I dag har jag en debattartikel i Expressen om skolfaktorernas betydelse för elevers utsatthet för hot och våld i skolmiljö. Den baseras på en undersökning som Brå har gjort om brott i skolmiljön. Den dystra sanningen är att skolan en av de vanligaste platserna för elever i årskurs nio att utsättas för brott. Brå menar att det därför är angeläget att undersöka om det finns faktorer hos skolan som påverkar elevernas risk att utsättas för hot eller våld. Brås kortanalys baseras på Skolundersökningen om brott (SUB 2021), en enkätundersökning bland elever i åk 9. Dessutom har de inhämtat statistik om skolorna från Skolverkets register och Skolinspektionens skolenkät.
Slutsatserna är mycket intressanta och det var därför som jag tycker att rapporten bör uppmärksammas.
- På skolor i socioekonomiskt starkare områden är brottsrisken mindre.
- I skolor i socioekonomiskt blandade områden är brottsrisken dubbelt så hög som i områden med socioekonomiskt goda förutsättningar och signifikant högre än i socioekonomiskt svaga områden utan blandning.
- På landsortsskolor löper också elever större risk att utsättas för brott. Även landsortsskolor har en blandad elevsammansättning i och med att det oftast är den enda skolan på en mindre ort.
- På skolor med hög regelefterlevnad är eleverna i större utsträckning fredade från brott.
Det finns all anledning att fundera över dessa slutsatser, inte minst för de som förespråkar en blandning av elevers bakgrund. Mot bakgrund av Brås rapport riskerar alltså en lösning på skolsegregationen som innebär bussning från socioekonomiskt svaga områden till blandade skolor att leda till mer brottsdrabbade skolor. Att fler elever riskerar att utsättas för hot och våld.
Samtidigt är det värt att understryka att åter lyfts ledarskapets betydelse i skolan fram. När eleverna har ett tydligt regelverk att förhålla sig till så är det färre brott. Kort sagt – ett gott och tydligt ledarskap kan minska risken för att skolans elever utsätts för hot och våld i skolan.
I artikeln nämner jag ett exempel på detta, Damian Brunker, rektor på Internationella Engelska Skolan i Eskilstuna. Han och hans kollegor har vänt en brottsdrabbad och resultatsvag kommunal skola i ett av Sveriges mest utsatta områden, Fröslunda, till en friskola där 97 procent av eleverna nu blir behöriga till gymnasiet.
Han har agerat på ett tydligt uppdrag från sin huvudman. Så kan alla skolhuvudmän agera, oavsett om vi talar om kommunala eller fristående skolhuvudmän.
Några ytterligare konstateranden kan göras mot bakgrund av Brå-rapporten.
- Skolans huvudman måste se till att skolledningen kopplar greppet om ledarskapet. Tydliga regler som upplevs som rättvisa, och som upprätthålls genom att det får konsekvenser att bryta mot dem, har effekt på studiero och brott.
- Om eleverna bemöts jämställt i skolan minskar risken för sexualbrott. Inte ord utan handling räknas. Brå ser inga effekter av att införa mer undervisning om jämställdhet.
- Det fria skolvalet gör det möjligt för föräldrar att kunna byta skola när det egna barnet utsätts för brott. Detta är centralt!
- Friskolornas riksförbund har länge drivit frågan att skolvalet ska vara obligatoriskt, att informationen behöver bli bättre och att alla ska vara medvetna om vikten av att välja en bra skola.
Svensk forskning visar att det fria skolvalet varit viktigast just för barn med socioekonomiskt utsatt bakgrund, som ju ofta också bor i mer brottsutsatta områden, där den närmaste skolan kan vara en aktiv brottsplats.
Min förhoppning är att alla landets skolhuvudmän, och politiker, tar till sig det som finns i denna intressanta rapport från Brå. Det handlar om svensk skola som helhet och framförallt om att alla elever, oavsett bakgrund, ska känna att det är tryggt i skolan. Ingen elev ska vara rädd för att bli utsatt för sexualbrott eller annan typ av hot eller våld.
Ledarskapet i skolan spelar roll!
/