Förhoppningsvis kan OECD bidra till att fokus äntligen hamnar rätt i skoldebatten och att den politiska fixeringen vid huvudmannaskapet försvinner.
Idag måndag har OECD överlämnat sin rapport ”Improving Schools in Sweden” till regeringen. Uppdraget till OECD gavs av förra regeringen. Syftet var vällovligt och viktigt – att be utomstående granska den svenska skolan. Det handlar om att titta såväl på styrkor som svagheter. Idag har vi fått resultatet. En rapport som alla borde läsa.
Det är en beskrivning av hur den svenska skolan har trillat utför. Kritiken är hård. Det handlar om att eleverna får höga betyg utan förankring i faktisk kunskapsnivå. Det handlar om attityder; som att svenska elever särskiljer sig i ett internationellt perspektiv genom att de tror att hårt arbete inte påverkar resultatet, de har högre tilltro till att det är talang som påverkar resultatet. Så ser det inte ut i andra länder, där är eleverna av uppfattningen att det krävs hårt arbete för att nå goda resultat.
Lärarrollen lyfts av OECD, de menar att för att vända utvecklingen måste man börja i klassrummet. Därtill är de kritiska mot det svenska styrsystemet på skolområdet, det är otydligt och beslut har allt för sällan grund i empiri och beprövad vetenskap. Olika styrinstrument lokalt och centralt skapar osäkerhet – är det de nationella målen eller målen i den kommunala skolplanen som lärans och rektorerna ska hålla sig till?
OECD konstaterar att Sverige är bland de länder som satsar mest pengar på utbildning. Samtidigt ifrågasätter de om pengarna används till rätt saker. Ett exempel på detta som de framhåller är den svenska skoldebattens fokus på klasstorlek som en viktig faktor. Den har medfört att mer pengar satsas på fler lärare och mindre klasser. Satsningar som görs trots att det inte finns stöd i forskningen att klasstorlek påverkar skolresultaten. Det är bättre – enligt OECD – att använda pengarna för att höja lärarlönerna. Duktiga lärare påverkar resultaten i skolan och högre löner skulle göra läraryrket mer attraktivt.
Här kommer några ytterligare rekommendationer:
– Ha höga förväntningar på alla elever, oavsett bakgrund
– Säkerställ att alla elever som har behov får stöd, oavsett var de befinner sig i landet. Det handlar bl a om barn som kommer hit ”mitt i skolåldern”.
– Se över antalet och kvaliteten på landets lärarutbildningar. 28 utbildningsplatser är många för ett land som Sverige. Fokusera på kvalitet och utforma en strategi för långsiktig lärarförsörjning.
– Öka attraktiviteten för lärar- och skolledarprofessionerna. Inrätta fler karriärvägar.
– Se till att alla får kunskap om det fria skolvalet så att det nyttjas bättre av barn från familjer med låg utbildningsnivå. Säkerställ att de socioeconomiska pengsystem som finns i kommunerna bidrar till att stötta de elever som verkligen behöver det så att det också leder till rätt resultat, höjd kunskapsnivå.
-Se till att Skolinspektionen skiftar fokus i sitt arbete från dagens kultur att granska administrativa utföranden till att ta ansvar för förbättringar. Det handlar om att lyfta fram goda exempel från skolor, huvudmän på hur de har förbättrat kvalitet och resultat att stimulera arbete i nätverk, i och utanför skolan mm.
Det känns befriande att OECD kommer med en rapport som fokuserar på det som är absolut viktigast- den svenska skolans kvalitet och resultat och vad som kan göras för att vända utvecklingen. Det är en klar kvalitetshöjning jämfört med den svenska skoldebatten som fastnat i huvudmannafrågan.
Förhoppningsvis kan OECD bidra till att fokus äntligen hamnar rätt i skoldebatten och att den politiska fixeringen vid huvudmannaskapet försvinner. Det finns ett viktigt jobb att göra för att vända den svenska skolans utveckling, och det handlar inte om huvudmannaskapet. Det handlar om vad som händer i klassrummet.
/