Friskolornas vara eller inte vara?
Öppet brev till utbildningsministern
Hej Anna!
Läste ditt facebookinlägg häromdagen och tänkte att det är en del saker som du nog inte tänkt på eller kanske ens vet om. Därför skulle jag gärna vilja låna ditt öra några minuter och ge dig en bild från en helt annan verklighet i skolsverige än den du brukar vilja lyfta fram, där skattemiljoner rullar ner i riskkapitalisternas och aktieägarnas fickor. För det finns nämligen en helt annan verklighet.
Jag är en av dem som företräder en av fyra tusen små skolhuvudmän i Sverige. Skolor och förskolor som ger undervisning och omsorg åt högst några hundra barn och elever per enhet. Skolor och förskolor som drivs som föräldra- och personalkooperativ, ekonomiska föreningar och aktiebolag. Verksamheter som inte från det ena året till det andra vet om de kommer att överleva, eftersom de inte kan styra sina intäkter själva, och som ivrigt och med bävan inväntar att kommunens budget ska klubbas. Hur mycket pengar kommer vi att få för våra elever i år? Hur stort bidrag får vi för att täcka vår hyra? Och när året väl är slut, räckte våra pengar? För vi kan inte frysa våra hyror eller låta bli att räkna upp lärarnas löner. Vi kan inte gå med förlust år efter år, och det finns ingen annan som betalar våra kostnader som inte elevpengen räcker till.
Du säger ofta att friskolorna väljer sina elever och att de har ”enkla” elever. För det första, hur skulle vi välja våra elever? Vi har elever som står i kö enligt våra godkända köregler. Hur skulle vi välja dem? Testa dem? Undersöka dem? För det andra, hur ser en enkel elev ut? Är det inte ett väldigt märkligt och fyrkantigt sätt att dela in människor på? Är jag en enkel eller svår skolchef och är du en enkel eller svår utbildningsminister? Eller är det kanske så att både du och jag och alla andra människor har olika behov i olika situationer i livet. Tyvärr måste jag då slå hål på myten om det jag tror att du menar med enkla elever, och berätta, att de elever som av olika anledningar som mobbning, diagnoser, psykisk ohälsa, inte mår så bra eller inte får sina behov uppfyllda i den kommunala skolan, ofta har föräldrar som hoppas och tror, att deras barn ska få lyckas på en friskola i stället. Så sanningen är ofta den motsatta. Vi har både enkla och svåra elever, var och en med sina styrkor och utmaningar.
Jo, en sak till. Det antyds ofta att betygsättningen i våra skolor är ska vi säga grumlig. Att vi sätter ”glädjebetyg”, dvs att vi ger våra elever ett högre betyg än vad de faktiskt skulle vara ”värda”. Men då tänker jag, hur skulle det vara möjligt? Alla fristående skolor lever mer eller mindre helt på sitt rykte. Är man missnöjd slutar man och byter till något annat. Vi har ingen automatisk påfyllning av elever. Vi måste varje dag förtjäna vår existens och leva upp till vår kvalitet. Det betyder att man håller vad man lovar. För om friskoleelever skulle gå ut åk 9 med glädjebetyg, skulle det inte gå särskilt bra för dem på gymnasiet, och elever som går ut gymnasiet skulle inte lyckas särskilt väl på universitet och högskola. Men så är det ju inte. Både du och jag vet genom undersökningar att det tvärtom går bra för friskoleeleverna i högre studier. Så kanske är det så, att våra elever får precis de betyg som de förtjänar och har rätt till. Betyg som grundar sig på hårt arbete både från eleverna och lärarna.
En annan sak som jag inte heller tror att du riktigt vet är vad ägar- och ledningsprövningen fått för praktiska konsekvenser. Ambitionen att styra upp och rensa bort osunda huvudmän bland friskolorna har säkert varit god, och förhoppningsvis har lagen redan gett några goda resultat? Jag menar i förhållande till de ökade administrativa kostnader som nu belastar Skolinspektionen och kommunerna. Kraven på huvudmannen, ofta ideellt arbetande föräldrar i förskolans och skolans styrelse, är inte låga. Det måste finnas kompetens inom skoljuridik, arbetsrätt och ekonomi. Oförvitlighet och god vandel är gamla hederliga utryck som är högst relevanta för huvudmannen för en friskola. Det är höga krav som ställs, men då undrar jag, om du funderat på om det kanske inte varit så dumt om motsvarande krav ställts på de kommunala huvudmännen, dvs politikerna i nämnden? Men då kanske du säger att det finns tjänstemän och chefer där som håller koll på juridiken. Men inte ens där slipper friskorna undan, för hur liten en fristående förskola än är, så måste det ju finnas en skolchef som håller koll på paragraferna. Nej, det som säkert hade ett gott syfte, att hålla koll på om huvudmännen har koll, har tyvärr fått stora och oväntade konsekvenser. Föräldrar och personal orkar inte driva små verksamheter vidare. Förskolor och skolor som kan ha funnits i tjugo, trettio år läggs då så småningom ner, de dör ut, lusten försvinner. Eller så köps de upp av friskolekoncernerna. Och det var nog inte vad du ville.
För tjugofem år sen startade jag en friskola, Malmö Montessoriskola, inom Föreningen Hemgårdar. En stolt ideell förening som firar åttio år i år.
Trygghet, trivsel, kunskap och kompetens har sedan starten varit vår drivkraft, och engagemang, glädje och stolthet har genomsyrat vårt arbete. Vi står för det som jag tror att du faktiskt gillar; idealism, alternativ pedagogik och småskalighet.
Jag tror inte att du verkligen vill att vi och de fyratusen andra små huvudmännen ska kasta in handduken, men kurvan pekar åt fel håll, för att använda ett aktuellt coronabegrepp. Vi måste få känna att vårt engagemang är värt. För annars får du väldigt många ledsna barn och elever, föräldrar och personal, och då måste kommunerna bygga ännu fler förskolor och skolor.
Jordens arter dör ut i rasande fart och mångfalden försvinner.
Så, Anna, glöm inte bort alla oss tysta små friskolor när du jagar riskkapitalister med blåslampa. Vi är rädda för vår överlevnad!
Hälsningar
Marie-Louise Ek, skolchef på Malmö Montessoriskola