Bra skolor är det som är absolut viktigast för att minska segregationen och utanförskapet i Sverige. Vi har en utmaning (slitet uttryck) i och med att det är många elever som kommit hit mitt i skolåldern. Men det är också tydligt att många skolhuvudmän inte klarar uppdraget för elever med svensk bakgrund. Hur bra skolor jobbar och hur vi ska se till att de skolor som inte klarar uppdraget ska hanteras borde vara det som är i fokus på debatten. Istället ligger mycket fokus på friskolor. Att försämra villkoren för friskolorna kommer inte att göra de dåligt fungerande skolorna bättre.
Skolverket har sedan några år tillbaka ett projekt som heter Samverkan för bästa skola. Projektet syftar till att stötta skolor som har problem så att de höjer sin kvalitet. Det omfattar tre år med skolan. Skolverket kontaktar skolhuvudmän som de anser har behov av hjälp och stöd. Denna kontakt sker bl a efter samråd med Skolinspektionen. Den senare har information från tex skolenkäter, som kan vara bra grund för att bedöma stödbehovet. Jag kan inte uttala mig om hur framgångsrikt projektet är i stort för det finns ännu ingen övergripande redovisning. Men jag kan konstatera att Storvretsskolan i Botkyrka är en av de skolor som ingått i projektet. Den skolan fick ju Skolinspektionen gå in och se till att den fick en annan ledning. Idag verkar den fungera bättre.
Tittar vi på vilka skolor som omfattas av projektet så är det såväl kommunala som fristående skolor. Vilka skolor det är hittar du på Skolverkets hemsida.
Där framgår det att totalt handlar det om 132 skolor sedan 2015, 19 friskolor och 113 kommunala skolor.
Det ska bli intressant att läsa utvärderingen av projektet när det kommer. I listan återfinns såväl de allra största skolhuvudmännen som små. Tänkvärt är att det rimligen borde vara så att stora skolhuvudmän har bra skolor. Då kan man fundera på hur erfarenhetsutbytet mellan huvudmannens olika skolor fungerar.
En annan viktigt fråga är givetvis att se till att erfarenheterna från deltagandet i projektet inte blir ”tomtebloss” utan leder till ett förändrat arbetssätt som säkerställer att skolan framöver får ett beständigt systematiskt kvalitetsarbete. Ett förhållningssätt som innebär att eventuella brister i verksamheten tidigt kan identifieras. För när det är etablerat så finns den grund för att arbetet inte ska vara beroende av vilken skolledare som finns på skolan just nu. Då finns det som brukar benämnas ”en kultur som sitter i väggarna”.
Det finns många bra och framgångsrika skolor i Sverige, framgångsrika oavsett elevunderlaget. Det finns också många skolor, varav en del återfinns i den lista som jag länkat till, som inte klarar kvalitetskraven. Det är på detta som fokus borde ligga – inte på att jaga friskolor som är framgångsrika.
Den debatt som pågår just nu, men udden riktad mot friskolereformen, riskerar dessvärre att ta bort uppmärksamheten från det som är skolans verkliga problem. Att för många elever lämnar skolan utan behörighet till gymnasiet. För visst är det viktigare att det går bra för alla individer än att deras val av skola ska ge det utfall som politiken anser vara ”det rätta”?
/