många elever som inte känner till att skolvalet finns. Därför är det viktigt att informera om det så att alla får möjlighet att välja.
Och åter – friskolereformen har gjort det möjligt för elever, familjer, lärare och annan personal i skolan att välja det som passar dem bäst. Debattörerna gillar inte detta. De anser att man inte ska kunna välja friskolor som är AB. Samtidigt ställer Skolinspektionen mfl krav på att en friskola ska ha en stabil ekonomi. Då finns det en utmärkt juridiskt form för detta, beprövad under lång tid – AB.
Den svenska skolan har kvalitets och resultatproblem. Men det har inget med verksamhetsformen i friskolorna att göra, eller för den delen friskolereformen i sig. Det beror på helt andra saker vilket också IFAU har konstaterat i sin granskning av 1990-talet stora skolreformers effekter på skolresultatet . Här ett citat från s 338:
”Svenska elevers skolresultat har sjunkit påtagligt under den studerade perioden. Ämneskunskaperna har försämrats i samtliga ämnen som undersökts, i såväl läsförståelse som matematik och naturvetenskap. Svenska elevers resultat ligger runt genomsnittet i OECD vid slutet av perioden. Vår genomgång visar att skolresultaten har fallit på samtliga nivåer i utbildningssystemet, åtminstone från Åk 4 till gymnasieskolan. En central slutsats i denna rapport är att denna försämring av svenska elevers kunskaper börjar vid en tidig ålder, och tycks föregå 1990-talets stora skolreformer. Betydande försämringar av resultaten har skett redan i Åk 4 och Åk 6. Orsaken till nedgången borde därför gå att finna under de tidiga skolåren, i förskolan eller utanför skolan. De försämringar som uppkommer tidigt tycks leva kvar även senare i livet, och det finns stor överensstämmelse mellan trenderna i resultat på olika nivåer i systemet för samma årskullar. Den allmänna nedgången i grundskolan tycks också förvärras ytterligare mellan grundskolan och gymnasieskolan. Utvecklingen av skillnaderna i skolresultat mellan olika elevgrupper uppvisar inget entydigt mönster. I allmänhet har det skett små förändringar av skillnaderna mellan låg- och högpresterade elevers kognitiva förmågor. Detta pekar på att resultatförsämringen påverkat hela fördelningen. Orsakerna till resultatförsämringen bör därmed sökas i förändringar som påverkat alla barn.”