Konfessionella skolor

Konfessionella skolor i dag

Konfessionella skolor, ibland felaktigt kallade religiösa friskolor, är en liten grupp skolor där huvudmannen angett att skolan har en profil baserad på religion. Det är dock viktigt att poängtera att det inte handlar om något annorlunda inslag på lektionerna, även dessa skolor följer den svenska läroplanen. Det handlar istället om att det finns frivilliga möjligheter vid sidan av undervisningen, exempelvis bön eller att skolmaten är anpassad.

Det finns 63 grundskolor och sex gymnasieskolor i Sverige som har konfessionell inriktning, varav 60 har kristen och nio har muslimsk inriktning.

Skolor väljer själv sin definition

De skolor som räknas som konfessionella har valt den beteckningen själva. Skolverket har nämligen tre olika inriktningar som en friskola kan välja på: allmän, Waldorf och konfessionell. Det betyder att det inte är helt enkelt att dra en gräns för vilka skolor som i praktiken är konfessionella. Därtill är det svårt att säga vad som i praktiken är konfessionellt. Exempelvis kan en friskola ha en mer kulturell inriktning mot ett land eller geografiskt område men där många seder är både kulturella och religiösa samtidigt. Detta utan att skolan därför behöver eller ska definieras som konfessionell. Detta är en viktig aspekt för de som vill se ett förbud mot konfessionella skolor.

Sverige står ut

Jämfört med många andra länder som vi vanligtvis jämför oss med så står Sverige ut genom att ha en ovanligt liten andel skolor med konfessionell inriktning. Jonas Qvarsebos och Fredrik Wenells rapport för Timbro visar på stora skillnader mellan länder. I Danmark går nästan 18 950 och i Norge 14 700 elever i konfessionella skolor. Finland har en annan form av religionskunskapsundervisning som sker inom ramen för den allmänna skolan. Eleverna delas där redan från början upp utifrån religiös tillhörighet, vilket kan vara en förklaring till varför endast 1500 elever går på konfessionella skolor i Finland. Om vi jämför med länder i Europa är Rumänien och Tjeckien närmare Sveriges siffror med mindre än 5% av eleverna, medan så många som 56,8 % går i konfessionella skolor i Belgien och hela 76,3 % i Nederländerna. I Storbritannien går 37,2% av eleverna i konfessionella friskolor och i Frankrike 20%. I ett europeiskt perspektiv sticker alltså Sverige ut med hur få elever som går i konfessionella skolor.

Regeringens utredning om etableringsstopp

Genom ett tilläggsdirektiv till utredningen om konfessionella inslag i skolväsendet, dir. 2019:25, har regeringen beställt ett lagförslag som ska innebära att inga nya konfessionella skolor får starta. Motivet anses vara att motverka segregation men även invändningar kring extremism har använts i debatten. Vi menar att förslaget både är en återvändsgränd juridiskt och populistiskt. Det bryter mot konventioner och generaliserar en grupp skolor istället för att angripa själva problemet. Det är också ett slag i luften då skolorna ändå själva väljer vad de kallar sig.

Att förlaget bara gäller framtida starter av skolor avslöjar populismen i förslagen. Förslaget riktar sig egentligen mot den muslimska gruppen som antas vara de som vill växa, men det vågar man inte rakt ut säga. Man kan på så sätt kortsiktigt också blåsa medialt liv i ett gammalt förslag om att helt förbjuda konfessionella skolor som anses omöjligt juridiskt att genomföra.

Det har nämligen funnits tidigare idéer om att förbjuda konfessionella friskolor. Men en huvudanledning till att så inte har skett är att det anses kunna bryta mot Europakonventionen. Där står det, i ett tilläggsprotokoll, att staten ska ”respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse”.

I själva verket finns det väldigt lite forskning kring konfessionella skolor och därmed litet belägg för de påståenden som ofta hörs. En sådan nidbild är med vilka motiv föräldrar och elever väljer en konfessionell friskola. Vår bild är att när det gäller de muslimska skolorna handlar det för föräldrar mycket om att välja bort två sämre alternativ: en dåligt fungerande kommunal skola i närområdet eller en förvisso fungerande skola i ett helt annat bostadsområde men där ditt barn kommer sticka ut och ha svårt att passa in socialt. Det handlar mindre om religion och mer om trygghet och studieresultat.

En annan vanlig invändning mot konfessionella skolor är att det rent finansiellt går skattepengar till konfessionell verksamhet, vilken det enligt vissa inte borde göra.  Det argumentet missar dels att ta i beaktande vad europakonventionen säger om respekten för även unga människors andlighet dels missar invägningen att staten redan idag finansierar en rad organisationer och verksamheter som bedrivs inom ramen för trossamfund.

Vi menar att risken med regeringens förslag är att väl fungerande skolor i områden där skolor annars ofta fungerar dåligt aldrig startar och barnen istället hamnar på kommunala skolor med långt värre problem. Dåliga skolresultat är en grogrund för extremism och många andra samhällsproblem, det finns det däremot forskning som visar. Och varje förslag som är så här trubbigt där man buntar ihop en hel grupp istället för angripa det som egentligen är problemet, extremism eller otillåtna inslag i lektioner, underminerar i förlängningen tolerans, individens frihet och rättssamhället.

Vi menar att enda vägen framåt, både av principiella skäl och av rent realistiska, är bättre inspektioner av enskilda fall.