Intresset för att söka lärar- och förskolärarutbildningarna har sjunkit med 5,4% jämfört med 2017. Värst är det för förskollärarutbildningen, där har intresset sjunkit med 13,3 % i ett läge där det skulle krävas en rejäl ökning för att klara behoven. Det är uppenbart att offentlig sektor har problem med att attrahera medarbetare.
Idag kom det intressant statistik från såväl Skolverket som Universitets- och högskolerådet. De senare visade på sökintresset för högre utbildningar till hösten. Vi vet att Skolverket har beräknat att det saknas ca 77.000 lärare inom fem år. När den rapporten kom i december 2017 konstaterade Universitetskanslersämbetet (UKÄ) att det skulle krävas 23 700 nya lärarstudenter varje år för att täcka behovet, att jämföra med verklighetens 15 300 nya lärarstudenter per år. Störst brist förväntades då bli på ämneslärare, yrkeslärare och förskollärare. Nu visar det sig att intresset för att söka lärar- och förskolärarutbildningarna har sjunkit med 5,4% jämfört med 2017. Värst är det för förskollärarutbildningen, där har intresset sjunkit med 13,3 % i ett läge där det skulle krävas en rejäl ökning för att klara behoven. Behovet om fem är är 18.500 och nu sökte knappt 10.000 den utbildningen. Mot bakgrund av att andelen avhopp är relativt stort så är det helt klart för lite för att klara behoven. Andelen förstahandssökande har också minskat på den utbildningen.
Däremot har intresset ökat för yrkeslärare, speciallärare och civilingenjör och lärare. Det är självfallet välkommet men det räcker inte för att tillgodose de förväntade behovet. Intresset har också sjunkit för att läsa ämneslärarutbildning och grundlärarutbildning. 93% av de förstahandssökande till förskollärarutbildningen är kvinnor.
Vi presenterade för någon månad sedan en rapport författad av Peter Stein, där han analyserade den demografiska utvecklingen fram till 2027. Hans beräkning visade att åldersgruppen 0-19 år ökar med 396.667 individer. Det illustrerar än mer vilken utmaning som svensk förskola och skola står mitt uppe i. Och då ägnar sig regeringsföreträdare åt att diskutera hur man ska förhindra friskolor, aktörer som kan bidra till att avlasta kommunerna deras behov av investeringar. Det är verkligen helt fel fokus. Skulle Reepalus förslag om att strypa möjligheterna för friskolor att gå med ett rimligt överskott, bli verklighet blir lärarbristen än större. Det vet vi tack vare en undersökning som Svenskt Näringsliv gjort. Ca hälften av de som idag jobbar i friskolor är inte intresserade av att jobba i kommunala skolor.
Skolverkets rapport på förskolesidan är också intressant. Vi vet att regeringen driver på för att barngrupperna ska bli mindre på förskolan. Statistiken visar att enskilda verksamheter har färre antal barn på småbarnsavdelningar och med barn 4-5. Det finns statsbidrag som stimulerar den utvecklingen. Men frågan är hur länge detta håller om nu intresset för att bli förskollärare sjunker.
Det är uppenbart att offentlig sektor har problem med att attrahera medarbetare. Det handlar inte bara om förskolan, skolan, polisen, domarkåren utan också om vården och omsorgen. I detta läge är det faktiskt helt obegripligt hur regeringen kan driva en politik där de vill förhindra välfärdsföretagen att utvecklas. Än värre är att regeringen verkar driva politiken väl medveten om hur helhetsbilden ser ut.
Det krävs ett nytänk på välfärdsområdet. Hur ska vi gemensamt säkra kvaliteten på välfärdsområdet? Vad gör vi när det kommer att saknas utbildade förskollärare, legitimerade lärare i förskolan, grund- och gymnasieskolan? Vad krävs för att säkerställa kvaliteten? Hur underlättar vi för de som är mitt i livet, som har goda ämneskunskaper och vill byta karriär så att de inte behöver genomgå en lång lärarutbildning?
Frågorna är många, komplicerade och stora! Men regeringen väljer att fokusera på gruppstorleken i förskolan, detta trots att det inte finns någon forskning som visar att den har avgörande betydelse. Titta gärna på videon på sidan jag länkat till. Det handlar nämligen om medarbetarnas kompetens och hur man jobbar med barnen, inte hur stor gruppen är. Men det är ju mer komplicerat än att hävda små barngrupper.
/