Ifous bedriver ett antal FoU-program där forskare och praktiker samarbetar för att de tillsammans ska bearbeta något område. Vi bad FoU-ansvarig, Karin Hermansson, berätta mer om ett av de nyligen avslutade programmen. Karin har forskarbakgrund och som FoU-ansvarig är det hon som vrider, vänder och skruvar på Ifous samverkansmodell för att skolhuvudmän, lärare och forskare tillsammans ska driva forskning som verkligen kommer till nytta ute i skolverksamheten.
Ni bedriver något ni kallar FoU-program – vad är det för något och kan du ge något exempel?
– Ett forsknings- och utvecklings(FoU)-program är en typ av samverkansprojekt där vi för samman forskare och praktiker för att de tillsammans ska bearbeta något område. Målet är att både utveckla verksamheten och få fram ny forskningsbaserad kunskap. Vi har drivit och driver många olika FoU-program om vitt skilda områden, till exempel inkluderande lärmiljöer, undervisning för hållbar utveckling i förskola, fjärr- och distansundervisning och programmering.
– I höstas avslutade vi ett lite annorlunda FoU-program, Lärares praktik och profession, där man kan säga att vi vände på kuttingen och i stället utgick från en metod, aktionsforskning, som deltagarna i programmet fick använda för att undersöka frågor och problem som de identifierat i sin undervisning eller verksamhet – oavsett om de handlade om svenska på gymnasiet, att få tillbaka hemmasittare eller utveckla handledningssamtal.
– En lite extra spännande sak just med det programmet var att det var två fristående och två kommunala skolhuvudmän som var med. Samverkan mellan dem har fungerat väldigt bra. Man har verkligen velat dela med sig och lära sig av varandra mellan skolor och huvudmän – vilket också är en viktig ingrediens i Ifous FoU-program.
Det här du nämnde, aktionsforskning – Vad är det?
– Aktionsforskning innebär att man gör en ny handling – en aktion – och systematiskt undersöker vad som händer. På så sätt utvecklar man ny kunskap om sin praktik, sin undervisning till exempel, och kan utveckla den.
Aktionsforskningen har alltså handlat om lärarnas praktik? Vad gör de konkret och vad leder det till?
– Man börjar med att identifiera en fråga man vill förstå mer om, eller ett problem man vill lösa. Sedan bestämmer man sig för en aktion – dvs något man vill prova att göra annorlunda för att försöka besvara frågan eller förstå mer om sitt problem – och väljer en eller flera metoder att följa vad som händer när man genomför aktionen. Och så genomför man aktionen, analyserar resultaten, diskuterar med sina kolleger … och så börjar man om igen, för man har nästan säkert inte fått alla svar i första vändan utan behöver gå några varv för att verkligen förstå vad som pågår. Förhoppningsvis leder det till att man till slut både har lärt sig något om sin undervisning, och samtidigt förbättrat den så att det gör skillnad för eleverna!
– I FoU-programmet fick deltagarna utbildning och stöd i aktionsforskningen av den forskargrupp från Göteborgs universitet som var med i programmet; Anette Jahnke, Anette Olin och Åsa Hirsh. Forskarna följde också arbetet och analyserade det ”på metanivå”; vad händer när lärare tar sig an sin praktik med hjälp av aktionsforskning?
Har du några exempel att berätta om?
Det gjordes över 200 aktionsforskningsstudier i programmet, så det är svårt att plocka ut några, men för att ta ett par exempel:
– Maria Edin, som är mattelärare på NTI-gymnasiet i Luleå, undersökte hur man med stödstrukturer kan stötta elever att tydligare kommunicera och presentera sina matematiska resonemang vid problemlösning. Stödstrukturen var en slags mall som eleverna fick för att få hjälp att strukturera sina lösningar. Maria upptäckte bland annat att det förutom mallen också behövs noggranna genomgångar och påminnelser.
– Simon Eksmo, som är svensklärare på Kunskapsgymnasiet i Norrköping, gjorde en studie om att bota talängslan hos elever. Han prövade i två klasser att dels ha talövningar med sina elever, och dels jobba i workshopform med de elever som uttryckt stort obehag att tala inför klassen. Alla de elever han arbetade med på detta sätt lyckades genomföra sina nationella prov-tal!
– Cecilia Jalkebo, svensklärare på Fristadsskolan i Eskilstuna, gjorde en studie om läsundervisning på högstadiet. Den aktion hon provade var att under ett läsår öka antalet lektioner med läsundervisning, och bland annat införa läsläxor och uppföljning med gemensam reflektion. I stort sett samtliga elever stärkte sin läsförmåga. Den största utvecklingen syntes bland de svagaste eleverna, som var pojkar i årskurs 8 och 9.
Alla tycks vara inne och peta i lärarutbildningen och undervisningen – forskare, politiker, myndigheter, rektorer, andra lärare och till viss del föräldrar. Kan detta arbetssätt förändra och förbättra lärarnas arbetssituation i klassrummet?
– Kanske kan det i alla fall ge lärare ett verktyg att ta makt över utvecklingen av sin egen praktik. Poängen är ju att de själva formulerar och löser sina problem, snarare än att någon annan kommer in och gör det åt dem. Det är också ett sätt att utveckla det kollegiala samarbetet mellan lärare. Det var väldigt tydligt i programmet att man tyckte att det kollegiala lärandet hade fördjupats.
– En del av de aktionsforskningsstudier som gjordes finns att ta del av i en exempelsamling på Ifous hemsida. Där finns förstås också programmets slutrapport, där man kan läsa mer både om hur man gör aktionsforskning och om resultaten i FoU-programmet, och artiklar som publicerats!
Ifous – Innovation, forskning och utveckling i skola och förskola – är ett fristående forskningsinstitut som drivs som en ideell förening med Sveriges kommuner och regioner (SKR), Friskolornas riksförbund och Idéburna skolors riksförbund som grundande medlemmar. Ifous uppdrag är att vara en nationell plattform för FoU-samverkan och att ge stöd i utvecklingen av en utbildning som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.