I en ny rapport från Svenskt Näringsliv visar skolforskaren Gabriel Heller-Sahlgren bland annat att elever i fristående skolor presterar bättre kunskapsresultat i den internationella kunskapsmätningen PISA 2018 än elever i kommunala skolor. Dessa resultat gäller även efter att man justerar för elevernas bakgrund (som föräldrars utbildning, bakgrund etc.) Vi frågade Gustav Blix, policyexpert på Svenskt Näringsliv, vad han tror kan förklara de här skillnaderna?
– Det rapporten framförallt visar är att det spelar roll vad skolorna gör. Arbetar man på rätt sätt når man högre resultat. Friskolornas högre resultat beror på att de i högre utsträckning erbjuder det som ger resultat: ett gott studieklimat med lugn och arbetsro, undervisning anpassad efter elevernas behov och feedback från lärarna.
Hur stor är skillnaden?
– Efter justering för bakgrund uppgår skillnaden till 10–13 PISA-poäng, vilket ungefär motsvarar inlärningen som sker under en tredjedel av ett läsår. Samtidigt innebär inte detta att friskolorna bör slå sig till ro. Även om eleverna i fristående skolor i genomsnitt presterar bättre och är mer nöjda med undervisningen och sin skolmiljö så rapporterar friskoleelever en högre förekomst av både skolk och förseningar. Studien pekar också på att digitala hjälpmedel måste användas på rätt sätt, vilket inte alla skolor gör.
Vad är din viktigaste slutsats av rapporten?
– Att det är hög tid att skoldebatten handlar om rätt saker: vad händer i klassrum och korridorer, hur utvecklar vi bättre undervisning, hur höjer vi förväntningarna i skolan och vad kan vi göra för att bättre anpassa undervisningen? I den här studien presterar friskolorna överlag bättre än de kommunala skolorna. Men det viktiga är att vi lär av oss av de skolor som lyckas, oavsett huvudman.
Samtidigt har ju debatten kring PISA 2018 varit intensiv. Kan vi lita på de här resultaten?
– Debatten kring PISA 2018 har främst handlat om hur jämförbara resultaten är mellan länder och över tid. Här är kritiken åtminstone delvis befogad. Men den här rapporten jämför istället svenska skolor och elever med varandra, och i en sådan analys är bristerna i Pisa 18 inte så viktiga.
– Samtidigt är det bekymmersamt att vi i Sverige gjort oss så beroende av internationella kunskapsmätningar som PISA. De är viktiga och bra, men mer och bättre svenska data kring skolors, lärares och elevers villkor och resultat skulle tillföra mycket till diskussionen om den svenska skolan.
Vad vill du se framöver i svensk skoldebatt?
– Den svenska skoldebatten handlar just nu nästan uteslutande om friskolornas ekonomi och villkor. Det är inte oviktiga frågor, men det finns många minst lika viktiga frågor som förtjänar mer uppmärksamhet. Som vad huvudmän och skolledare kan göra för att trygga studiero och motverka mobbning, hur skolorna kan arbeta för att utveckla lärarnas undervisning och vad som kan göras för att tidigare upptäcka och hjälpa de många elever som inte når målen. Svensk skola saknar inte utmaningar, men att motverka valfrihet eller införa villkor som hotar några av landets bästa skolor kommer inte höja resultaten.
PISA-undersökningen, som genomförs av OECD vart tredje år, är världens största återkommande elevstudie. Det senaste provet som genomfördes under våren 2018 visar hur elever i 79 länder och ekonomier klarar läsning, matematik och naturvetenskap.
Ladda ned hela rapporten: Vad kan vi lära av PISA 2018 – faktorer bakom svenska elevers resultat