SvD:s kultur har under jul- och nyårshelgen gett utrymme för Marcus Larsson ge sin bild av hur friskoleSverige ser ut. I ingressen till artikeln som publicerades 21 december står det ”Det var ju engagerade rektorer och lärare som skulle starta skolor – inte politiker. Ändå är före detta politiker överrepresenterade bland skolägare.” Jag har kommenterat en del av påståendena i denna artikel i ett tidigare blogginlägg. Det hävdas även i artikeln att ”många av de växande friskolekoncernerna ägs av personer med erfarenhet från politiskt arbete, som tjänstemän eller som förtroendevalda.” I artikeln som är publicerad den 5 januari står följande ”Kunskapsskolan, Watma Education, Raoul Wallenbergskolan, Viljaskolan, Cedergrenska, Aprendere och IES är sju exempel på skolkoncerner, där politiker som skolägare och politiker som beslutsfattare skapat möjligheter att växa.”
Att politiker har en annan uppfattning än tjänstemän torde inte heller tillhöra ovanligheterna, oavsett om det handlar om skola eller andra områden.
Det är en elegant bildsättning som görs genom dessa urval i artiklarna, men bevisar exemplen att fd politiker som ägare är överrepresenterade bland skolägare i Sverige? Knappast.
Låt mig utgå ifrån den sammanställning som finns i Fakta om friskolor av landets största friskolehuvudmän. Här saknas Cedergrenska, som numera är noterat på Firth North och Aprendere, något som kommer att åtgärdas vid uppdateringen. Av de 18 större friskolehuvudmän som finns i Sverige är 3 börsnoterade. Jag kan ju inte svära på att någon politiker inte äger aktier i dessa men…. Av de övriga 15 så är 2 personalägda, 11 privatägda och 2 stiftelseägda. Av de privatägda är det minst 4 som är familjeägda. Vid sidan om dessa 18, som ju finns redovisade för att de tillhör de större verksamheterna med fler än 5 skolenheter, finns över 500 ytterligare aktörer inom – grund- och gymnasieskoleområdet.
Påståendet att fd politiker är överrepresenterade som skolägare håller inte vid en närmare granskning. Däremot finns det, som Larsson konstaterar, personer med en bakgrund från politiken som är verksamma i friskolor. Ett fåtal är ägare. Däremot är det en extensiv tolkning av begreppet politiker att införliva Peje Emilsson, vars företag firade 50 års jubileum 2021 och som verkat som entreprenörer i över 50 år, eller i över 20 år som i fallet Anders Hultin och Hans Bergström som enligt Wikipedia var engagerad i folkpartiets ungdomsförbund i början av 1970-talet, dvs för 50 år sedan.
Viljaskolan, som är ett ytterligare exempel, som startade sin första skola HT 2021 har visserligen Patrick Gladh som ägare. En socialdemokrat som jobbat inom skolvärlden som bl a rektor under 10 år och i skolvärlden under i princip hela sitt vuxna liv men som, när han startade en friskola som drivs i form av ett AB tvingades lämna sina uppdrag i Göteborgs kommun. Per-Egon Johansson startade Raoul Wallenbergskolan 2006, 11 år efter det att han lämnat som statssekreterare i Bildt-regeringen.
Ska en person för alltid vara förhindrad från att äga en friskola bara för att hen någon gång i livet har haft ett politiskt uppdrag?
Med detta sagt så vill jag hålla med Marcus Larsson i ett avseende. Han påpekar att det har blivit näst intill omöjligt får små aktörer att starta friskola. Det är något som jag bloggade om för nästan exakt ett år sedan. Detta är en effekt av den lagstiftning som drevs fram av bl a förre utbildningsministern Fridolin. Vi varnade då för att effekten av den nya ägar- och ledningsprövningen skulle bli att bara större, redan etablerade aktörer, skulle få möjlighet att växa. Det ser vi nu också ske. Därtill leder denna lagstiftning till, i kombination med den mycket hätska jaken på friskolor som skett under senare år, att de mindre friskolor som startade för ca 25-30 år sedan och som nu står inför generationsskiften också står inför valet att antingen lägga ner verksamheten eller att sälja till en stor redan etablerad aktör. För med den osäkerhet som rådet kring friskolornas framtid så finns det inga andra som är beredda att ta den ekonomiska risk som det innebär att i dagsläget köpa en liten friskola.
Den mycket tuffare ägar- och ledningsprövningen driver också på denna utveckling. Det ställs mycket hårdare krav för att driva en friskola idag, oavsett storlek, än för bara 10 år sedan. Skolinspektionen genomför nu successiv ägar- och ledningsprövning av alla tillståndshavare. De som inte lever upp till kraven för att få fortsatt tillstånd har alternativen att hittar personer som kan leva upp till Skolinspektionens krav, att lägga ner verksamheten eller sälja till en annan friskolehuvudman.
Så nog spelar politiken roll, men inte på det sätt som Marcus Larsson hävdar.
/