Det är sorgligt att det finns journalister som bestämt i förväg vilken vinkel de vill förmedla, som intervjuad blir du då deras verktyg.
Detta är ett mycket illustrativt exempel på hur media vinklar inslag. Det är sorgligt att det finns journalister som bestämt i förväg vilken vinkel de vill förmedla, som intervjuad blir du då deras verktyg.
Läs nedan vad Paula Hammerskog skriver på sin mediablogg under rubriken Damned if you do, damned if you don’t
Förmiddag tisdag 7 februari.
SvT:s reporter Johan Zachrisson Winberg ringer. Han frågar om jag kan hjälpa honom att hitta en lärare som vill svara på frågor om att Lärarnas Riksförbund genom sitt stöd av Reepalus välfärdsutredning vill lägga ner AcadeMedia och därmed göra läraren arbetslös.
Jag svarade att nu lär ju inte Reepalus stolliga förslag gå igenom så frågeställningen är rent hypotetisk, men jag kan försöka hitta någon. Och la till att jag känner tyvärr rätt få lärare så väl att jag vill fråga dem själv, att som kommunikationsdirektör gå rakt på en lärare jag inte känner kan uppfattas helt fel (alldeles bortsett från att lärarens chef med rätta skulle bli urförbannad). Och så jobbar inte jag. Däremot kan jag fråga ett antal rektorer om de tror att någon av deras medarbetare vill ställa upp.
Varpå Johan svarar ”Egentligen ville jag inte ta någon från AcadeMedia, jag har frågat flera andra men ingen ställer upp och då får jag väl ta er då, ni brukar ju i alla fall svara”.
Sedan går vi över till SMS. De ser ut så här.
Flera rektorer jag pratade med frågade om det spelade någon roll vad lärarna tyckte. Jag svarade:
– Jag gissar att SvT helst vill ha lärare som inte tycker som sitt fackförbund, men jag kan tänka mig att det också blir intressant om de får intervjua två lärare som tycker att facket har rätt, om inte annat för att ställa frågan varför i hela världen de jobbar på en friskola om de inte gillar friskolor.
Det tar mig ett knappt dygn att hitta två lärare som ställer upp. De blir intervjuade, jag är med. Jag förstår mycket väl att min närvaro irriterar SvT men jag har varit med för många gånger när intervjuer fulklippts* och jag vill inte riskera att två lärare råkar ut för det utan att vi kan förbereda oss (jag tror mig kunna höra under intervjun var den som intervjuas gör en fulklippning möjlig).
I inslaget som gick i gårdagens Rapport säger sedan reportern ”Många vinstdrivande skolor vill inte släppa in SvT för att tala med lärare om vinstförbud. Men hit, till Didaktus i Jakobsberg får vi komma, men AcadeMedia har valt ut skolan och de har valt ut lärarna vi får tala med”.
Detta alltså efter att vi jobbat i ett dygn för att över huvud taget hitta någon som vill ställa upp. Beslutet är alltid rektors, det är hen som bestämmer om vi ska ha TV-kameror i lokalerna eller inte. De rektorer som var ok med det behövde sedan hitta lärare som ville träffa SvT. Inte heller det var helt enkelt.
Men det gick. Jag trodde i min enfald att SvT skulle tycka det var bra att vi lyckades hitta en rektor som sa ja, och att rektor hittade två lärare som ville – vad de tyckte i frågan (eller om AcadeMedia) tog ingen av oss reda på i förväg. Folk får tycka vad de vill.
Ordet ”misstänkliggöra” ligger väldigt nära till hands här. Inte så mycket AcadeMedia. Men lärarna. Som framställs nästan som om de valts för att säga snälla saker om sin arbetsgivare, alltså som lakejer. Det är det sista de är.
Paula Hammerskog
Kommunikationsdirektör
*En fulklippning är när ett svar används på ett helt annat sätt än i intervjun, det kan röra sig om att det används som svar på en annan fråga än den som ställdes, eller att sammanhanget byts ut. Eller, som vi råkat ut för med en elev, att bara halva svaret togs med. Avslutningen, när eleven ändrade sig och förklarade vad han egentligen menade, togs bort.