Backa inte bandet om fjärr- och distansundervisning riksdagen

Regeringen har inga planer på att utnyttja de nyvunna erfarenheterna av fjärr- och distansundervisning under coronakrisen, trots att undervisningen kan bidra till att lösa några av skolans stora utmaningar: lärarbristen och hemmasittarna, skriver SKR:s Per-Arne Andersson och Friskolornas Ulla Hamilton.Trots en pågående utveckling av fjärr- och distansundervisning i svensk skola till följd av Covid-19, har regeringen inga planer på att utnyttja nyvunna erfarenheter när läget normaliseras. Det är den slutsats skolans huvudmän drar när regeringen nu presenterat sin proposition med förslag om fortsatta regleringar kring användandet av ny teknik i skolan. Inte minst blir det landsbygden och hemmasittarna som kommer missa stora möjligheter.

På riksdagens bord ligger just nu ett förslag om hur fjärr- och distansundervisning ska regleras i framtiden (proposition 2019/20:127). Alltså distansundervisning bortom den situation som nu råder där skolorna fått stor frihet att lösa situationen för att ge elever undervisning. Dagens situation ger nya erfarenheter, men vi ser också positivt gensvar på distansundervisning runt om i landet. Tyvärr är förslagen på riksdagens bord en återgång till en återhållsam hållning till fjärr- och distansundervisning.

För den del som kallas fjärrundervisning, det vill säga att interaktivt undervisa en grupp elever i realtid genom informations- och kommunikationsteknik, föreslår regeringen avgränsningar i vad gäller både vilka elevgrupper och storleken på elevgrupper som tillåts. Regeringen föreslår dessutom att detta tillåts i färre antal ämnen än vad utredningen ursprungligen föreslog. Det är ett steg bakåt i svensk skola, inte framåt.

Förslaget har undertonen att fjärrundervisning inte är ett fullgott alternativ i förhållande till sedvanlig undervisning i klassrummet. Detta trots att vi alla vet att lärarbrist råder och att med ökade möjligheter till fjärr- och distansundervisning skulle inte minst elever i skolor på landsbygden få bättre möjligheter till behöriga lärare än i dag.

Utmaningarna slutar tyvärr inte där. Vad som är än mer bekymmersamt med regeringens förslag är att man genom regleringar av den del som kallas distansundervisning missar chansen att hjälpa den stora gruppen av elever som har långvarig problematisk frånvaro från skolan, en grupp som ofta benämns som hemmasittare.

Det här är en känslig grupp som behöver ett anpassat sätt att närma sig skolan, ofta med långsiktigt uppbyggt förtroende till en enskild lärare. Ett viktigt verktyg kan vara distansundervisning, det vill säga att den enskilda eleven och läraren arbetar analogt eller digitalt tillsammans med uppgifter utan att nödvändigtvis vara på samma plats. Till skillnad från fjärrundervisning handlar det alltså inte om gruppundervisning och inte heller nödvändigtvis i realtid.

Men med regeringens förslag krävs att det är en annan huvudman än den som eleven faktiskt går hos som ska utföra sådant stöd via distansundervisning. Det är orimligt ur ett elevperspektiv. Elever i denna elevgrupp behöver allt annat än ännu en skolkontakt från en helt annan huvudman. Att regeringen inte vill ge huvudmännen förtroendet att själva avgöra vad som är bäst i sådana här situationer är tråkigt, men ännu värre för de elever som nu missar en möjlighet att klara skolan.

Så småningom kommer skolan återgå till en ny normal situation. Och självklart är dagens situation med studier hemifrån inte optimal. Men varje kris innebär möjligheter att se nya lösningar. Den omläggning som gjorts till mer utbildning genom fjärr- och distansundervisning borde tas till vara för att lösa några av skolans stora utmaningar: lärarbristen och hemmasittarna.

Vi får hoppas att riksdagen ger våra medlemmar samma förtroende att lösa situationer för eleverna på bästa sätt efter corona som under corona.

Författare: Per-Arne Andersson chef för avdelningen för utbildning och arbetsmarknad, Sveriges Kommuner och Regioner Ulla Hamilton vd, Friskolornas riksförbund