Idag presenterades den sk Ägarprövningsutredningen. Den tillsattes av Alliansregeringen och har nu lämnat sitt förslag. Om jag håller mig till skolområdet så innehåller förslaget en rejäl förändring när det gäller förutsättningarna att starta fristående förskola.
Utredningen föreslår ett kommunalt veto mot etablering. Principen att en aktör ska kunna förhindra att en konkurrent etablerar sig på marknaden är förkastlig. Jag kan inte förstå hur ett sådant förslag kan läggas.
Förutom det kommunala vetot när det gäller förskolor så innebär förslaget också att det ska ställas krav på insikt, kompetens och erfarenhet hos ledning och styrelse för verksamheterna. Ett krav som man, om man studerar Skolinspektionens rapport om hur huvudmän lever upp till de nationella målen som jag nyligen skrivit om, framförallt borde ställa på de kommunala huvudmännen. I vart fall ska kraven vara lika behandling.
Hur denna bedömning ska ske och baseras på är dock väldigt luddigt i utredningen. Det är upp till myndighet att bedöma enligt utredaren. Det hela känns väldigt rättsosäkert. När det sedan gäller ekonomiska förhållandena och långsiktigheten så är förslaget intressant utifrån debatten om vinst i välfärden och ekonomiska marginaler i verksamheterna. Redan idag bedömer Skolinspektionen den ekonomiska hållbarheten i en ansökan. Det utredaren nu vill göra är att ägare till friskolor ska sitta på en omfattande ekonomisk garanti för långsiktigheten – de kräver således överskott.
Det intressanta med dessa förslag är att det slår klockrent mot mindre aktörer. De stora friskolelaktörerna torde inte ha några problem att leva upp till kraven. Men de små får det oerhört tufft. Var det verkligen det som de som talar om att värna om de små skolorna ville åstadkomma? att slå vakt om de stora?