Tänk om vi hade ägnat all den kraft och energi som gick åt under förra mandatperioden åt vinstfrågan till att i stället fokusera på att få ordning på ledarskapet i skolan…
Idag kom Skolinspektionens årsrapport 2018. Den har underrubriken Skillnader i skolkvalitet och strategisk styrning. Det är en viktig rapport och en intressant läsning som tyvärr innehåller en hel del kända problemområden. Det framgår inte av rapporten hur många kommunala skolor och skolhuvudmän som har granskats. Rapporten baseras på observationer vid såväl regelbunden tillsyn som kvalitetsgranskning under 2018. Vi skulle gärna se att tillsynen var lika för kommunala och fristående huvudmän, men så är inte fallet. Friskolor granskas mer frekvent. 85 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor.
Det är ingen nyhet att det finns kvalitetsskillnader mellan landets skolor. Frågan är snarare om det någonsin har funnits en fullständig likvärdighet (och om det går att få) mellan landets skolor, även när det var statligt huvudmannaskap. Vi minns alla olika diskussioner om hur olika skolor uttolkade det relativa betygssystemet, för att bara ta ett exempel. Med detta sagt är det givetvis viktigt att alla skolor, oavsett huvudman, följer skollagen och läroplanens krav. Åter konstaterar Skolinspektionen att skolor fallerar när det gäller det kompensatoriska uppdraget. Men de påpekar också att det finns en bristande förmåga att tillgodose högpresterande elevers behov i många skolor.
Med risk för att bli tjatig – ledarskapet är avgörande! Rapporten understryker åter vikten av ett tydligt ledarskap i skolan, att det alltjämt är många skolor som saknar ett systematiskt kvalitetsarbete och att många rektorer/skolledare saknar tydligt stöd och uppdrag från sin huvudman. Det är minst sagt märkligt att dessa brister – som ju är väl kända – bara kan få fortsätta år efter år. Tänk om vi hade ägnat all den kraft och energi som gick åt under förra mandatperioden åt vinstfrågan till att i stället fokusera på att få ordning på ledarskapet i skolan…
Med den lärarbrist som nu blir allt värre så blir utmaningen än större. Då blir det än viktigare att jobba på ett systematiskt sätt med fokus på kvalitet. Den skolhuvudman som kan visa att det finns ett tydligt och bra ledarskap på sina skolor kommer också att ha ett försteg när det gäller att rekrytera lärare. Studiero, ordning och reda, kollegialt samarbete och systematiskt kvalitetsarbete hänger intimt samman med ett bra ledarskap. Så skapas en bra arbetsmiljö för alla.
Den debatt som nu pågår för fullt om lärarnas befogenheter för att åstadkomma studiero i klassrummet är därför också oerhört viktig. Det måste till ett tydligare mandat för lärare och skolledning i denna del.
Altinget har gjort en intressant karta som visar hur det ser ut i landets kommuner avseende lärarbehörigheten. Just nu talar inget för att siffrorna kommer att gå annat än nedåt med tanke på att bristen prognosticeras till ca 80.000 under de kommande ca 10 åren. Utan ett bättre ledarskap så finns det risk för att många väljer bort läraryrket även framöver. Därför är det viktigt att också tydliggöra att det finns goda föredömen och att berätta om vilka de är och hur de jobbar. Här har Skolinspektionen enligt mig en viktig uppgift. Nu döljs de goda exemplen i rapporten.
Varför inte lyfta fram dem i ljuset och se till att de inspirerar andra?