Läser i mediasammanställningen idag en intressant ledarartikel från Norran. Leo Wikberg skriver under rubriken ” Socialdemokraternas ovärdiga politiska spel” om valrörelsen och skolpolitiken. Det är en intressant reflektion av hur socialdemokraterna drev skolfrågan i valrörelsen. Han skriver;
”I utfrågningar inför valet blev det i det närmaste tragikomiskt då Magdalena Andersson gav intrycket att partiet bara har en skolfråga: stoppa vinster i välfärden. Om man krasst ser politik som ett spel är frågan om vinster i välfärden guld värd, men sett till hur stor påverkan frågan har i realiteten är partiets strategi mindre önskvärd. Att det blev just vinster i välfärden som blev det budskap som skulle pratas om i varje skoldebatt är politiskt tacksamt av flera orsaker. Det är en ideologiskt spänstig fråga, det är lätt att hitta enskilda fall där en skola inte lever upp till förväntningarna och det måste vara en socialdemokratisk partistrategs dröm att få måla ut de stora koncernens ledare som riktiga (rika) skurkar.”
Han fortsätter lite längre ner i artikeln;
”Den viktigaste anledningen till att jag inte lyfter frågan är dock att jag genuint upplever att den får för stor uppmärksamhet i förhållande till hur stor skillnad jag tror att det har potential att göra för svensk skola. Det är rimligt att ändra i systemet så att fuskare av olika slag inte kan utnyttja det, så som vi försöker göra med alla välfärdssystem.”
Han avslutar sin artikel med följande:
”Socialdemokraterna har väldigt mycket klokt att säga om skolan och det skulle göra mig mycket glad om de valde att prata om det lite oftare.”
Så långt Norran.
Det är intressant att friskolorna är så mycket i fokus i debatten, detta mot bakgrund av att fler än 8 av 10 grundskoleelever går i kommunala skolor. Varför är det inte lika intressant för journalister att noga följa och läsa Skolinspektionens rapporter efter granskningar av de kommunala skolhuvudmännens skolor? Är det inte lika viktigt att de elever som går där erbjuds bra undervisning? Dåligt fungerande skolor måste uppmärksammas oavsett huvudman.
Jag vill dela med mig av Skolinspektionens kommentarer till en granskning av en kommunal skola. En granskning som rimligtvis borde föranleda intresse och uppföljning, inte minst mot bakgrund av den miljö som dessa elever uppenbarligen vistas i varje dag. Men om någon har skrivit så har jag missat det.
Jag håller med Leo Wikberg i hans önskan om en värdigare skoldebatt, en debatt där skolans verkliga problem lyfts. Som till exempel hur vi tillsammans ändrar på det faktum att 18.000 lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet. Hur löser vi lärarbristen och vad innebär det faktum att mer än var fjärde elev i grundskolan har utländsk bakgrund, för skolarbetet?. Tänk om skoldebatten kunde handla om hur Sverige kommer till rätta med dessa problem. Vi kommer att lyfta dessa frågor på vår årsmöteskonferens den 27 april, ”Svensk skola i en ny tid.” Passa på att anmäla dig nu.
Nu till Skolinspektionens rapport från en granskning av en kommunal skola
Några resultat från Skolinspektionens granskning.
Tillsynen visar att utbildningen inte utgår från styrdokumentens krav på att undervisningen ska bedrivas av legitimerade och behöriga lärare.
Ingen på skolan, varken rektorn eller lärare, tar ansvar för att eleverna ges undervisning i de ämnen som de ska ha undervisning i och att undervisningen utgår från kursplanerna. Oklarheten om vem som ansvarar för undervisningen innebär också att ingen lärare ansvarar för att följa upp elevernas kunskapsutveckling och på så sätt säkerställa att de utvecklas mot betygskriterierna.
Skolinspektionen bedömer att eleverna inte undervisas utifrån rätt kursplan beträffande ämnet svenska som andraspråk. Det innebär att undervisningen inte följer och omfattar ämnets syfte och centrala innehåll.
Skolinspektionen bedömer att skolan brister i sin skyldighet att erbjuda eleverna att frivilligt delta i undervisning i form av extra studietid. Extra studietid erbjuds inte i den omfattning och till alla elever som skollagen kräver. I vilken mån eleverna på skolan erbjuds extra studietid utöver den ordinarie undervisningen varierar i omfattning och är beroende på individuella lärares välvilja och tillgänglighet.
Skolinspektionen bedömer att det finns brister i skolans arbete med att identifiera, anmäla och skyndsamt utreda elevers behov av särskilt stöd. Tillsynen visar att lärare inte anmäler till rektorn när de bedömt att extra anpassningar inte är tillräckliga. Tillsynen visar vidare att det inte alltid görs en utredning av elevens behov av särskilt stöd då det anmälts att det kan befaras att en elev, trots extra anpassningar, inte kommer att uppfylla de betygskriterier som minst ska uppfyllas. Om en elevs behov inte anmäls och utreds eller inte utreds skyndsamt, riskerar eleven att helt eller i vart fall under en viss tid bli utan det särskilda stödet som eleven har rätt till.
Därtill brister skolan mot skollagens krav att eleven och elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta när ett åtgärdsprogram utarbetas. Slutligen bedömer Skolinspektionen att det är otydligt vem på skolan som fattar beslut om åtgärdsprogram.
Skolinspektionen bedömer att alla elever på skolan som behöver studiehandledning på sitt modersmål inte ges sådan handledning.
Skolinspektionen bedömer att betygssättningen på skolan inte uppfyller lagens krav om att betyg ska beslutas tillsammans med en legitimerad lärare när den eller de lärare som bedriver undervisningen vid den tidpunkt när betyg ska sättas är olegitimerad.
Skolinspektionen bedömer att det finns brister i skolans arbete med att utreda elever med upprepad eller längre frånvaro. Avsaknaden av utredningar riskerar att leda till att effektiva åtgärder för att komma till rätta med elevens frånvaro inte sätts in i rätt tid, alternativt inte sätts in alls. Att en frånvaroutredning inte startas för alla elever på skolan med upprepad eller längre frånvaro riskerar att leda till att huvudmannen inte får kännedom om frånvaroproblematiken och inte kan vidta eventuella nödvändiga åtgärder på huvudmannanivå.