Läser ett debattinlägg i Sydsvenskan, undertecknat av en fd ordförande i Lärarförbundets Malmöavdelning. Rubriken är ”Låt lärare vara lärare i stället för vaktmästare, administratörer och kuratorer”. I artikeln tar han upp en hel del frågor om arbetsmiljö, om elevgruppernas storlek, om att lärare måste jobba med adminstration mm och menar att detta är en fråga som politikerna måste ta tag i.
Jag tycker att det är oerhört förvånande att lärarfacken ofta har detta perspektiv. Man ropar på att politiker ska ta tag i saker och ting som i själva verket är en fråga om ledning på arbetsplatsen. På vilken annan arbetsplats skulle man vända sig till ägaren och ställa krav på att den ska lösa lokala organisatoriska frågor eller arbetsmiljöfrågor? Är det någon som tror att lärarna på Kunskapsskolan i Västerås ringer till Peje Emilsson, skolans huvudägare, eller till Kunskapsskolans VD, och ber ägarna minska lärarnas administrativa börda? Knappast, men detta sker ständigt i den kommunala skolvärlden.
Debattinlägget i Sydsvenskan sätter fingret på vad som är ett av skolans riktiga problem. Ledarskapet i skolan och skolledningens mandat. Visst är resurser en viktig fråga, men det finns mycket forskning som visar vikten av att resurserna används på rätt sätt. Och talar vi om klasstorlekar, vad lärare har för arbetsuppgifter i en skola så kan detta knappast vara en ägarfråga utan det är uppenbart en fråga för den lokala ledningen. Om detta inte står klart för alla så borde det göras klart. Här finns mycket att lära av friskolornas huvudmän.
Skolan är en arbetsplats som alla andra och det är hög tid att den betraktas som en arbetsplats som alla andra. Det handlar om ledning, styrning, ansvarsfördelning, befogenheter och systematiskt kvalitetsarbete. Det borde ligga i lärarfackens intresse att det är så. Att ständigt ropa på att politiken ska lägga sig i detaljerna i hur skolan arbetar undergräver förtroendet för skolledningar och minskar dessutom rimligen intresset för skolledarjobbet. Vem vill vara chef för en verksamhet där mattan ofta dras undan fötterna?