06 september 2021

Friskolebloggen

ULLA HAMILTON / VD på Friskolornas riksförbund

Idag kom det en intressant rapport från Skolinspektionen ”Långvarigt låga kunskapsresultat”. De har granskat vilka insatser som skolhuvudmän med långvarigt låga kunskapsresultat gör för att vända denna utveckling. Skolinspektionen har tittat 10 år tillbaka i tiden. Granskningen omfattar 18 skolhuvudmän och 28 skolor. Bland skolhuvudmännen återfinns såväl fristående (2 st) som kommunala huvudmän. Urvalet av skolor baseras på att dessa skolor har en andel elever med godkända betyg i åk 9 som ligger under den lägsta kvartilen i jämförelse med andra skolor, varje år 2010-2019. Noterbart är att det är ett flertal skolor som återfinns hos landets tre största kommuner, Stockholm, Göteborg och Malmö. Skolhuvudmän som alltså tillhör landets största. Trots detta har dessa  skolor alltså kunnat fortsätta att leverera dåliga kunskapsresultat under 10 års tid, utan att huvudmannen agerar. Skolinspektionen skriver ”Granskningen visar att det är ovanligt att huvudmannen genomfört kraftfulla insatser baserade på en tydlig problembild för att vända långvarigt låga resultat.” De fortsätter ”Endast ett fåtal granskade huvudmän visar att uppföljning, analys, stöd och insatser är verktyg i ett förbättringsarbete som hela styrkedjan deltar i, och som tydligt syftar till att bryta de låga resultaten.” De konstaterar att 27 av de 28 granskade skolorna har behov av utveckling.

Intressant nog så sammanfaller resultatet i denna granskning av Skolinspektionen med det som framkom i vår rapport ”Se skolans verkliga utmaningar – Låt alla goda krafter bidra” som vi presenterade i juni 2020. Även den rapporten tog upp det faktum att flera skolhuvudmän underlåter att agera kraftfullt för att vända skolors resultatutveckling. Syftet med vår rapport var att understryka att det yttersta ansvaret för verksamheten ligger på skolhuvudmännen. Kommunerna när det gäller de kommunala skolorna och friskoleägarna när det gäller friskolorna. Vi jämförde också det systematiska kvalitetsarbetet hos några av de större friskolehuvudmännen med bl a Göteborgs kommun, Malmö och Norrköping. Det erfarenhetsutbyte som vi hoppades att rapporten skulle kunna leda till har tyvärr inte kunnat genomföras pga pandemin. För det är viktigt att lära av varandra, precis som Skolinspektionen konstaterar i den nu aktuella rapporten.

Skolinspektionen har vid flera tillfällen understrukit vikten av att det finns ett systematiskt kvalitetsarbete på varje skola. Nyligen konstaterade de i rapporten ”Resultatskillnader inom skolor” bl a att över hälften av rektorerna på de granskade skolorna saknar en tydlig bild av hur elevernas kunskapsresultat ser ut på klassnivå i ämnena, stöd ges sällan till lärare utifrån kunskap om klassernas resultat utan efter signaler eller händelser och att en majoritet av rektorerna har som princip att blanda elever med hänsyn till socioekonomisk bakgrund snarare än utifrån elevernas tidigare kunskapsresultat när det sätter samman klasser.

Dagens rapport från Skolinspektionen pekar tydligt på vad skoldebatten borde handla om. Hur ser vi till att alla skolor blir bra skolor, hur kommer vi till rätta med de skolhuvudmän som inte tar sitt ansvar för att varje skola har ett systematiskt kvalitetsarbete? Skolinspektionen konstaterar i dagens rapport att det finns samsyn mellan huvudmän och rektorer om varför kunskapsresultaten ser ut som de gör. Men förklaringarna utgår sällan från en orsaksanalys och ingår inte heller i huvudmannens plan för utvecklingsarbetet. Ofta handlar det om att undervisningen behöver utvecklas för att bättre tillgodose elevernas behov. Trots detta har bara ett fåtal av de granskade huvudmännen genomfört riktade utvecklingsinsatser som faktiskt stärka rektors arbete med att utveckla undervisningen.

Skolinspektionen konstaterar också ”Tidigare har det varit vanligt att skolorna har betonat skolans sociala uppdrag, med konsekvensen av lägre förväntan på elevernas lärande och resultat.”

Ett intressant konstaterande mot bakgrund av att det kompensatoriska uppdraget och de kunskapsmål som faktiskt finns för skolan. De menar till och med att godkända betyg i alla ämnen framstår som ett mer sekundärt mål än målet gymnasiebehörighet. Bristande uppföljning av de insatser som göra är en annan kritik mot skolhuvudmännen. Det innebär att det inte går att utvärdera vilken betydelse som genomförda insatser har haft för elevernas kunskapsutveckling.

För mig är det helt obegripligt att inte Skolinspektionens rapporter leder till större diskussioner. De visar tydligt på att det finns brister i svenska skola. Det är kunskapsbrister som bl a har in grund i bristande ledarskap. I stället handlar debatten om att man ska förbjuda friskolor att ha kö, att det är ett problem att elever väljer bort kommunala skolor till förmån för friskolor och att friskolor är ”överkompenserade”. Det senare ett påstående som inte är sant. I grunden handlar kritiken mot friskolor att man inte vill se effekterna av att människor väljer skola.

Men mot bakgrund av bl a Skolinspektionens rapporter, berättelser om mobbing mm och bristande studiero på många skolor;

Det går knappast att klandra de som väljer en friskola. De långa köerna visar ju dessutom att det är många fler som vill ha en friskoleplats. Var femte elev har redan valt en friskola. Den fråga som många borde ställa sig är – Varför gör de det? En del svar på denna fråga ligger i de rapporten som jag har nämnt ovan.

/

 

Vem bryr sig om elever som behöver omfattande stöd?

17 juni 2024

Det är en minst sagt relevant fråga. Nu senast har det kommit en dom i Högsta domstolen, som innebär att

Varför måste skolor stängas?

11 juni 2024

Den rubricerade frågan är mycket relevant. Därför finns det skäl att ta reda på dess svar. I skoldebatten framförs det

Skolinspektionens skolenkät tydlig – lärare i friskolor trivs bättre

10 juni 2024

Skriver i dag på Expressen DEBATT. För fackförbundet Sveriges lärare är den så kallade marknadsskolan ett rött skynke. Många lärarstudenter

Insyn eller inte insyn – det är frågan

31 maj 2024

För över en månad sedan överlämnade den så kallade Skolinformationsutredningen sitt förslag till skolministern. Denna för friskolorna så viktiga utredning,