Granskning av offentligt finansierade verksamheter är viktigt. Men vad händer om fokus landar på nitisk regelefterlevnad, dokumentation av sådan och tillsyn av formalia? Leder exempelvis Skolinspektionens granskningar till att skolan blir bättre? Vi frågade Mats Alvesson, professor och organisationsforskare vid Lunds universitet.
– Granskning är sällan en förbättringsverksamhet. I stället handlar det om ett felminimerande som leder till räddhågsenhet och brister i kreativitet och handlingskraft.
– Skolans fokus och drivkraft blir att följa alla regelverk för att klara en tillsyn, snarare än att åstadkomma bra lärande. Har skolan bara behöriga lärare, följer lagstiftning, regelverk och procedurer, blir det nog bra, tycks ansvariga tro. En skolas resultat bör bedömas frikopplat från olika formler. Skolor fungerar olika och försöker man tvinga på dem olika arbetssätt leder det sannolikt till sämre verksamheter.
Hur tycker du att Skolinspektionen borde granska skolan?
– Inspektionerna skulle kunna granska vad som händer i klassrummet och de som granskar skulle vara kvalificerade lärare som kan observera undervisning, bedöma skolresultat och hur de förhåller sig till nationella prov. Även eleverna skulle kunna besvara frågor eller lösa olika uppgifter för granskningen skulle visa hur ämneskunskaperna ser ut. Vid den här typen av granskningar skulle man även kunna bedöma gruppinteraktion, om alla elever får tillräckligt stöd och om det finns tecken på mobbing.
– Skolor som fungerar sämre skulle få tydliga besked om vad som är bra och vad som är dåligt. Men allt måste bedömas utifrån elevunderlaget.
I din forskning skriver du om funktionell dumhet, vad innebär detta? Och vilken betydelse kan det ha i det här sammanhanget?
– Funktionell dumhet betyder att man avstår från att tänka självständigt och reflekterande. Istället håller man sig till snäva och givna ramar. Man utgår från regelverk, konventioner och vad som låter bra. Man bockar av att allt görs rätt och funderar ej på vad man bidrar till i relation till övergripande syfte med verksamheten. Man får godkänt och kanske t o m beröm för funktionell dumhet av en omgivning som ofta är låst i en alltför snäv rationalitet. Funktionell dumhet är en central förklaring till varför skola och mycken annan verksamhet fungerar rätt illa.
Vi pratar mycket om ledarskap och systematiskt kvalitetsarbete. Finns det särskilda arbetssätt som skulle säkra kvaliteten i skolan?
– Man bör vara försiktig med standardiserade lösningar och framgång handlar inte om att följa ett visst recept till punkt och pricka. Det finns inte några standardlösningar för vad som gör skolor effektiva. Bra om man kan utgå från lokala förutsättningar och tillåta olika sätt att åstadkomma lärande och bra skolmiljöer på. Istället för procedurer bör man ha koll på praktik och resultat, i relation till förutsättningarna, typ elevunderlaget. Och ge återföring och kanske t o m sanktionera huvudmän och skolor med en verksamhet klart under genomsnittet.
– Skolinspektionen gör en del grejer som är bra och rimliga. Men frågan är om den som helhetsinsats verkligen medför att skolan påverkas mer än att man lägger väldigt mycket mer tid och kraft på att vara granskningsbara. Att göra allting formellt rätt, har väldigt lite att göra med vad som sen händer i klassrummet – om vad barnen lär sig, om studiero och trivsel.
Lästips:
Check, check, check. Om skolinspektion och dess vedermödor, av Alvesson & Strannegård (Studentlitteratur) och Dumhetsparadoxen. Den funktionella dumhetens fördelar och fallgropar, av Alvesson & Spicer (Fri Tanke)
Du kan även se en längre intervju där Mats Alvesson och Ulla Hamilton diskuterar slutsatserna i boken ”Check, check, check – Skolinspektionen och granskandets vedermödor”.