– Schack är ett viktigt inslag här, säger Glenn Roswall på Jensen.
– Spelpjäserna har inte kommit än. Eleverna frågar efter dem hela tiden. De längtar, förklarar rektor Michelle Näslund.
Vi står på balkongen, där rektor Michelle precis övermannat sin höjdrädsla, och spanar ut över skolgården där ett stort rutnät för mobila schackspelare upptar en avsevärd bit av skolgården. Jensen Tungelsta är en rykande färsk grundskola, än så länge F-6 där man också bygger ett högstadium nu, i ett expansivt område med stort behov av nya skolplatser. Här har man byggt en klassisk skolbyggnad i modernt format. Mycket snyggt! Portarna slogs upp för bara ett par veckor sedan och de stora spelpjäser som de begivna eleverna snart får bära runt på och placera på strategiska rutor har inte levererats än.
När vi fortsätter runt genom korridorerna undrar jag om datorerna – som lyser med sin frånvaro i lågstadiets klassrum – också är sena. Där alla elever i stället har nya, men klassiska, skolbänkar med bänklock, som alla i de något äldre generationerna känner igen.
Men det visar sig att avsaknaden av datorer där är ett medvetet drag i Jensens schackartade strategi för att ge eleverna kunskaper för livet. Äldre elever får däremot en dator.
– Läromedel ska vara fysiska, säger Michelle Näslund och förklarar att på Jensen har de lyssnat till Läromedelsutredningen från 2021 som är kritisk mot att fysiska böcker och anteckningshäften satts på undantag i svensk skola och i stor utsträckning ersatts av digitala hjälpmedel.
Alla elever är nya i skolan och det har varit viktigt att kolla vilka kunskaper som de har med sig i bagaget för att ge dem rätt undervisning från första början. Inte minst viktigt är att kolla matte och svenska.
Schack och riktiga skolböcker i all ära. Det Jensen sätter främst – och det eleverna också verkar uppskatta mest – är något ännu viktigare än så.
– Studiero! säger den tioåriga flicka som precis bytt från en kommunal skola till Jensens grundskola i Tungelsta när hon tar emot oss vid entrén, tillsammans med ytterligare en elevrepresentant.
Det är för henne, och många andra elever här, den stora skillnaden mellan de tidigare skolorna och Jensen. Här får man lugn och ro för att kunna plugga. Och det märks på eleverna att de tycker att det är skönt. All elevaktivitet tycks nästan självgående och sömlös på Jensen. En förstaklass liksom flyter lugnt och stilla in i matsalen med läraren i släptåg. Och det märks även på lärarkåren att de får ägna sina dagar åt mer konstruktiva saker än att hålla ordning på stoj och stim.
– Jag som jobbat i många kommunala skolor tidigare, både som rektor och lärare, måste säga att det som slog mig mest när jag började här på Jensen är att jag inte sett tillstymmelsen till att lärare här är slut. Det finns sådan energi, säger Michelle Näslund.
Det gör förstås att också föräldrarna är nöjda. Liksom den ännu äldre generationen.
– Jag hade en sån där morgon i dag, ni vet. När jag väl satt mig i bilen inser jag att jag måste byta däck. Och där står jag på Statoil, lite skitig som man blir när man har med bildäck att göra, men ändå med namnbrickan på bröstet. Och så kommer det fram en mormor och pekar på namnbrickan: ”Tack för allt ni gör för våra barnbarn!” Då kände jag: ”tur att jag hade på mig namnbrickan ändå”, säger Michelle Näslund.
Ja, tur var väl det! Där vände nog dagen för rektor Michelle. Tack för ett mycket trevligt och inspirerande besök på Jensen Tungelsta grundskola och lycka till med ert viktiga arbete framöver, Michelle och gänget!