Utredaren lyfter konventionshinder för etableringsstopp av konfessionella skolor

Idag presenterade utredare Lars Arrhenius sitt förslag på förändringar av regelverket för konfessionella skolor, de skolor som ofta lite slarvigt kallas för religiösa. Från början handlade utredningen om en kartläggning och ev skärpta krav. Men i och med januariöverenskommelsen fick utredaren också i uppgift att ta fram förslag på ett etableringsstopp av nya konfessionella skolor.

Utredningen är en gedigen genomgång av internationellt och nationellt regelverk, hur dagens system fungerar och om och i så fall var det finns problem utifrån dagens regelverk.

Debatten om konfessionella skolor är het och engagerar väldigt. Tyvärr långt ifrån så många som faktiskt haft något att göra med dessa skolor. Argumenten bottnar inte så sällan i känslor och nidbilder snarare än fakta.

Därför är det välkommet med utredningens kartläggning. Vilka elever går där? Hur är studieresultaten? Hur upplever eleverna sin skola? Faktum är att idag har ingen, inklusive Skolverket och Skolinspektionen, ett svar på hur många skolor som i praktiken har konfessionella inslag. Detta eftersom det varit upp till skolan själv att anmäla sin inriktning. Vi välkomnar därför att det utredaren kommer med förslag på anmälningsplikt om skolors inriktning. Det är också tydligt att det behövs förtydliganden när det gäller vad som menas med konfessionella inslag, av vad som är undervisning, dvs den delen skolverksamheten som inte får innehålla några konfessionella inslag varken idag eller framöver och av vad som ör utbildning. Utredaren konstaterar att man vid en internationell jämförelse finner att; ”Det kan dock konstateras att det inte är någon av jämförelseländerna som har ett utbildningssystem som inte tillåter skolor med konfessionell inriktning.”

Men så var det detta med etableringsstopp. Eftersom utrednings del om etableringsstopp varit en politisk beställningsprodukt utan egentlig möjlighet för utredaren att föreslå något annat än just ett stopp, får man läsa vad utredaren beskriver i sin konsekvensanalys av sitt förslag. Invändningarna är flera och tunga utifrån rättighetsperspektiv. Att förslaget riskerar bryta mot den grundlagsskyddade näringsfriheten och mot EU-rätten är illa nog.  Men det kanske mest uppenbara problemet handlar om Europakonventionen och sunt förnuft. Nämligen att förbud mot bara framtida etableringar skapar en diskriminering. I dagens läge finns nämligen bara tre religioner representerade bland de konfessionella skolorna: kristendom, judendom och islam. Med detta förslag blir det i praktiken en statlig begräsning av vilken livsåskådning som får avspeglas i skolan. Utbildningsministern var tydlig med att de ska lägga fram förslag så länge de inte bryter mot konventioner, men jag har svårt att se att detta kommer få tummen upp av Europadomstolen. Utredarens problematisering av politikens beställning är intressant. Han skriver;

” fråga om diskriminering kan ett etableringsstopp för fristående skolor och fritidshem med konfessionell inriktning riskera att slå hårdare mot personer som bekänner sig till en religion som inte finns representerad som konfessionell inriktning vid en befintlig verksamhet. Huvudmän för befintliga verksamheter med konfessionell inriktning kommer därtill att behandlas annorlunda än andra huvudmän vid godkännandeprövning, t.ex. vad gäller utvidgning av verksamheter.

Ett etableringsstopp riskerar att utgöra en viss otillåten begränsning av näringsfriheten, eftersom en enskild som ansöker om att godkännas som huvudman för en skollagsreglerad verksamhet begränsas i sina möjligheter att utforma verksamheten när en konfessionell inriktning inte längre tillåts.

När det gäller respekt för religiös övertygelse kan etableringsstoppet riskera att strida mot Europakonventionens första tilläggsprotokoll artikel 2, enligt vilken vårdnadshavare har rätt att få sin religiösa övertygelse respekterad i samband med sina barns utbildning. Det går inte att med säkerhet fastslå om ett etableringsstopp är förenligt med konventionen med mindre än att frågan prövas av Europadom- stolen.

Ett etableringsstopp riskerar att strida mot den fria etableringsrätten enligt EU-rätten, bl.a. rättighetsstadgan, i ljuset av Europakonventionens första tilläggsprotokoll artikel 2. Det går inte att med säkerhet fastslå om ett etablerings-stopp är förenligt med EU-rätten med mindre än att frågan prövas av EU-domstolen. Etableringsstoppet framstår också som problematiskt i förhållande till artikel 29.2 barnkonventionen, som även den rör etablering av skolor.

Utredningen menar att etableringsstoppet inte får några omedelbara konsekvenser för befintliga fristående skolor och fritidshem med konfessionell inriktning, eftersom dessa kan fortsätta sin verksamhet enligt gällande godkännanden. På längre sikt får etableringsstoppet dock konsekvenser för dessa verksamheter eftersom nya godkännanden inte kan lämnas, t.ex. för utvidgning av verksamheten eller vid ägarförändringar, om de inte avvecklar den konfessionella inriktningen.”

Invändningar som borde leda till slutsatsen att förslaget till etableringsstopp bör läggas i papperskorgen. Det borde i vart fall Miljöpartiet och Centern inse.

Risken med etableringsstopp är dessutom att väl fungerande skolor i områden där andra skolor fungerar dåligt inte kan växa och barnen istället hamnar på kommunala skolor med långt värre problem. Dåliga skolresultat är en grogrund för extremism och många andra samhällsproblem, det finns det däremot forskning som visar. Och varje förslag som är så här trubbigt där man buntar ihop en hel grupp istället för angripa det som egentligen är problemet, extremism eller otillåtna inslag i lektioner, underminerar i förlängningen tolerans, individens frihet och rättssamhället.

Så januaripartierna, släpp nu idén om etableringsstopp. Enda rimliga vägen framåt, både av principiella skäl och av rent realistiska, är bättre inspektioner av enskilda fall.

Författare

Prenumerera på bloggen