Det ska bli intressant att höra om debattledarna i partiledardebatten tar upp frågan om hur Sverige ska klara vård, skola och omsorg utan bidrag från välfärdsföretagen. För det är en ytterst relevant fråga som Reepalu helt har struntat i i sin konsekvensanalys av sitt förslag
Läser Skolkommissionens ”Samling för skolan – Nationell strategi för kunskap och likvärdighet”. Den är på remiss och remisstiden går ut dels 5 augusti för ett av kapitlen och dsedan 1 september för resten. De skriver ”I vår tid är det särskilt viktigt att skolan ger eleverna förmåga att hantera kunskap och information, och förmåga att värdera fakta påståenden och resonemang.” de understryker också vikten av att skolan stärker elevernas källkritiska förmåga. Det kan man ju verkligen hålla med om. När jag läser detta kommer jag osökt att tänka på det som Paula Hammerskog skrev om på sin blogg nyligen om hur Reepalus påståenden får stå helt oemotsagda av media. Hennes rubrik var ”Varför reagerar vi inte på lögner längre?”. En mycket relevant fråga.
Jag hade en debattartikel lördagens Dagens Industri där jag påpekade att kommuner och landsting inte är rustade för att ta över välfärdsföretagens verksamheter om Reepalus förslag blir verklighet. Jag har fått kommentarer på denna artikel som ”det vet du ju att det inte blir så”. Mitt svar är – nej jag vet inte om Reepalus förslag blir verklighet. Men jag vet följande:
1. Hans förslag innebär en ny tillståndsprövning. Alla som nu bedriver verksamhet inom vård, skola och omsorg måste ansluta sig till hans vinstbegränsningsmodell. Detta gäller oavsett om det är AB, stiftelse, kooperativ, kort sagt alla verksamhetsformer. Det är få som insett att förslaget påverkar alla.
2. Mängder av remissinstanser har påpekat att hans förslag, som är baserat på beräkning på operativt kapital, innebär att det i princip inte går att bedriva en verksamhet med buffert. PWC har gjort en utmärkt analys av förslaget. Den borde alla läsa
3. Kommuner och landsting har redan idag stora problem med att tillgodose det ökade behov som finns inom bl a vård, skola och omsorg. Om de dessutom skulle få ta över välfärdsföretagens verksamhet så riskerar det att leda till kaos. De har inte beredskap för det. De säger politikerna själva om de får frågan.
Jag noterar också att det alltjämt, trots den debatt som varit och är, är många som tror att Reepalus förslag innebär en begränsning av rörelsemarginalen. Jag pratade med en journalist så sent som i förra veckan som levde i den tron. Är det då så konstigt att allmänheten också tror att det är så? Vi som var på s-kongressen hörde till och med ledande socialdemokrater kokettera med att de inte läst Reepalus förslag. Hur kan man då hävda att de som kritiserar förslaget har fel?
Faktum är att det är ju just denna brist på kunskap hos journalister, allmänhet och uppenbarligen också politiska företrädare som ledande företrädare inom LO och regeringen spelar på i sina ofta medvetet felaktiga påståenden om välfärdsföretagen. Deras strategi är helt enkelt att vilseleda, och de lyckas ofta. För de får sällan mothugg av journalister. Jag undrar hur många av de journalister som skriver om dessa frågor som
1. Läst hela Reepalus förslag
2. Läst remissvaren och därmed också den tunga kritik som framförs.
Eller för den delen – hur många politiker här läst och har därmed en egen bild av förslaget? Detta på tal om källkritisk inställning.
Dagens Industri hade också en nyhetsartikel i lördagens tidning som visar att den politiska debatten får effekt för dessa välfärdsföretag även om beslut inte är fattade. Det är pga denna debatt i princip omöjligt för välfärdsföretag att låna pengar av bankerna. Detta i ett läge där det finns stor efterfrågan på utbyggnad inom just dessa områden. Detta är djupt oroande. Det illustrerar väl politikens ansvar. Det är märkligt att vi inte fått mer debatt om att allt fler företrädare uppenbarligen betraktar politiken som ett spel och tror att man ska kunna vräka ur sig vad som helst, utan att det påverkar ens trovärdighet som ledande företrädare.
Det ska bli mycket intressant att höra om debattledarna för kvällens partiledardebatt tar upp just frågan om hur Sverige ska klara vård, skola och omsorg utan bidrag från välfärdsföretagen. För det är en ytterst relevant fråga som Reepalu helt har struntat i i sin konsekvensanalys av sitt förslag. Något som han också har fått kraftig kritik för från såväl myndigheter, organisationer som välfärdsföretag, i remissvaren. En kritik som knappast alls följts upp av media. Där dock Dagens Industri och ett ett antal ledarskribenter utgör undantag. Men nu har public service möjlighet att åtgärda detta ikväll.
Det är inte bara elever dom behöver bli bättre på källkritisk granskning, det gäller även media, allmänhet och politiker.
/