PISA mm visar att vi har problem med kunskapsresultaten och att resultatskillnaderna mellan elever inom en skola är större än mellan skolor. Man kan tycka att den som är oroad för segregation och utslagning skulle vara intresserad av hur inomskolskillnad kommer sig.
Jag blir inte klok på hur lärarfacken tänker. Idag kunde vi läsa på DN-debatt om deras förslag om att säkra likvärdigheten i den svenska skolan.Ett av förslagen för att åstadkomma detta var att ta bort köerna till friskolorna. Ett annat är att de vill införa en ny portalparagraf i skollagen med krav på blandade elevgrupper, vilket ska gälla oavsett huvudman.Skolinspektionen ska alltså granska alla skolor i syfte att säkerställa all de har ” rätt blandning”. Kort sagt kvotering, om det är utifrån bostad, föräldrars utbildning eller annat framgår inte. Men de tror att detta, och ytterligare förslag, kan Allt öka likvärdigheten i skolan.
Det är sant att det finns ett problem med likvärdigheten i den svenska skolan. Likvärdigheten enligt skollagen handlar om att skolan ska utgå ifrån individens behov och förutsättningar. Det innebär att det blir olika beroende på just individen. PISA mm visar att vi har problem med kunskapsresultaten och att resultatskillnaderna mellan elever inom en skola är större än mellan skolor. Man kan tycka att den som är oroad för segregation och utslagning då skulle vara intresserad av hur denna inomskolskillnad kommer sig. Vad händer i de klassrum där resultaten är goda? Varför blir de inte goda resultat i ett annat klassrum?
Men icke. Lärarfacken krokar glatt arm med LO, skyller på friskolereformen och hävdar att populära friskolor som har långa köer med elever som vill gå i deras skolor, driver på segregationen i samhället. Man kan fråga sig varför LO inte ser till att bl a (s)-styrda kommuner slutar att motarbeta friskolors etablering i utanförskapsområden om har denna syn på friskolorna. För om populära friskolor kan växa så tillgodoses efterfrågan bättre. Och med ett obligatoriskt skolval så ökar också medvetenheten hos alla om att man kan välja skola, och därmed minskar effekterna av boendesegregationen.
Det är en utmaning att vara lärare idag, eleverna kommer men många olika bakgrunder. Därför är det förvånande att lärarfacken hellre pratar strukturfrågor än tex reflekterar över hur deras medlemmar kan bli bättre när det gäller just skolans kompensatoriska uppdrag. För det handlar inte bara om pengar. Likvärdigheten har sin grund i lärarens och skolans arbete. Höga förväntningar på alla elever, bra ledarskap och systematiskt kvalitetsarbete är viktiga delar för att nå framgång. Fredric Skälstad, expert på Svenskt Näringsliv beskriver det väl här.
En önskan att stilla bedja om att lärarfacken börjar intressera sig för kunskapsresultaten och uppdraget att skapa möjligheter för alla elever att nå sin högsta potential, oavsett huvudmannaskap. Då bidrar de konstruktivt till att förbättra likvärdigheten och minska risken för att unga människor slås ut pga för dåliga kunskaper.