Segregationen är en ständigt aktuell fråga. Skolan har en roll att fylla och påverkar hur integrerat vårt samhälle är. Samtidigt är det tydligt att den främsta orsaken till segregationen är hur och var vi bor. Skolan mildrar en del av den dominerande boendesegregationen genom det fria skolvalet men är det möjligt att göra mer? Och vad blir resultaten – för eleven och för skolresultaten?
En metod är att helt sonika flytta elever från en skola till en annan. Och det saknas inte exempel på när den metoden har prövats. Det är särskilt aktuellt just nu med tanke på den intensiva debatt som råder i Sandviken där kommunen beslutat att göra just detta.
För ett antal år sedan släpptes en boken ”Att organisera för skolframgång – strategier för en likvärdig skola”. Den är skriven av tre forskare; Maria Jarl, Ulf Blossing och Klas Andersson. De studerar fyra framgångsrika skolor och fyra skolor som inte är framgångsrika och analyserar vad som skiljer dessa åt. Bokens rubrik Att organisera för skolframgång är ingen tillfällighet. Det är kärnan i deras resultat. Hur verksamheten är organiserad spelar roll.
I boken tar författarna upp ett exempel från Malmö. Rosengårdsskolan var under många år ett problem, resultaten var dåliga, få elever nådde de nationella målen, elever lämnade skolan pga att det var en sådan oreda. Till slut beslutade Malmö stad att skolan skulle läggas ner. De elever som gick i skolan fick gå i andra skolor i Malmöområdet. När man efter en tid kontrollerade skolresultaten visade det sig att de elever som kommit till andra skolor hade betydlig bättre resultat. Andelen elever som fick behörighet till gymnasiet fördubblades.
”Debatten efter att utfallet offentliggjorts kom dock uteslutande att handla om möjligheter och tillvägagångssätt för att öka blandningen av elever i klasser och skolor. Inget i den efterföljande diskussionen handlade om den aktuella skolans eventuella organisatoriska brister.” skriver de tre författarna och fortsätter ”För att återknyta till exemplet från Malmöområdet kan man fråga sig om inte en större del av diskussionen borde ha handlat om huruvida skolans verksamhet kunde ha organiserats på annat sätt för att passa de aktuella elevernas behov.”
Det finns också andra exempel där man från politiskt håll har beslutat att ”blanda elever” genom att stänga skolor. Örebro och Vivallaskolan är ett sådant. Örebro kommun beslutade att stänga intagningen till högstadiet från och med höstterminen 2017 på Vivallaskolan, som ligger i ett utanförskapsområde i Örebro, och anvisa eleverna till fyra andra skolor istället. Det är resultatet av detta som forskarna har studerat. Slutsatsen i deras rapport är att en flytt av elever från en skola till en annan inte per automatik leder till vare sig ökad måluppfyllelse eller integration. I stället beror resultatet på de processer som tar form på skolorna, och de förutsättningar som ges av kommunal och nationell nivå, konstaterar en av forskarna.
Ett av målen var att resultaten skulle öka för avgångseleverna. Så har inte skett, snarare har resultaten sjunkit jämfört med hur de var på Vivallaskolan. Ett annat mål var ökad integration. Här visar studien att det förekommer intern segregation på de nya skolorna, där möten mellan elever försvåras av till exempel utestängande normer, fördomar om Vivalla och olika former av social oro. Det visar vikten av att det finns en insikt hos medarbetarna i skolan om hur man jobbar för att överbrygga detta.
Vill du läsa mer om...
Det har blivit en vedertagen sanning att fristående skolor får betalt för uppdrag de inte har och att de är överkompenserade jämfört med de kommunala skolorna. Men i en ny rapport som undersökt 32 kommuner på djupet visar att det i själva verket är tvärtom. När hänsyn tagits till socioekonomiska faktorer och kommunernas bredare uppdrag kvarstår en skillnad på 11 000 som inte går att förklara. Läs mer om rapporten här.
Ett av de stora problemen i svensk skola är bristen på både studiero och trygghet. No Excuses handlar om att skolan är en arbetsplats med tydliga regler för alla som finns där. Läs mer om metoden och hur Michaela Community School, i Wembley, utanför London, använt den framgångsrikt och lyckats vända en mycket svår situation.
Det kan framstå som att Offentlighetsprincipen vore bra att införa även för fristående skolor. Men utmaningarna det för med sig är stora och motsvarar inte den information som vore möjlig att hämta ut. Det gör inte öppenhet och transparens mindre viktigt. Men det vore möjligt att åstadkomma med en insynsprincip istället.