En grund analys att fördelningen av nyanlända elever är friskolornas fel

Skoldebatten fortsätter att skuldbelägga friskolorna för de brister som finns i svensk skola. Det senaste exemplet är en artikel i dagens Dagens Nyheter med rubriken ”Sju av tio friskolor i Sveriges storstäder saknar nyanlända elever”. Syftet med artikel är uppenbarligen att skuldbelägga friskolor för att inte tillräckligt många nyanlända elever går i fristående skolor. Men vad är orsaken till att det ser ut som det gör i skolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö?

Artikeln skulle kunna ha haft ett helt annat upplägg – med ett intressant nyhetsvärde. Jag bidrar med ett förslag till alternativ nyhetsartikel.  Den skulle kunna vara så här.

Varför samarbetar inte kommuner med friskolor vid mottagandet av nyanlända elever?

Tidningen xx har konstaterat att det i debatten ofta påpekas att friskolorna inte tar emot nyanlända elever. Vi bestämde oss för att ta reda på varför friskolor har färre nyanlända elever. Nyanlända elever kommer till kommunen och där har den att hantera skolplaceringen. DN har skrivit om nyanländas väg in i den svenska skolan i en artikel sommaren 2020. När man tittar närmare på processen visar det sig att de flesta kommuner sköter denna hantering helt på egen hand. De har ingen kontakt med de fristående skolhuvudmän som finns i kommunen för att diskutera hur de tillsammans ska se till att dessa elever får en så bra skolplacering som möjligt. Det är också oklart hur dessa elever får information om att de kan välja skola.

Helsingborgs kommun verkar utgöra ett undantag. Här har kommunen samarbetat med friskolehuvudmännen. De friskolehuvudmän som Tidningen xx talat med konstaterar att kommunen sitter på all information när det gäller nyanlända elever. Det gör att en friskolehuvudman inte har kunskap om när det kommer nyanlända elever till en kommun. Det förutsätter att kommunen informerar dem.

När krisen var som värst för ca 4 år sedan var Stockholms kommun till exempel helt avvisande till ett samarbete med friskolehuvudmännen i kommunen. Detta trots att företrädare för friskolorna i Stockholm tog initiativ till ett möte med det dåvarande skolborgarrådet Burell (s) och tjänstemän såväl från utbildningsförvaltningen som andra delar av staden. En önskan om samarbete från friskolornas sida – i ett läge där det var helt uppenbart att Stockholms skolor var fulla till bristningsgränsen – ledde inte till något nytt. Kommunen fortsatte att placera de nyanlända eleverna i de kommunala skolorna. 

De som tror att en bild av hur elevfördelningen avslöjar engagemang eller ointresse för problematiken med nyanlända elever hos skolhuvudmannen drar en enkel slutsats av ett komplext samband. Frågan varför bilden ser ut som den gör måste också ställas och undersökas. Då framträder oftast en helt annan bild av vad som är grunden till att det ser ut som  det gör. I detta fall varför nyanlända elever återfinns i större utsträckning i kommunala skolor. Med ett väl fungerande samarbete skulle dessutom förmodligen mottagandet på skolorna, som Skolinspektionen granskat och kritiserat, fungera betydligt bättre då det är känt att många friskolehuvudmän har ett väl utvecklat systematiskt kvalitetsarbete.

Denna övergripande granskning visar att det finns behov av att göra en ordentligt analys av hur hela systemet fungerar när det gäller samverkan mellan skolhuvudmännen. Ett klart intressant forskningsområde, inte bara när det gäller hur kommuner hanterar skolplaceringen för nyanlända och samverkar med andra skolhuvudmän, utan även vad som är framgångsrika och icke framgångsrika arbetssätt för att se till att nyanlända elever får så bra skolstart som möjligt i Sverige.

Friskolornas riksförbund tog initiativet till en kvot för nyanlända elever. Deras medlemmar ville bidra, trots att de hade kö, till att nyanlända elever snabbt fick en skolplats. Förbundet  konstaterar nu att de missade en aspekt av systemet – att friskolorna aldrig fick information om när de nyanlända eleverna kom till kommunen. Den informationen ägde kommunen och där  de inte delade med sig av den informationen så var det svårt, för att inte säga omöjligt, för friskolorna att bidra.

 

Ja så skulle en annan vinkel på samma frågeställning kunna se ut. Men så är inte debattklimatet idag tyvärr. Trots detta ser vi fram emot att läsa artiklar som går till botten med problemen i svensk skola utan att lättvindigt hävda att allt är friskolornas problem. Och varför inte några artiklar som visar på att friskolor gör ett bra jobb! Att friskolor faktiskt bidrar till svensk skola på många områden. Verkligheten kan inte gömmas undan hur länge som helst.  

Se min intervju med Kunskapsskolans VD Fredrik Lindgren om hur de jobbar med att ta emot nyanlända elever, från 2017.

/

 

 

Författare

Prenumerera på bloggen