För en vecka sedan presenterade skolminister Lotta Edholm äntligen regeringens sedan länge emotsedda skolpengsutredning. Som vi skrev då välkomnar vi en utredning som verkligen går till botten med skolekonomin.
Även om svensk skoldebatt borde handla mindre om pengar och mer om skolkvalitet går det inte att komma ifrån att ekonomi också är viktigt. Det gäller såväl för kommunala skolor som för friskolor. I båda fallen är det viktigt att skattebetalarnas pengar används effektivt så att tillförda medel verkligen kommer eleverna till godo och stärker kvaliteten i undervisningen.
Tidigare har svensk skolforskning visat att friskolorna har bidragit till att vi får mer för pengarna i svensk skola – också kommunala skolor har blivit bättre på att använda resurserna rätt. Vi vet också, tack vare skolforskningen, att mer pengar inte nödvändigtvis medför bättre resultat, åtminstone inte i ett land som vårt där vi redan satsar mycket på skolan – vi ligger på topp-tio-listan inom OECD. Snarare handlar det om att stärka ledarskapet och förbättra organisationen. Där har kommunala skolor mycket att lära av friskolorna.
Vi vet också – inte minst tack vare vår rapport Är friskolorna överkompenserade? – att det inte råder någon likvärdighet mellan elever som väljer friskolor och kommunala skolor. Mikaela Valtersson har, på vårt uppdrag, granskat 32 kommuner och funnit att kommunerna missgynnar de elever som gjort ett aktivt skolval med minst 11 000 kronor per elev och år, som inte går att förklara med kommunernas bredare uppdrag – bland annat det så kallade utbudsansvaret: att tillförsäkra varje elev som är folkbokförd inom kommunen en skolplats. Trots att det i skoldebatten ofta hävdas att friskolorna är överkompenserade så finns ingen utredning som visat på detta. Den så kallade Åstrandsutredningen, som många hänvisar till, gjorde ingen ordentlig analys av hur det förhåller sig. De gjorde, med hjälp av en teoretisk modell, en ”uppskattning”. Men Mikaela Valtersson har faktiskt gått igenom hur kommunerna beräknar skolpengen, suttit med de kommunala tjänstemännen, och detta gedigna jobb visar att den höftning som Åstrandsutredningen gjort inte håller.
Detta måste skolpengsutredningen nu ta med i beräkningen. Och det är utmärkt att det tydligt ingår i direktiven att det nu ska utredas ordentligt vad kommunerna har för faktiska kostnader för skolan. Vår rapport, i likhet med Riksrevisionens granskning och en studie som vi häromåret lät redovisningsbyrån Deloitte göra, visar tydligt att kommunernas beräkningar inte är transparenta och tydliga. I vår rapport har vi fingranskat 32 kommuner. Utredningen behöver nu titta på situationen i samtliga 290 kommuner så att vi en gång för alla får en rättvisande bild av vilka kostnaderna för skolan faktiskt är.
Endast utifrån det faktaunderlaget går det att ta fram ett rättvist finansieringssystem som inte missgynnar några elever.
Tyvärr talar ett av utredningsdirektiven direkt emot rättvisa villkor. Trots att utbildningsdepartementet i kommittédirektiven så fint inleder med att tala om likvärdighet punkterar man därefter den ansatsen med ett direktiv som öppnar dörren för kommunerna att ge sina egna skolor mer pengar än friskolorna. Ett sådant agerande kan knappast kallas för likvärdigt. Att öppet ge möjlighet för en kommun att diskriminera elever som väljer en friskola är inte rättvist.
I samband med att Riksrevisionen kom med sin rapport om skolpengen påtalade jag vikten av att det nu tillsätts en opartisk utredning för att komma till rätta med de problem som finns i dagens skolpengssystem. Mot bakgrund av detta är det ju intressant att nu konstatera att den av regeringen tillsatta utredaren, Lena Holmdahl, är företrädare för den största skolhuvudmannen i Sverige. Hon är utbildningsdirektör i Stockholms stad. Det säger väldigt mycket om skoldebatten i dag att ingen har reagerat över detta faktum. Tänk om det i stället hade varit en utredare från någon av de stora friskolekoncernerna – jag törs lova att det hade blivit liv i luckan! Givetvis är en företrädare för den största kommunala ”skolkoncernen” lika partisk. Men nu är det som det är. Jag hoppas verkligen att utredaren Lena Holmdahl, som kommer att fortsätta jobba som utbildningsdirektör på landets största kommun samtidigt med utredningsuppdraget, kan frigöra sig från sin roll till vardags. För vi behöver verkligen ett nytt och hållbart skolpengssystem, baserat på en opartisk utredning. Ett system som främjar valfriheten och slår vakt om lika villkor för varje elev, oavsett vilken skola hen väljer.
/