Många elever har tex goda kunskaper i naturvetenskap och engelska, men detta har inte efterfrågats av lärarna.
Skolinspektionens kvalitetsgranskning av Skolhuvudmännens mottagande av nyanlända elever i grundskolan är en intressant men stundtals beklämmande läsning. Det är 28 huvudmän som har granskats under hösten 2016 och det är några av de som tagit emot flest nyanlända elever under 2015-2016. Det finns ett antal positiva aspekter. Lärare och elever har mött nya kulturer och nya språk direkt i klassrummet. Det har varit möjligt att ta emot ett stort antal nyanländ elever under en begränsad period. Det faktum att barn flyttas mellan olika kommuner påverkar naturligtvis effektiviteten i mottagandet. Skolinspektionen konstaterar bl a att den dokumentation som ska göras av den bedömning av de nyanlända elevernas kunskaper inte följer med elever som flyttar. Det innebär att de får göra om samma bedömning i den nya kommunen vilket ju försenar mottagandet i skolan. Samverkan med det civila samhället är en framgångsfaktor för att säkerställa att nyanlända snabbt kommer i kontakt med skolväsendet. 18 av 26 granskade kommunala huvudmän har en central mottagningsenhet. Där tillbringar de nyanlända eleverna sin första tid innan de placeras i en skola och här ska också kartläggningen av individens kunskaper göras. Här ordnas också någon form av skolintroduktion med undervisning i bl a svenska som andra språk. Skolinspektionen menar att det är otydligt vilken undervisning som eleverna får vid dessa mottagningsenheter. Däremot menar de att det är tydligt att undervisningen sällan anpassas efter individens förutsättningar och behov.
Skolinspektionen har också tittat på hur huvudmännen informerar vårdnadshavare och elever om såväl resultaten av de inledande bedömningarna och om det fria skolvalet. Elever och vårdnadshavare får ingen skriftlig information om det fria skolvalet. De ifrågasätter också om huvudmännen tar hänsyn till skolvalet i de fall som de nyanlända har gjort ett sådant. Skolinspektionen konstaterar: ”Intervjuer med politiker, förvaltningstjänstemän och rektorer visar vidare att det, vid placering av nyanlända elever till kommunala skolor och skolor för bara nyanlända elever, förekommer att huvudmannen agerar på ett sätt som inte ger de nyanlända elevernas vårdnadshavare en reell möjlighet att uttrycka önskemål om skolenhet.”
Trots att det är olagligt så är det 6 av de 28 kommunala huvudmännen som upprättat en skolenhet där bara nyanlända elever visas i väntan på en skolplacering. Ett par av dessa skolenheter har funnit under flera år. Anmärkningsvärt är att de elever vars föräldrar kommer från ett västeuropeiskt land inte placeras vid dessa mottagningsskolor för bara nyanlända.
Den inledande kartläggningen av kunskaper omfattar bara undantagsvis elevernas ämneskunskaper. Skolinspektionen konstaterar också att bedömningar som är genomförda på en central mottagningsenhet endast används i låg utsträckning av lärare och rektorer. Hur ska man då kunna lägga upp en bra individbaserad undervisning frågar sig vän av ordning? Skolinspektionen konstaterar också att det ofta saknas tillräckliga underlag för att planera undervisning för nyanlända elever vilket gör att de ofta erbjuds generella lösningar, samma för samtliga nyanlända elever. Många elever har tex goda kunskaper i naturvetenskap och engelska, men detta har inte efterfrågats av lärarna.
Skolinspektionen menar att flertalet av huvudmännen inte följer upp mottagandet av nyanlända på ett bra sätt. De skriver: ”Hos de huvudmän där kvalitetsarbetet fungerar väl är frågor som rör mottagandet av nyanlända sedan länge en integrerad del i det ordinarie kvalitetsarbetet.”
Rapporten är en intressant läsning. Den visar att det finns stor förbättringspotential. Den visar också vikten av att det finns ett systematiskt kvalitetsarbete. Trots att det är ett krav att det ska finnas så är det uppenbart att det saknas hos många huvudmän. Och de som drabbas av denna brist är i detta fall de nyanlända eleverna och för den delen säkert också de andra eleverna.