De senaste åren har det kommit flera rapporter om att pojkar halkar efter i skolan. Men vad beror det på och vad kan skolor göra åt det? På LBS Kreativa Gymnasiet i Halmstad driver man ett flerårigt projekt för att öka elevernas inlärning och genomsnittliga betygspoäng, med ett särskilt fokus på hur pojkarnas resultat kan höjas. Skolan har bland annat tagit hjälp av forskaren Fredrik Zimmerman som föreläst för medarbetarna.
Linda Ekstrand, rektor på LBS i Halmstad, varför är detta en viktig fråga för er?
– Vi vill att alla elever ska nå sin fulla potential och då behöver vi göra något för att sudda ut dessa skillnader. Målet är att ge pojkarna förutsättningar att lyckas bättre, samtidigt som vi skapar en studiekultur och miljö som gynnar alla elever.
Skolan har en hög examensgrad, 90–100 procent, men pojkarna halkar efter betygsmässigt. Vad tror du att det beror på?
– Ja, när vi tittar på våra elevers betyg så ser vi att flickorna historiskt sett ligger över rikssnittet, medan pojkarna ligger under. Vad det kan bero på har vi diskuterat tillsammans med forskaren Fredrik Zimmerman, och mycket kan kokas ner till att det finns förväntningar på hur pojkar ska vara i olika sociala sammanhang. Han pratar bland annat om ett spelat ointresse som en metod som pojkar kan använda när det är något de inte kan eller inte förstår. Detta kan ses som ett tecken på att de behöver mer stöd.
Vad kan skolan göra för att stötta pojkarna?
– Vi behöver ha en hög grad av struktur och tydlighet, vi behöver också jobba med att öka pojkars studiekompetens och hjälpa dem att utveckla strategier i skolans värld. Ett konkret exempel är att stötta dem med studietekniker.
Forskaren Fredrik Zimmerman menar att så kallade ”skojbråk” kan ha stor inverkan på pojkars möjligheter att lyckas i skolan. Hur ser du på det?
– Skojbråken är ett sätt att visa gemenskap och bli socialt accepterade, samtidigt som de kan må dåligt av det. Därför är det viktigt att ha nolltolerans mot skojbråk i klassrummet och att lärare inte skiljer på vad som är ok för flickor och pojkar. Klassrummet måste vara en frizon där man aktivt motverkar vissa normer och beteenden, pojkar behöver rätt typ av utrymme och stöd.
Är det könstypiska beteenden som gör att pojkar lyckas sämre i skolan?
– Jag tror att det är en faktor som kan ha betydelse. Pojkar tvingas i högre utsträckning ”offra” social status för att lyckas i skolan, vilket flickor inte behöver göra på samma sätt. Det finns en hel del förväntningar på pojkars beteenden, som att de förväntas vara högljudda och ta mycket plats. Detta resulterar i att pojkar oftare anlägger en anti-plugg-kultur som en del av sin identitet. Det kan också finnas biologiska skillnader som gör att pojkar i vissa fall upplever det svårare med de krav som skolan ställer på dem. Detta kan exempelvis handla om att konsekvenstänkandet inte är fullt utvecklat.
Vad hoppas du att den här satsningen ska leda till för er som skola?
– På sikt tror jag på en ökning av den genomsnittliga betygspoängen på skolan i stort men också ett minskat gap mellan pojkar och flickor i prestation.
Vi vill skapa en mer ambitiös och motiverande studiekultur på skolan där pojkar vågar visa sig duktiga, intresserade och motiverade. En kultur där man, oavsett kön, vill prestera bra i skolan och anstränga sig för att nå resultat, och där normen är att studera och inte undvika studier. Lärarna behöver ha ett starkt målinriktat arbete rörande studieteknik och på så vis aktivt forma elevernas syn på studier.