Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) har fattat beslut i två olika ärenden om tilläggsbelopp för elever med omfattande behov av stödåtgärder. Båda domarna ger den fristående förskolan respektive skolan rätt till högre tilläggsbelopp än vad kommunen beviljat. Anledningen till HFD:s beslut är att kommunerna inte utgått från elevernas individuella behov när de bestämt tilläggsbeloppet.
När det gäller skoleleven var både kommunen och skolan eniga om att eleven behövde en resursperson i skolan. Däremot beslutade kommunen om en betydligt lägre ersättning än skolan begärt, eftersom kommunen menade att det lägre tilläggsbeloppet motsvarade de extra resurser som kommunen ger till sina egna elever. HFD menade i stället att om kommunen och skolan var eniga om elevens behov, så måste kommunen ersätta den stödåtgärd som svarade mot behovet, i det här fallet full lön för en resursassistent de timmar som behövdes.
För barnet i förskolan handlar ärendet om att kommunen, mitt under pågående budgetår, beslutade om ett sparbeting. Det drabbade alla beslut om tilläggsbelopp, som då halverades. Kommunen hänvisade till bestämmelser i skolförordningen som ger kommunen rätt att dra ned på ersättningen när kommunen måste spara. Förskolan hävdade att bestämmelsen i skolförordningen inte gäller tilläggsbelopp, som ska vara individuellt bestämt utifrån elevens behov, utan att enbart beslut om grundbelopp får hanteras så. HFD instämde i den bedömningen och upphävde kommunens beslut. Barnet i förskolan har rätt till det tilläggsbelopp som motsvarar barnets behov.
Det här innebär att HFD:s domar tydligt visar på att det är en individuell bedömning av inte bara elevens behov, utan även av den kostnad som stödåtgärderna kräver som kommunen ska göra. Det går alltså inte för kommunen att hänvisa till lika villkorsprincipen i det här fallet, dvs. att beloppet ska överensstämma med de generella belopp som en kommun ger till sin egen verksamhet. Beloppet ska vara direkt kopplat till barnet eller eleven och går inte att schablonisera utifrån kommunens egna beslut.
Däremot innebär domen inte någon ljusning när det gäller problemet att kommunen anser att den fristående förskolan eller skolan inte tillräckligt tydligt visat på elevens behov av extraordinära stödåtgärder. När kommunen avslår tilläggsbelopp med motiveringen att stödbehovet inte är av sådan art att det berättigar till tilläggsbelopp, utan ska ingå i grundbeloppet så får man dessvärre inte hjälp av dessa domar. Då blir lösningen att fortsätta dokumentera stödbehovet och försöka visa på elevens behov samt att överklaga beslutet.
Läs domarna på Högsta Förvaltningsdomstolens hemsida:
Dom i mål om bidrag till fristående förskola enligt skollagen
Dom i mål om tilläggsbelopp till fristående skola enligt skollagen