Barnkonventionen blir egen lag den 1 januari 2020

FN:s konvention om barnets rättigheter ratificerades (antogs) av Sverige år 1990. Sedan dess har den påverkat all svensk lagstiftning som rör barn och ungdomar. Nu har vår riksdag beslutat att FN:s barnkonvention också ska bli en egen lag från den 1 januari.

Så här skriver Barnombudsmannen om artiklarna i Barnkonventionen på sin hemsida:

”Konventionen handlar om det enskilda barnets rättigheter och understryker föräldrarnas och den utvidgade familjens roll och ansvar för barnet men ålägger samtidigt staten ansvar för att skydda barnet mot vanvård, utnyttjande och övergrepp.

Artiklar och grundprinciper

Barnkonventionen innehåller 54 artiklar, varav 41 är ”sakartiklar” som slår fast vilka rättigheter varje barn ska ha.

Resten av artiklarna handlar om hur staterna ska arbeta med konventionen. Sakartiklarna ska läsas som en helhet. Det går med andra ord inte att lyfta ut en sakartikel och läsa den helt skild från de andra. Man brukar tala om att konventionen är ”hel och odelbar”.

Fyra av sakartiklarna i barnkonventionen är vägledande för hur helheten ska tolkas. Artikel 2, 3, 6 och 12 kallas för de fyra grundprinciperna. När man läser alla övriga artiklar ska man läsa dem med grundprinciperna ”som glasögon”.

  • Artikel 2 handlar om alla barns lika värde och rättigheter. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den.
  • Artikel 3 anger att det i alla åtgärder som rör barn i första hand ska beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall och hänsyn ska tas till barnets egen åsikt och erfarenhet.
  • Artikel 6 understryker varje barns rätt till liv, överlevnad och utveckling. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.
  • Artikel 12 lyfter fram barnets rätt att bilda och uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.”

Barnkonventionen handlar huvudsakligen om statens och myndigheternas ansvar för barnen. Fristående skolor omfattas också av Barnkonventionen och ska följa artiklarna. Men med det sagt, så kommer det inte att i grunden innebära några större skillnader för utbildningsverksamheten. Barnkonventionen är som sagt redan införlivad i skolförfattningarnas bestämmelser och följer man dem, så följer man också Barnkonventionen. Det som kan innebära en skillnad är att vårdnadshavare och elever t.ex. vid överklaganden kan komma att hänvisa till Barnkonventionen och dess artiklar, såsom lagstiftning. Då kommer så småningom en praxis att bildas i domstolarna och i andra instanser som Skolväsendets överklagandenämnd kring hur tolkningen ska ske och om det i domar och beslut också kommer att hänvisas till Barnkonventionen eller även fortsättningsvis sker till skolförfattningarna. Den frågan får vi återkomma till, då lagen ju blir helt ny och det inte finns någon praxis.

På både Skolverkets och Barnombudsmannens hemsidor finns bra information när Barnkonventionen nu blir egen lag!

https://www.skolverket.se/regler-och-ansvar/barnkonventionen

https://www.barnombudsmannen.se/barnratt-i-praktiken/