I helgen publicerade DN en debattartikel om läget när det gäller behöriga och obehöriga lärare. Vi vet att det finns en stor lärarbrist i landet och trots att regeringen har beslutat om fler platser på lärarutbildningarna så verkar inte intresset för att studera till lärare öka i den takt som behövs för att fylla bristerna. Det är givetvis inte bra att det råder en stor lärarbrist och då måste den frågan hanteras på olika sätt. Ett är att se till att skolan har personer på plats som, även om hen inte har formell lärarbehörighet, har en god förmåga att förmedla kunskaper trots bristen på formell behörighet. Det som är viktigt att se till är att det finns en hög kvalitet på alla skolor, även om det råder brist på behöriga lärare. Om man bara tittar på antalet behöriga lärare så finns det en risk att man lurar sig själv. För det är inte enbart antalet som är intressant utan också vilken behörighet som dessa lärare har. Stora bristyrken är till exempel ämneslärare i matematik och svenska. Den bristen syns inte om man bara räknar huvuden på det sätt som Arena Idé har gjort i sin rapport.
Men om man trots detta går på Arena Idés linje och räknar antalet personer med lärarbehörighet så kan jag konstatera, när jag läser deras sammanställning, att det inte finns en enda kommunal skolhuvudman som har 100 procent behöriga lärare. Där går ju 85% av alla grundskoleelever. Totalt är det 35 kommuner av landet 290 som har 90% eller fler behöriga lärare, men ingen som har 100%. Piteå kommun har högst andel, 97,1% (att jämföra med de enskilda skolorna i Piteå som har 99,7%).
Tittar vi på sammanställningen av fristående skolor så är det, enligt sammanställningen, 8 kommuner där friskolorna har 100% behöriga lärare. Det är i Vara, Ulricehamn, Nora, Tanum, Bollebygd, Ale, Tomelilla och Vaggeryd. Därtill är det 18 kommuner där friskolorna har från 90 till 99,7% behöriga lärare.
Vad vill jag säga med detta? Jo visst är det intressant att räkna huvuden – men den intressanta frågan är ju hur man använder de resurser som finns i skolan, inte minst mot bakgrund av den bristsituation som faktiskt råder när det gäller lärare. I det läge som råder nu måste det absolut viktigaste vara att studerade kvaliteten i stället för att bara fokusera på kvantiteten.
För kvantiteten 100% behöriga lärare, dessutom i rätt ämnen, verkar vara rätt orealistisk mot bakgrund av att det enligt Skolverket saknas ca 45.000 lärare fram till ca 2035.
Förresten – nämnde jag det faktum att Internationella Engelska skolans lärare som har utländsk lärarexamen inte ingår i statistiken?
I ett läge där det råder lärarbrist så handlar det om att se till att alla elever får en undervisning med god kvalitet. Det gäller att använda de resurser som finns på bästa möjliga sätt. Och sedan jobba för att lärarbristen löses. Men det kommer att ta tid. Så ser verkligheten ut – oavsett huvudmannaskap.
/