I veckan beslutade riksdagen om regeringens proposition om fjärr- och distansundervisning. Det är beklagligt att beslutet innebär ett steg tillbaka jämfört med de möjligheter som vi sett kunna användas under denna vår. Jag har skrivit om detta tidigare och vår förbundsjurist Gudrun Rendling beskriver väl problemen med förslaget. Men trots detta väljer c och l stt stödja regeringen i denna fråga. Vi har samma uppfattning som SKR varför jag väljer att dela det utmärkta blogginlägg om Per-Arne Andersson, avdelningschef på SKR, skrivit med anledning av riksdagsbeslutet. Ytterst drabbar beslutet eleverna i lärarbristens Sverige.
Olycklig låsning i frågan om fjärr- och distansundervisning
Att ha en positiv inställning till fjärr- och distansundervisning kan i debatten vändas mot dig, som att du menar att det skulle vara den saliggörande lösningen på skolans utmaningar. Så är självklart inte fallet. Jag önskar att vi kan öppna upp för samtal som inte polariserar debatten utan istället verkligen leder oss framåt. Är ni med mig?
Många elever, lärare och rektorer – inte minst i glesbygd – har mycket positiva erfarenheter av fjärrundervisning. Det är ibland den enda möjligheten att få behöriga lärare i vissa ämnen. Liknande gäller distansundervisning – för elever som stannar hemma från skolan en längre tid är denna undervisning en räddning till kunskaper och förhoppningsvis behörighet. Fjärr- och distansundervisning kan vara effektivt även i andra situationer, också för elever på större orter och utan särskilda behov.
Tyvärr har debatten om fjärr- och distansundervisning spårat ur. Det tycks inte spela någon roll hur ofta SKR understryker att vi med ökad effektivitet menar bättre undervisning av behöriga lärare för eleverna – att det inte handlar om att spara pengar och minska på personal, eller att skärmar inte kan ersätta lärare. Tvärtom kan dessa lösningar ibland både kosta mer och kräva mer personal särskilt som det exempelvis i en fjärrundervisningssituation finns både en lärare i klassrummet och en undervisande lärare digitalt. Vår utgångspunkt är att det är elevernas behov samt lärares och rektors kompetens som ska styra organisation och utformning av fjärr- och distansundervisning.
Att digitalisering i vissa fall även kan betyda besparingar, till exempel med minskat resande eller effektivare administration, står inte i motsats till detta. Men våra argument hårdvinklas och förvrängs. Att ha en positiv ansats anses av somliga närmast som att delta i en konspiration där lärare i stora drag byts ut mot skärmar i allt större klasser.
Men det är inte SKR det är synd om. Vi kan ta kritik i debattartiklar, även om den är onyanserad. De som dock riskerar att fara illa är de elever som kan bli utan de behöriga lärare de verkligen behöver. Just dessa elever som alla säger sig vilja värna om. För mig går detta inte ihop.
SKR kommer att fortsätta lyfta fram framgångsrika exempel från skolkommuner. Vi kommer även att fortsätta att föreslå regeringen nyanseringar av de förslag man lägger för att utveckla fjärr- och distansundervisningen och följa upp förslagen på initiativen i #skolDigiplan, den nationella handlingsplanen för skolväsendets digitalisering.
Vi är villiga att lyssna på andras tankar om undervisning med digitala hjälpmedel, liksom vi hoppas att andra är villiga att ta våra synpunkter seriöst. Dessa frågor spelar en stor roll för att stötta skolverksamheten.
/
Med detta vill jag tillönska er alla en skön midsommar. På återhörande nästa vecka.