Idag fick jag ett mail från en person som är duktig statistiker som noterat att medias PISA-rapportering handlar om ett närmast totalt fokus på den av ministern påstådda minskade likvärdigheten, inte på förbättringarna. Hen konstaterar att förbättringar tycks nu plötsligt ha skett trots skolvalsreformerna och uppbyggnaden av friskolor (inga analyser och kommentarer där inte).
Hen fortsätter;
”Jag undrar om det i något annat land än Sverige kan framställas som något negativt att fler elever än tidigare presterar riktigt bra, utan att de som presterar dåligt blir fler. Så ser det ju nämligen ut i Sverige, i synnerhet från 2012, då kurvorna vände. Dessutom: från bottennoteringen 2012 har resultaten förbättrats för både låg- och högpresterande. Att framställa denna utveckling som en försämring utifrån jämlikhets- och likvärdighetsperspektiv handlar ju bara om vilken bild av svensk skola man vill förmedla.”
Detta är ett ytterst relevant påpekande eftersom friskolereformen utpekades som skälet till resultatfallet 2012. Som mail-författaren så mycket riktigt konstaterar – vi har inte sett att någon har sagt motsatsen nu, att det är tack vare den höga andel elever som går i friskolor som resultaten förbättrats. Men det var inte heller väntat. Orsakssamband eller ej – men så här ser det ut
Andelen friskoleelever har ökat kontinuerligt under hela denna tidsperiod. Andelen högpresterande elever har ökat, andelen lågpresterande har inte förändrats samtidigt som vi har en ökad andel av elever med utländsk bakgrund. Kan friskolorna möjligen ha ett finger med i denna utveckling?
/