Varken internationell eller svensk forskning tyder på att det finns några stora skillnader mellan vinstdrivande och icke-vinstdrivande produktion av välfärdstjänster.
”Varken internationell eller svensk forskning tyder på att det finns några stora skillnader mellan vinstdrivande och icke-vinstdrivande produktion av välfärdstjänster.” Så skriver professorerna Pontus Braunerhielm och Johan Eklund, Entreprenörskapsforum, i SvD Näringsliv på onsdagen. Mot bakgrund av detta är det märkligt att det läggs ner så mycket kraft och energi på att misstänkliggöra välfärdsföretag som drivs som AB och samtidigt söka lyfta de som valt non-profit-modellen. De skriver också om en färsk SIFO- undersökning vars resultat bekräftar att allmänheten alltjämt har en felaktig bild av hur vinstnivåerna ser ut i välfärdsföretagen. Inte heller så konstigt då det sällan nämns några siffror i debatten utan det bara hävdas utan närmare specificering -att vinsterna är höga.
En majoritet, 52 procent, överskattar välfärdsföretagens vinstnivåer kraftigt, något som också leder till att man tror att möjligheterna till vinstutdelning är högre än vad de är. Det är bland dessa som också de som förordar begränsningar av vinstuttag återfinns. Risken är således uppenbar att deras felaktiga verklighetsbild leder dem till denna slutsats. Detta bekräftas också av det faktum att när de tillfrågade får information om att de verkliga vinstnivåerna ligger på 4-6 procent, så visar det sig att en majoritet av befolkningen anser att dagens vinstnivåer är lagom eller för låga, 46 respektive 7 procent.
Intressanta siffror som visar betydelsen av att människor har faktainformation. Över lag präglas välfärdsföretagsdebatten från motståndarnas sida av svepande påståenden som öppnar för individuella tolkningar. Resultaten i SIFO-undersökningen visar även att både valfrihet och kvalitet värderas högt. Således en bekräftelse på det resultat som den IPSOs-undersökning som vi beställt visar.