Det händer mycket runt om i landets skolor som jag tror många beslutsfattare inte är medvetna om. Jag har förmånen att vara med i juryn för Guldtrappan, en kvalitetsutmärkelse för skolhuvudmän som jobbar systematiskt med digitalisering i skolan. Det handlar om allt från förskola till vuxenutbildning. Under två dagar har jag nu lyssnat till otroligt intressanta beskrivningar av hur skolhuvudmän jobbar med riktigt spännande verksamhetsutveckling med hjälp av de digitala hjälpmedel som finns att tillgå idag.
Med förslagen i utredningen ”En mer likvärdig skola” i färskt minne så slås jag av att det som dessa skolhuvudmän berättar är ett helt annat perspektiv på svensk skola. De beskriver hur de med hjälp av tekniken snabbt kan fånga upp hur elever ligger till kunskapsmässigt, hur användningen av digitala hjälpmedel ökar engagemanget hos elever som tidigare varit svåra att få med på lektionerna, hur lärare och andra medarbetare med liv och lust tar sig an uppdraget att utveckla såväl undervisningen som uppföljningen, hur mobiler används som verktyg i undervisningen och vilken betydelse som ledarskapet i skolan har för denna utveckling. Perspektiv från vilka möjligheter som finns – utan stora omorganisationer – idag, men som faktisk lyser med sin frånvaro i denna utredning.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det finns gott om kunskap om hur man ska jobba för att se till att fler elever klara grundskolan och får behörighet till gymnasiet, och för att fler gymnasieelever ska lämna gymnasiet på avsedd tid med goda kunskaper, väl rustade för vuxenlivet. Jag hoppas att fler tar del av alla de utmärkta exempel som finns tack vare Guldtrappan när årets ”vinnare” offentliggörs. Det är beklagligt att inte digitaliseringens möjligheter har tagits tillvara i en utredning där tekniken faktiskt skulle bidra konkret till att öka kvaliteten i alla skolor.