Hur vore det om den svenska skoldebatten handlade om detta – att sommaren 2016 gick var fjärde elev ut grundskolan utan ha nått kunskapskraven för lägsta betyg – istället för om de 6 promille av de totala kostnaderna för välfärdsområdet som Reepalu handlar om? Sverige har verkligen inte råd med detta galet felaktiga fokus i debatten.
Jag har i olika sammanhang påpekat att det är en skev bild som ges av friskolebranschen i Ilmar Reepalus utredning ”Ordning och reda i välfärden”. Ett exempel är det diagram som finns på s 270 i utredningen, se det vänstra nedan. I en utredning som har beställts i syfte att visa att vinstdrivande verksamhet inte fokuserar på kvalitet utan vill göra ”snabba klipp” och bara ha ”enkla välutbildade elever” så väljer utredaren detta diagram som illustrerar hela friskolesektorn, vinstdrivande som de ska ideella. Men det finns ett som visar uppdelningen mellan dessa och då ges en helt annan bild, då är det de vinstdrivande som dominerar kraftigt bland de lägre inkomstgrupperna och de ideella är störst bland höginkomsttagarna. en bild som ju inte stämmer med den som många försöker sprida. Men här kommer båda. För ordningen skull vill jag understryka att jag inte har några förutfattade meningar om någon av dessa verksamhetsformer, men eftersom utredningens inriktning är som den är så är den faktiska fördelningen intressant.
Ett annat exempel är det som står på sidan 261 i samma utredning. Där lyfts statistik från Skolinspektionen över viten och där framgår det att under perioden 2011-2013 avsåg 60 procent av de beslutade viten enskilda huvudmän. Det utredaren inte informerar om är att det kommit en ny lagstiftning from 1.1 2015 som innebär att man ska ha tuffare tillämpning av vitesinstrumentet. Hade utredaren tittat på statistiken för 2015, vilken publicerades i mars 2016, så hade läsarna fått informationen att då var 68 procent av vitesföreläggandena gentemot offentliga huvudmän. De hade också kunnat få följande information:
Av de skolor som Skolinspektionen valt ut som prioriterad tillsyn så framgår följande:
213 (av totalt 4045 kommunala grundskolor) inspekterade varav 87 procent hade brister
45 (av totalt 800 fristående grundskolor) inspekterade varav 69 procent hade brister
50 (av totalt 876 kommunala gymnasieskolor) inspekterade varav 80 procent hade brister
45 (av totalt 452 fristående gymnasieskolor) inspekterade varav 71 procent hade brister.
8 av 10 elever går i kommunala skolor. Av de elever som lämnade grundskolan i våras var det en skrämmande stor andel som inte hade nått kunskapskraven för lägst betyg E. 25,8 procent. Hur vore det om den svenska skoldebatten handlade om detta – att sommaren 2016 gick var fjärde elev ut grundskolan utan ha nått kunskapskraven för lägsta betyg – istället för om de 6 promille av de totala kostnaderna för välfärdsområdet som Reepalu handlar om? Sverige har verkligen inte råd med detta galet felaktiga fokus i debatten.
/