Av de utbildningsföretag som främst anklagas för teoretiskt beräknade ”övervinster” saknar 78 koppling till offentligt finansierad verksamhet. I ideologisk iver att stoppa friskolor och utbildningsföretag bortser utredaren från att statistiken bygger på allt från trafikskolor till kulturföreningar och ledarskapscoacher. Det skriver Ulla Hamilton och Li Jansson i SvD Näringsliv den 9 september.
I Joachim Landströms rapport till Ilmar Reepalus Välfärdsutredning föreslås utbildningsbranschen omfattas av vinstbegränsning. Landströms kritiserar huvudsakligen vinsterna hos företag inom ”stödverksamhet för utbildningsväsendet”. Dessa företag ingår under den så kallade SNI-koden 85 600 i SCB:s statistik. Men när man med hjälp av Bisnode Soliditet analyserar vilka företag som ingår i den aktuella SNIkoden framkommer att företagen huvudsakligen saknar koppling till offentligt finansierad utbildning.
Totalt finns 3 888 företag under SNI-koden 85600. Av dem har 1 026 aktiv verksamhet som omsatte 3,6 miljarder år 2015. De hundra största företagen omsätter 76 procent av den totala omsättningen, 2,7 miljarder.
En analys av de hundra största företagen visar dock att bara knappt ett av fyra (22 procent) av företag har verksamhet som helt eller delvis utgörs av offentligt finansierad utbildning eller som underleverantör till sådana företag. Vid sidan av några YH-utbildningar och ett naturbruksgymnasium utgörs företagen utgörs främst av digitala läromedelsutvecklare som Linfre Education. Även Reggio Emilia Institutet, som utvecklar de pedagogiska modellerna sådana skolor grundar sig på, omfattas.
De övriga 78 procenten av de 100 största företagen inom kategorin ”stödverksamhet för utbildningsväsendet” har alltså ingen verksamhet som är offentligt finansierad. De utgörs i stället av e-learningföretag, ledarskapsutveckling, partsägda branschutbildningar till företagskunder samt ett antal organisationer. Exempelvis är kategorins tredje största inkluderade företag ”Skid-VM i Falun AB”.
Med andra ord – det är väldigt märkligt varför vinsterna hos Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd, e-sportföretaget ESL Play och KCEM (kompetenscentrum för den nordiska explosivämnessektorn) ska påverka hur hög vinst skol- och utbildningsföretag ska tillåtas göra.
Landström får vidare gärna förklara varför flygskolan Braathens Education, trafikskolan Alli Förarutveckling samt Mindfullnessgruppen i Stockholm ska påverka friskolornas och utbildningsföretagens möjligheter att göra vinst.
Inom ”stödverksamhet för utbildningsväsendet” återfinns också det kommunala näringslivsbolaget Karlsborgs Utveckling AB, Riksorganisationen för Sveriges Motorcyklister samt en Albansk kulturförening i Trelleborg. Att på basis av dessa företags påstådda ”övervinster” vilja reglera utbildningsföretag som är verksamma i offentligt finansierade utbildningstjänster blir absurt.
För de utpekade företagen i branschen stödverksamhet för utbildning är det också angeläget att ifrågasätta de påstådda ”övervinsterna”. Företagen är oftast små konsultverksamheter vars verksamhet varierar kraftigt år till år. Ett exempel är ett företagsutvecklingsföretag i Södertälje vars vinstmarginal var 51 procent år 2012, för att två år senare drabbas av en förlust på 24 procent. Svängningarna är vanliga i småföretag som ofta är konjunkturkänsliga och beror på att tillkomsten eller förlusten av en enstaka kund på exempelvis cirka 250 000 kronor ger stora förändringar i resultat ett enskilt år.
Utredaren till rapporten om vinstbegränsningar har alltså begått ett allvarligt metodologiskt misstag i att inte analysera vilka företag som inkluderas i den statistik han drar långtgående slutsatser ifrån. En annan tänkbar förklaring är att vederbörande struntat i att analysera statistiken för att snabbt få ett underlag som passar beställarens ideologiska övertygelse att begränsa vinsterna. Oavsett vilken förklaring som är sann är det oacceptabelt att underlaget i en offentlig utredning håller så här låg kvalitet. Ett anständighetskrav är att analysen av utbildningsbranschen åtminstone bygger på rätt urval av företag.
Den politiska beställningen levereras i form av ett vinsttak. Underlaget är undermåligt, vilket också har kommenterats av flera andra, och rapportförfattaren har inte fått genomföra följdanalyser av sina slutsatser. Sammantaget visar detta att det här är en utredning som har andra målsättningar än att bygga på fakta.
Den svenska skolan har kvalitetsproblem. De kvalitetsförstärkningar som seriösa företag bidrar med riskerar att gå förlorade om ett vinsttak införs. Det fria skolvalet är allvarligt hotat eftersom mångfalden påverkas. Fokus borde ligga på kvalitet. Höga kvalitetskrav, lika villkor och uppföljningar när det gäller alla förskolor, grund- och gymnasieskolor, oavsett huvudman. Upphandlande eller reglerande myndigheter bör fokusera på kärnan i utbildningsutmaningarna; att betala efter resultat så att utbildningar som leder till arbete premieras. På så sätt kan man skapa ett system för marknadsexit där bristfälliga utbildningar läggs ned, medan utbildningar med goda resultat kan utvecklas.
Ulla Hamilton, vd Friskolornas riksförbund
Li Jansson, branschansvarig Almega Utbildningsföretagen