I stället för att bygga argument på teori och anekdoter bör marknadskritiska debattörer och politiker inom borgerligheten lära av forskningen. Så avslutar forskaren Gabriel H Sahlgren sin intressanta sammanställning av den empiriska forskningen avseende effekterna av skolvalet och friskolor på skolans kvalitet, likvärdighet, skolsegregation och betygsättning. Han tillägger ”Annars riskerar man bara ödsla tid och energi på att stödja reformer som i bästa fall inte kommer påverka utfallen i svensk skola – och i värsta fall försämra dem.”
Jag har skrivit om denna rapport tidigare. Men mot bakgrund av den debatt som nu finns med anledning av framförallt utredningen ”En mer likvärdig skola” som nu är på remiss finns det anledning att påminna om vad forskningen säger och framförallt då bedöma utredningens förslag mot bakgrund av detta.
- Vad finns det för forskningsbelägg för att de utredningens förslag faktiskt kommer att öka likvärdigheten och minska skolsegregationen?
- Kommer kvaliteten i skolorna att öka?
Jag menar att det finns stor risk för att Gabriel H Sahlgren rätt i sin farhåga ovan. Och vad har vi åstadkommit då? För svensk skola har kvalitetsproblem som behöver åtgärdas – men då måste det baseras på en korrekt analys av vad som är de egentliga problemen.
Vad säger då forskningen? Heller Sahlgren sammanfattar den empiriska forskningen enligt följande:
- Skolvalet och friskolorna har haft ganska små men positiva effekter på kunskaperna och effektiviteten i grundskolan, som inte kan förklaras av betygsinflation. Dessa effekter har ökat över tid och blev tydliga först några år in på 2000-talet. Friskolornas bidrag kan framför allt härledas till deras konkurrenseffekter på kommunala skolor. Effekterna av vinstdrivande och icke-vinstdrivande friskolor är ungefär lika stora.
- På gymnasiet höjer friskolorna elevers slutbetyg, sannolikheten att de tar examen efter tre år samt deras resultat på nationella prov i engelska och svenska. Likaså ökar friskolorna sannolikheten att eleverna läser vidare på universitetet året efter att de gått ut gymnasiet och att de tar minst 15 ECTS-poäng under det året. Det går inte att utesluta att effekterna beror på betygsinflation, men de positiva effekterna på högskolan tyder på att så inte är fallet.
Det finns dock samtidigt tecken på att elever i fristående gymnasieskolor presterar något sämre på externt rättade prov än elever i kommunala gymnasieskolor – oavsett driftsform – men det är oklart om detta reflekterar ett orsakssamband. Forskningen tyder hursomhelst inte på att systemeffekterna har varit negativa i denna bemärkelse.
- Likvärdigheten har inte påverkats nämnvärt av skolvalet och friskolorna.
- Det finns tecken på att skolvalet och friskolorna har ökat skolsegregationen, men det är oklart om detta reflekterar ett orsakssamband då forskning tyder på att större möjligheter till skolval minskar bostadssegregationens effekter på skolsegregationen. Sorteringen efter elevers förutsättningar är starkast bland icke-vinstdrivande friskolor.
- Stödet för att friskolor och skolvalet ökar betygsinflationen på systemnivå över tid är svagt – och om det finns en effekt är den liten.
- Friskolor är mer generösa i rättningen av nationella prov än kommunala skolor i årskurs 9 och på gymnasiet (men inte i årkurs 3 och 5). Om något är icke-vinstdrivande friskolor mer generösa i rättningen än vinstdrivande friskolor.
- Forskningen finner samtidigt att kommunala skolor som omgärdas av friskolor är mer restriktiva i rättningen av nationella prov än kommunala skolor som inte gör det.
- Systemeffekten av friskolorna på betygsinflationen är därför noll. Totalt sett tyder resultaten på att skillnaderna i rättningen mellan fristående och kommunala skolor beror på en omfördelning av elever snarare än en kausal effekt av huvudmannaskap.
Sahlgren konstaterar att det inte finns mycket som tyder på att skolmarknaden har varit den katastrof som vissa borgerliga debattörer och politiker nu påstår – framförallt inte vinstintresset, som är skolmarknadens mest kritiserade element inom borgerligheten. Han konstaterar också att det är speciellt märkligt att kritiken mot marknadskrafterna växer i borgerliga led i dagens läge då Sveriges kunskapsresultat i OECD:s PISA-undersökning har ökat markant sedan 2012 och påpekar att det tidigare fallet har helt raderats ut bland elever med åtminstone en förälder född i Sverige. Detta samtidigt som marknadskrafterna har vuxit sig starkare än någonsin.
/