Innerst inne vet de, eller i vart fall vet tjänstemännen på finansdepartementet, att Sverige behöver tillväxt bland välfärdsföretagen för att klara framtidens utmaningar inom vård, skola och omsorg. Således har man också räknat med detta i budgeten.
Läser med intresse Johan Schück i dagens DN. Han avslöjar med önskvärd tydlighet att regeringens politik inte hänger ihop när det gäller välfärdsområdet. Alla som är något så när insatta i den svenska välfärdsdebatten vet att välfärdssektorn står inför stora utmaningar pga den demografiska utvecklingen, allt fler unga och allt fler äldre, och därtill flyktingströmmarna. Flera kommuner, och även SKL, konstaterar att man inte kommer att klara av att tillgodose den ökade efterfrågan på egen hand utan det behövs bidrag från välfärdsföretagen. Det är så alltså sällsynt dålig timing att hota med försämrade villkor för företag inom välfärdssektorn. Men det verkar inte bekymra regeringen. Som Johan Schück konstaterar så för man ett resonemang i den nyligen presenterade budgeten om att begränsa vinstmöjligheterna och även utdelningarna.
Det känner vi igen. Men det som är särskilt intressant är att regeringen uppenbarligen försöker att sitta på två stolar. Innerst inne vet de, eller i vart fall vet tjänstemännen på finansdepartementet, att Sverige behöver tillväxt bland välfärdsföretagen för att klara framtidens utmaningar inom vård, skola och omsorg. Således har man också räknat med detta i budgeten. Jag vet inte om regeringen hoppades på att ingen skulle orka läsa budgeten och se denna motsättning. Men då har de missbedömt duktiga journalister.
Tack Johan Schück för att du uppmärksammade denna motstridighet i budgeten. Vem man ska tacka för att det finns en ärlig framtidsbild i regeringens budget är mer oklart.
