I förra veckan arrangerade Näringslivets skolforum ett mycket intressant seminarium om läsning ”Läskrisen på lågstadiet: så illa är det och vägen framåt”. De Pirls-resultat som kom för några månader sedan visade tydligt att det finns en läskris på lågstadiet. En stor andel av eleverna i åk 4 klarade inte läsförståelseproven i Pirls, och det handlar framförallt om elever med utländsk bakgrund och som vanligtvis inte talade svenska hemma. Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren har analyserat resultaten i rapporten ”Svenska fjärdeklassares läsförståelse – trender och förklaringar”. Finns det något viktigare än att säkerställa att eleverna lär sig att läsa och förstå texterna?
Svensk skoldebatt handlar otroligt mycket om friskola eller inte friskola, vinst eller inte vinst. Men som en av seminariedeltagarna rakt av konstaterade ”Det handlar ju ytterst om; Vad lär sig eleverna i svensk skola. Och där är läsning så grundläggande.”
Bristande läsförståelse riskerar att leda till att eleverna inte vill gå till skolan, det riskerar att få till följd att man hamnar ”i fel sällskap”. Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är att eleverna lär sig läsa redan i lågstadiet. Seminariet visade också på exempel på hur man gör detta framgångsrikt. Men hur kan det komma sig att det inte sker överallt? Ett intressant inslag var Inger Fridolfsson, speciallärare med magisterexamen just specialpedagogik. Hon talade om sin rapport ”Hur svensk skola missar elever som inte lär sig läsa – en granskning av bedömningsstöden i svensk skola.” Rapporten är en förödande kritik av det obligatoriska bedömningsstöd som Skolverket har tagit fram, liksom av de nationella proven i svenska i åk 3. De brister i träffsäkerhet och klarar inte att identifiera elever som löper risk att få läs- och skrivsvårigheter. De ställer alltför låga krav på vad eleverna förväntas uppnå, de brister i den vetenskapliga förankringen osv.
Och detta är alltså bedömningsstöd som skolorna måste använda. Det finns andra bedömningsstöd som är mer träffsäkra, som tex LegiLexi som jag har skrivit om tidigare.
Näringslivets skolforum gör ett viktigt jobb genom att lyfta fram det som är grundläggande uppdrag för svensk skola. Det handlar om individers utvecklingsmöjligheter och svensk konkurrenskraft.
Tänk om det kunde vara så att de debattartiklar som skrivs om skolan handlade om just dessa frågor, dessa utmaningar vars resultat måste bli att alla kan läsa och skriva och kan knäcka läskoden så tidigt som möjligt i skolan. Men i ställer publiceras debattartiklar som bygger på konspirationsteorier om friskolor. Man tar sig för pannan. Men förhoppningsvis så kan seminarier som detta, och det vi lyfter fram i våra frukostmöten mm, leda till att det blir rätt fokus i skoldebatten. För ska vi kunna vända utvecklingen så måste vi lära av varandra, se hur framgångsrik undervisning går till och inse att individer är olika. Detta gäller oavsett huvudmannaskap.
/