Utredningen konstaterar samtidigt att det saknas kunskap från Sverige som visar hur, eller ens om, kö som urvalsgrund påverkar elevsammansättningen.

Mot bakgrund av den debatt som nu blossat upp med anledning av förslaget att friskolor inte ska få använda kö som urvalsgrund, samtidigt som närhetsprincipen är kvar som urvalsgrund för kommunala skolor, vill jag påminna om två remissyttranden med anledning av den sk Likvärdighetsutredningens förslag.

Vi vet alla att boendesegregationen till ca 80 procent är orsaken till skillnader i elevsammansättningen i skolorna. Men vi vet inte, som Kunskapsskolan påpekar i sitt remissyttrande, vilka effekter som friskolornas köer har ur ett segregationsperspektiv. Något som även Likvärdighetsutredningen konstaterat. Debatten baseras således snarare på känslor än på fakta. Och framförallt så handlar det ju om att ha ett helhetsperspektiv – går det att konstruera ett skolvalssystem där boendesegregationen inte påverkar elevsammansättningen och där föräldrarnas önskemål tillgodoses i största möjliga utsträckning, utan politisk styrning?

Förbundet driver sedan länge frågan om ett aktivt skolval. Vi gör det av två skäl, dels för att det innebär att alla blir uppmärksammade på att man kan välja skola, dels för att det innebär att genomslaget för boendesegregationens effekter på elevsammansättningen då kan minska. Ett aktivt skolval innebär i vart fall att elever som inte vill gå i den närmsta skolan blir uppmärksamma på att de kan söka sig till andra skolor, och därmed kan genomslaget för boendesegregationen minska. Här lite inspel i frågan från Fridaskolorna och Kunskapsskolan.

Fridaskolorna skriver följande:

”Framgångsrika skolor med långa köer verkar enligt utredningen utgöra et hot och inte en
möjlighet. Frågan är varför de framgångsrika skolorna attraherar sina ”väljare”. Är det något
bra de gör? Finns det något att lära av dem? Varför tar kommuner kontakt med fristående
skolor och vill att de ska etablera sig? Svaret är att de kommunerna vill ha väl fungerande
skolor samtidigt som det är billigare att ha en fristående skola jämfört med en kommunal.
Det krävs inte särskilt avancerade matematiska beräkningar för att påvisa att det förhåller sig
på det sättet.

Ett nytt system för köer (läs slopa kösystemet) parat med lottning och kvoter är en av
utredningens kraftfulla försök att komma till rätta med något som aldrig går att åstadkomma
med regler. Kvotsystemet innebär att elever med en viss typ av bakgrund får förtur om det
skulle öka mångfalden. Om det finns fler barn som uppfyller kraven gäller lottning. Alltså får
inte alla barn chansen. Ja, det låter kanske bra och effektivt. Men även om det låter bra och
effektivt är det inte så. Att införa kvoter baserade på varifrån eleven kommer är att göra
avsteg från de demokratiska principer som styr oss. I Sverige ska vi inte diskriminera utan
utgå från individuella behov och de behoven ser olika ut och finns i alla grupperingar.
Sedan har vi det missnöje (ta Göteborg som exempel) som uppstår när man skruvar så
mycket på termostaten som utredningen föreslår. Mängder av föräldrar och elever kommer
att känna sig orättvist behandlade. Det är en ren myt att utredningens förslag skulle avhjälpa
segregationen. Går det ens förutsätta att en begränsad social rörlighet dagtid skulle lösa
problemet med elever från utsatta socioekonomiska områden i deras studier. Självklart inte
och helt fel tänkt.

Det som istället borde stå i centrum är boendesegregationen och skolorna i våra förorter med
de största utmaningarna. Det är där man kan öka jämlikheten i systemet. En skola blir inte
bättre av att ett antal elever slussas ut och ett antal ”problemfria” elever slussas in. Så
återigen. Vad är det skolorna som lyckas gör? Använd dessa skolor som mentorer och
resurser för att utveckla skolor som inte lyckas. Skriv långa kontrakt mellan skolor som lyckas
och skolor som inte lyckas. Låt dem ta del av varandras verklighet. Ta skolutveckling på allvar.
Tillför resurser för samarbete och utveckling. Montera inte ner de skolor som lyckas – de är
vår bästa resurs för förändring. Förmå fristående skolor att etablera sig i dessa områden. Gör
en insats för samhällets utveckling. Involvera polis, socialtjänst och de starka nätverk som har
stort inflytande i dessa områden. Fråga de som bor där vilken skola de vill ha. Skapa former
för samarbete på plats. Det finns sannolikt inte många föräldrar oavsett var man bor som
inte vill sitt barns bästa. Parallellt måste också utmaningen som boendesegregationen utgör
adresseras. Boendesegregationen kommer inte på något sätt att lösas genom att ta ifrån
människor möjligheten att planera sina barns skolgång.
Kort sagt: Arbeta för att göra den svenska skolan resilient utifrån ett systemteoretiskt
perspektiv!”

Kunskapsskolan skriver:

”Kunskapsskolan delar uppfattningen att skolsegregationen är ett viktigt område att adressera och skulle välkomna mer blandade elevgrupper. Vi tror dock inte att utredningen har hittat lösningen.
Det är anmärkningsvärt att utredningen i sina förslag till åtgärder för en mer blandad elevsammansättning har ett så stort fokus på friskolor, trots endast 15 procent av grundskoleeleverna går i friskolor. Elevsammansättningen på kommunala skolor förutsätts i huvudsak vara oförändrad. Närhetsprincipen ska fortsatt vara den viktigaste principen för antagning när det finns fler sökande än platser, vilket innebär att boendets segregerande effekter bibehålls.
För att ändra friskolornas elevsammansättning vill utredningen ändra de urvalsgrunder som används när det finns fler sökande än platser. Ett stort fokus läggs på att stoppa möjligheten för elever att stå i kö och införa bland annat lottning som urvalsgrund. Utredningen konstaterar samtidigt att det saknas kunskap från Sverige som visar hur, eller ens om, kö som urvalsgrund påverkar elevsammansättningen. Utredningen medger också att det saknas kvantitativa studier från utlandet om kötid påverkar elevsammansättningen. Även empiriska studier om lottning saknas.

Utredningen bygger sina slutsatser på en åttasidig rapport av Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund. Rapporten visar bland annat att det på en tredjedel av alla friskolor inte behövs någon kötid alls för att få en plats. Samma rapport visar att endast 2 procent av friskolorna kräver kötid från första levnadsåret.1 Det motsvarar 16-17 skolor i Sverige.
Kunskapsskolans data visar att köfrågan har fått oproportionerligt stort utrymme i debatten. Endast på en av våra 28 grundskolor, som i princip samtliga är fulla, hade den senast antagna eleven stått i kö i över tre år vid antagningen hösten 2020. På majoriteten av skolorna räckte det att stå i kö ett år innan skolstart. Mot den bakgrunden blir frågan om när eleven är född på året helt ovidkommande. Det visar att det finns goda möjligheter till en skolplacering genom kötid även om man väljer skola relativt nära inpå skolstarten.
Utredningen konstaterar att preferenserna beträffande val av skola skiljer sig mellan familjer med olika socioekonomisk bakgrund men presenterar inget stöd för att dessa preferenser kommer att ändras om urvalsgrunderna förändras. Om elevunderlaget blir annorlunda med lottning än kötid är högst oklart, eftersom det fortfarande bara kommer vara de som har valt den aktuella skolan som kommer i fråga för placering.

Hur lottning påverkar människors benägenhet att påverka skolvalet på andra sätt har utredningen inte heller analyserat utan förutsätter att vårdnadshavarna som är aktiva i skolvalet kommer att lita på lotten om kötid till friskolor avskaffas. Men redan innan det fria skolvalet infördes på 1990-talet hittade människor andra vägar för att påverka sina barns skolplacering. Det kunde till exempel handla om att flytta, skriva sig på en annan adress, eller ur egen ficka betala för privatskola.

I en undersökning som Demoskop har gjort bland 1128 vårdnadshavare till barn i grundskoleålder på uppdrag av Kunskapsskolan framkommer att skolan spelar stor roll för var människor bor, och att det blir än viktigare att bo nära en bra kommunal skola om köer till friskolor förbjuds.
Undersökningen visar att så många som 58 procent den senaste gången de flyttade ansåg att det var mycket eller ganska viktigt att bostaden låg i en bra kommunal skolas upptagningsområde. Andelen var högre bland de med lägre inkomst, samt boende i storstäder. Fler än hälften, 52 procent, uppgav också att de skulle kunna tänka sig att flytta för att tillhöra en bättre skolas upptagningsområde. Bland de med lägre utbildning samt boende i storstäder var andelen högre.

På frågan om det blir mer, mindre eller lika viktigt att bo i en bra kommunal skolas upptagningsområde om det inte längre går att stå i kö till en friskola svarade 47 procent att det blir viktigare. Hela 22 procent svarade också att de inte vill att deras barn ska gå i den kommunala skola vars upptagningsområde de tillhör. En tredjedel uppgav också att deras intresse för en skola skulle minska om lottning infördes. Lottning verkar alltså inte vara ett bra sätt att öka engagemanget för skolvalet.

Sammantaget visar undersökningen att avskaffandet av köer förstärker incitamentet att planera barnens skolgång genom boendet, vilket riskerar att öka boendesegregationen i samhället och därmed skolsegregationen.
Kunskapsskolan menar att skolvalet måste vara lätt att förstå för att få ett bra genomslag och vara legitimt. De nya urvalsgrunderna som utredningen skissar på är komplicerade och svårbegripliga, även för den som är ordentligt insatt i skolfrågor. Särskilt komplext är förslaget om kvot för allsidig social sammansättning. Det är oklart vad begreppet avser och utredningen har valt att inte definiera detta. En sådan kvot riskerar att bli stigmatiserande och diskriminerande, vilket utredningen också konstaterar. Att rektorerna ska ha ett särskilt uppdrag för en allsidig social elevsammansättning är dessutom fel fokus, när det viktigaste för elevernas utveckling är att vara i klasser och grupper som kan erbjuda studiero, bra gruppdynamik och bästa möjliga förutsättningar att tillgodogöra sig kunskaper.”

Sammantaget

Närhetsprincipen innebär att en familj kan köpa sig en plats i en populär skola – kö innebär att vem som helst – oavsett plånbok – kan anmäla sitt barn till den friskolan. Så ser verkligheten ut. Och det klart – om inte populära friskolor kan få växa så får ju inte alla plats. Men platserna är också begränsade till populära kommunala skolor.

/

 

Författare

Prenumerera på bloggen