(S)-politiker; marknaden är inte problemet – det är att era skolor är för dåliga

I tisdags hade tre s-politiker en debattartikel i SvD där de gav sitt stöd till Åstrands utredningsförslag en likvärdigare skola. Lite intressant att de gör det eftersom förslaget ju innebär att regionala skolmyndigheter ska etableras som bl a kommer att frånta kommunerna ansvaret för skolplaceringen och kan överpröva kommunernas förslag till urvalskriterier för skolplaceringen. SKR har – bl a mot bakgrund av detta – skrivit ett särskilt yttrande till utredarens förslag. Här kommer min replik som SvD inte hade plats för

Vad har ni gjort själva?

 De socialdemokratiska företrädarna för de tre storstäderna ger sitt stöd Likvärdighetsutredningen som Björn Åstrand nyligen presenterat och hävdar att likvärdigheten hotas om inte det blir mer politisk styrning och mindre valfrihet. Friskolereformen och skolvalet utpekas som ansvarig för den svenska skolans problem.

Det är förstås en bekväm hållning och ett smidigt sätt att rikta blickarna åt något annat håll än där 85 procent av grundskoleelever går: i den kommunala skolan. För låt oss vara tydliga med att ni är ansvariga för eller har varit ansvariga för de tre största skolhuvudmännen i Sverige. I Malmö och Göteborgs fall i decennier. Tycker ni själva att ni har lyckats?  Eller beror ert stöd för utredningen på att ni erkänner att staten måste ta ett större ansvar för att ni misslyckats som skolhuvudmän?

Tittar man på Skolinspektionen granskningar har exempelvis Göteborg 34 vitesförelägganden på grund av brister åren 2011 till 2018. Samtidigt hade de tre största friskoleaktörerna, som ni gärna kritiserar, sammanlagt haft ett enda föreläggande. Ett föreläggande som dessutom åtgärdades innan något vite behövde betalas.

Inte med ett ord nämner ni heller flera av de stora förändringarna av skolan de senaste 30 åren. Reformer och förändringar som ju dessutom ofta råkar ha en S-stämpel på sig. Nedgraderingen av kunskapsfokus och studiero, dålig löneutveckling, bristande ledarskap och en förändrad syn på lärarens roll samtidigt med en dramatisk ökning av antalet elever med utländsk bakgrund. Förändringar som samtidigt givit effekten att betygssvagare och för få studenter söker sig till läraryrket än tidigare. Jag tror såväl forskare såväl som föräldrar och lärare håller med om att detta är förändringar som bör nämnas om vi nu ska diskutera skolans förändringar sedan början av 1990-talet.

I det system som finns idag, och som ni vill förändra, kan den som växer upp i det allra mest utsatta bostadsområdet själv påverka sin skolgång och välja bort den ofta usla närmsta kommunala skolan. Hur det kan anses vara ett hot mot segregationen kan jag inte förstå.  Med er vilja att styra och placera var elever hamnar kommer ”elevsammansättningen” i första hand i stället för kunskapsmålen.

Det är också ett uppfinningsrikt sätt att använda begreppet tillit ni presenterar. Tillit ska uppstå genom att elever och föräldrar ska få minskad makt över sin situation, nu när du inte kan välja bort din skola måste du lita på den. Det kan helt enkelt inte vara så att den som inte levererar en bra skola har och även fortsatt borde ha en anledning att oroa sig över sina föräldrar och elevers tillit?

Ni delar samma problematiska syn på skolan som Likvärdighetsutredningen gör. Det är genom social ingenjörskonst med rätt elevblandning i skolan som ni hoppas på någon mirakelkur. Men det är endast genom fokus på kunskaper, studiero och ett långsiktigt genomtänkt ledarskap, oavsett huvudman och driftform, vi får fler bra skolor och färre dåliga.

Det är hög tid att lära av de framgångsrika skolorna i stället för att ropa på organisatoriska förändringar. Det som ni kallar marknadiseringen är inte problemet. Problemet är att många av de skolor som ni bär ansvaret för är för dåliga och bidrar till att för många elever lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet. En enorm kostnad för individen och samhället.

 

Ulla Hamilton

Friskolornas riksförbund

 

 

Författare

Prenumerera på bloggen