Variationer i demografin och lika villkor

Den nyss presenterade utredningen om en likvärdigare skola hävdar att det är kommunerna som står risken för fluktuationer i elevunderlaget och det innebär att det måsta vara möjligt för kommuner att göra avdrag från friskoleelevers skolpeng för den ”extra kostnad” som detta medför för kommunerna. Som grund för detta har utredningen tittat på elevfluktuationer för barn 6-15 år under tidsperioden 1957-2017.

Friskolereformen beslutades då antalet elever låg i bottenläge enligt denna graf. Det innebär att friskolehuvudmän har varit med under ca 1,5 cykel, 2 uppgångar och en nedgång. 2001 var ett sådant toppår enligt Figur 1. Tittar vi på hur elevfördelningen ser ut enligt Skolverkets statistik sedan dess mellan fristående och kommunala skolor så ser det ut enligt följande (röda siffror = minskning):

Tittar vi på den ökning av elevantalet som skett i grundskolan sedan elevuppgången 2010 så kan vi konstatera att friskolorna har tagit en större andel av elevökningen än friskolornas totala andel av antalet elever (ca 15 procent i grundskolan). Samtidigt vet vi att skolpengen till elever i friskolor är ca 10-12 procent lägre än till kommunala skolor.

En kommun kan öppna/stänga/utöka skolor, årskurser, program och lokaler utan att fråga någon. Fristående huvudmän är däremot är begränsade till vad som anges i Skolinspektionens tillstånd och behöver söka nya tillstånd om man behöver starta en ny skola – eller t.o.m en filial till en skola. Det är en process som tar minst ett år. Trots denna tröghet i systemet så visar ovanstående tabell att det har funnit en stor vilja bland friskolehuvudmännen att ta en allt större andel av elevökningen. Det finns dock en gräns även för detta då det till slut blir svårt att utöka verksamheten och kunna ta emot fler elever när så behövs, eftersom både lokalerna och lokalersättningen begränsar möjligheterna.

Friskolorna har en fortsatt ökning av antalet elever även när det totala antalet grundskoleelever har minskat. Detta är en effekt av att människor har gjort ett aktivt skolval och borde inte leda till att friskolor ”straffas” för att de är mer populära än kommunala skolor. Frågan inställer sig också hur den ökade lediga kapacitet som minskningen av elevantalet i kommunala skolor innebar hanteras lokalt.

Även friskolor måste ha en beredskap för att hantera minskade elevantal. Friskolor kan inte, till skillnad från kommunala skolor, gå med underskott. Skolinspektionens granskning av friskolehuvudmännen innebär också en kontroll av ekonomin för att säkerställa att den faktiskt är hållbar. Därför är kravet på lika villkor för så avgörande för friskolor.

I stället för att påstå att friskolor inte tar ansvar för elevfluktuationer (vilket ju är fel som visas ovan) så skulle utredaren ha kunnat välja att konstatera att Skolinspektionen bör lätta på sina bestämmelser för godkännande av utökningar. Det kan ske t.ex. genom att en skolenhet kan utvidgas och ha större avstånd emellan byggnaderna eller genom att det blir lättare för en befintlig huvudman att starta ny enhet för att möta behovet av ökad flexibilitet i elevmottagandet.

Förbundet tog ett initiativ när det gäller frågan att bidra för att kunna ta emot nyanlända elever i samband med den kraftiga ökningen av antalet flyktningar hösten 2015. Vi fick gehör för en kvot men tyvärr måste vi konstatera att så som systemet fungerar ”äger” kommunen helt och hållet denna fråga. För att nyanlända elever ska kunna ta del av en plats krävs det att de är informerade om möjligheten att välja skola. Vi har framfört önskemål till kommuner om att denna information ska ske men tyvärr valde många kommuner att själva ta om hand dessa elever. Det faktum att det innebär ett stort ekonomiskt tillskott kan möjligen påverka attityden från kommunernas sida i denna del.

Kommunerna har betydligt större möjligheter att vara flexibla än fristående huvudmän, såväl i upp som i nedgång av elevantalet. Tex så krävs det oftast inte bygglov för en kommunal skola att sätta upp en paviljong, det måste däremot friskolor ansöka om.

Kommunala skolor har rätt att ställa av lokaler och inte ta med kostnaderna i beräknings-underlaget för skolpengen till friskolor. Detta enligt en rättspraxis från Kammarrätten i Göteborg. Det visar också att kommuner enklare kan anpassa lokalkostnader efter elevfluktuationer än friskolor.

Således – det finns inte någon grund för att påstå att friskolor inte tar ansvar vid elevfluktuationer. Det är många friskolor som har avlastat kommuner investeringskostnader för nya skolor under de senaste 10 åren. Det vet kommunala företrädare. Det behövs många nya skollokaler under de kommande 10-15 åren. Många kommuner skulle gärna ser att friskolorna hjälper till i detta arbete. Men om utredarens förslag blir verklighet så kommer detta inte att vara möjligt.

För mig är det ofattbart att regeringsföreträdare uppenbart är beredda att kasta bort denna möjlighet att jobba tillsammans för att klara ökningen av elevantalet. Det rimliga i denna tuffa situation vore att göra  gemensam sak för att lösa den fråga i stället för att driva förslag som innebär att de som väljer en friskola ska straffas med en lägre skolpeng och att det blir ekonomiskt orimligt för en friskolehuvudman att investera i nya skolor?

Författare

Prenumerera på bloggen