En statlig planmodell för gymnasieskolan löser tyvärr inte problemet att ungdomar är ointresserade av yrkesprogrammen. Förbundet instämmer i utredningens problembild att för få elever söker yrkesprogrammen och att det finns sämre förutsättningar för elever som inte når behörighet till de nationella programmen. Det är djupt oroande att drygt en fjärdedel av gymnasieeleverna inte tar examen och att yrkesutbildningarna inte är tillräckligt attraktiva samt att många av dem inte har en tillräcklig arbetslivsanknytning.
– Därför är det beklagligt att utredningen lagt så stor vikt vid statlig detaljstyrning av organisation och utbud och så lite vikt vid incitament för att stimulera elevens efterfrågan och intresse, liksom att inkludera företagens perspektiv. Den har inte visat att en ökad statlig detaljstyrning av planering och dimensionering av utbildningarna skulle lösa de problemen. Det finns inget automatiskt samband mellan en ökad statlig detaljstyrning av utbudet av vissa utbildningar och ett ökat intresse hos ungdomarna för vissa utbildningar. Här krävs andra åtgärder säger Ulla Hamilton, vd Friskolornas riksförbund.
Det handlar bland annat om att
- undersök varför eleverna inte väljer utbildningar som bättre matchar arbetsgivarnas behov. Det borde rimligen utgöra den allra viktigaste frågan att ställa för att komma tillrätta med problemet.
- förbättra möjligheterna till att uppnå högskolebehörighet genom yrkesprogram.
- utveckla möjligheterna för skolan att arbeta närmare och tillsammans med näringslivet.
- lägg mer vikt vid en väl fungerande karriärvägledning (utifrån förslagen i betänkandet Framtidsval – karriärvägledning för individ och samhälle, SOU 2019:4) och gör en tydlig koppling mellan utbildningsval och arbetstillfällen samt inte minst inkomstutveckling.
- potentiella arbetsgivare, offentliga såväl som privata, tar ett stort ansvar när det gäller att etablera ett bättre samarbete med skolorna för att visa på möjliga yrkesutgångar.
Vi saknar en diskussion om utbildningarnas olika kvalitet som en betydelse för dimensionering av platser. Utan ett kvalitetsperspektiv riskerar effekten att bli en sänkt kvalitetsambition då tilldelningen av ram endast sker utifrån ett byråkratiskt fastställt underlag, där en skolhuvudman kan luta sig tillbaka utifrån sin tilldelade ram.
– Även om utredningen i flera sammanhang framhåller vikten av fristående skolhuvudmän så innebär flertalet av utredningens förslag begränsningar för fristående huvudmän och riskerar att leda till etableringsstopp för nya verksamheter. Det korta tidsperspektivet för beslutet om dimensionering av gymnasieplatserna riskerar att leda till att befintliga friskolehuvudmän tvingas avveckla sin verksamhet. Fristående huvudmän behöver ha ett långsiktigt perspektiv för att kunna erbjuda en stabil verksamhet och för att våga göra investeringar, konstaterar Ulla Hamilton.
– De fristående gymnasieskolorna vill bidra till bra utbildning av god kvalitet för eleverna och att motsvara arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft. Det framkommer bland annat av de samarbeten som många av de fristående gymnasieskolorna bedriver tillsammans med näringslivet. Låt oss bygga vidare på detta i stället för att genomföra en mycket omfattande statlig planeringsapparat för gymnasieskolans dimensionering, avslutar Ulla Hamilton.
Ladda ned hela yttrandet här.