I år har vi firat 30 år med friskolereformen. Med tanke på debatten som pågår kanske det verkar konstigt att skära upp tårta och fira. Men bortom det enögda och onyanserade samtalet om friskolornas roll i samhället har faktiskt friskolorna bidragit till oerhört mycket innovation på skolområdet och till betydligt bättre skolor över lag. Tack vare friskolorna har även kommunala skolor i Sverige blivit bättre på att förmedla kunskap – och dessutom till lägre kostnad. Det är faktiskt en anledning att fira reformen som sjösattes för 30 år sedan.
Och det har vi alltså gjort med besked under året som gått. Vi har försökt att lämna ett bidrag till det viktiga samtalet om skolutveckling (som på grund av det ensidiga fokuset på friskolor och deras vinster tyvärr handlat om fel saker, eller rättare sagt: det har knappt pågått alls). Under våren och hösten 2022 har vi besökt elva skolor från Östersund i norr till Lund i söder för att se tillbaka på 30 års friskolehistoria (egentligen närmare 200 års friskolehistoria, men det återkommer jag till alldeles strax), men framför allt för att diskutera hur svensk skola i stort kan utvecklas ännu mer under de närmaste åren.
Ett stort och hjärtligt tack till alla de skolor som upplåtit sina lokaler, som raggat kunniga och engagerade namn till högintressanta panelsamtal, vars elever och rektorer bjudit på insikter och musik och som bjudit på kaffe och fika! Dessa fantastiska skolor är, i tur och ordning: Fridaskolan i Kvillebäcken, Göteborg, Internationella Engelska Skolan i Helsingborg, Kunskapsskolan i Västerås, Klara Teoretiska gymnasium i Sundsvall, Hudikgymnasiet i Hudiksvall, Pops Academy Karl Johan i Örebro, Innovitaskolan i Falun, Kunskapsskolan i Uppsala, Kunskapsskolan i Lund, Internationella Engelska Skolan i Östersund och slutligen Lärande Grundskola Östra i Norrköping. Otroliga skolledare och rektorer, fantastiska elever och ett omisskännligt engagemang för skolutveckling och för sina respektive verksamheter! Ni är verkligen beundransvärda!
Och vilka samtal och insikter som panelisterna har bjudit på!
Med på alla skolor (i egen hög person eller annars genom en förinspelad film) har skriftställaren Anders Johnson varit. Anders har skrivit en lysande bok på vårt uppdrag som heter ”Ett fönster öppnades …” och handlar om friskolornas historia nästan 200 år tillbaka i tiden (läs mer om boken här – och beställ den som julklapp åt dig själv eller någon du gillar). I varje ny stad har Anders Johnson, genom att grotta ner sig i arkiven, lyckats hitta lokala exempel på kvinnliga friskolepionjärer som drev privata skolor långt innan friskolereformen såg dagens ljus. I Uppsala berättade han om Jane Miller Thengberg, som grundade Klosterskolan redan 1855. I Lund gav han utrymme åt pedagogen Anna Rönström som grundade Elementarskolan i Lund för flickor (Rönströmska) 1871. I Östersund presenterade Anders Alma Renborg, föreståndarinna för Östersunds Elementärläroverk, grundat 1894. Och i Norrköping lyfte han barnomsorgspionjärerna och systrarna Ellen och Maria Moberg som 1899 startade en kindergarten, efter tysk modell, i sitt hem.
Med oss på två orter – Falun och Norrköping – hade vi också Widar Andersson, politisk redaktör på Folkbladet, tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna och friskolepionjär också han. Widar tryckte i Falun på att den stora utmaningen för svensk skola är alla de elever som lämnar skolan utan fullständiga betyg och utan de kunskaper som skolan ska ha gett dem. Han menar att vi framåt måste hitta metoder och modeller för att nå dessa barn med skolans uppdrag. I Norrköping var Widars budskap – ytligt sett lite motsägelsefullt jämfört med det första: ”Stå still i båten och förändra inte så mycket.” Men med detta menar Widar förstås bara att skolan inte ska hoppa på alla tänkbara trender, utan stå fast förankrad i sitt kunskapsuppdrag och använda sig av de väl beprövade metoder som utvecklats under hundratals år.
I Lund uppmanade den kände moderaten Rasmus Törnblom, vice ordförande i kommunstyrelsen i Lund, oss friskolefolk att hitta vår tids Anna Whitlock, friskolepionjären som Anders Johnson lyft vid varje framträdande.
I Örebro pratade Katarina Pietrzak från RISE om att vi behöver vidga perspektiven på skolan till livslångt lärande om vi ska bygga ett system för utbildning som håller hela vägen.
I Uppsala diskuterade panelen lärarbristen, privatisering av lärarutbildningen, lärarprofessionens självständighet och betygsinflationen.
Marina Malmqvist, vd på Lärande grundskolor, tyckte i Norrköping att skolan behöver öka takten för att ligga i en allt mer snabbföränderlig tid och konstaterade att konkurrens sporrar kvalitet och utveckling.
I Östersund konstaterade Anna Sörelius Nordenborg, vd på Internationella Engelska Skolan, att näringslivet ofta efterfrågar en IES-etablering på orter där företag ska etablera sig – till exempel när Northvolt skulle bygga batterifabrik i Skellefteå.
Och i samma panel deltog också Joel Nordkvist, gruppledare för Moderaterna i Östersund och tidigare ordförande i utbildningsnämnden, som fick avsluta med en klok insikt som man kan önska att fler politiker kunde drabbas av:
– Politiker har en tendens att vilja vara inne och peta i saker, trots att det inte alltid behövs. ”If it ain’t broken, don’t fix it”.
Så kan ett samtal om skolan också gå till. Med fokus på kunskap, framtiden och de verkliga utmaningarna. För Sveriges skull – och inte minst våra ungas skull – hoppas jag att diskussionen framöver kan handla mer om dessa saker, och mindre om det som är ovidkommande. Vi behöver lösa knutarna i skoldebatten och ta oss an utmaningarna tillsammans: friskolor och kommunala skolor, politiker från alla partier. Bara så kan de närmaste trettio åren bli en verklig renässans för svensk skola.
Återigen: ett stort, stort tack till alla skolor som gjort Friskoleveckan, som vi kallat vår turné, möjlig! Tack också till Annika Renestam, som projektlett Friskoleveckan och kuskat land och rike runt för att förverkliga alla dessa viktiga samtal om skolans framtid!
Tillsammans kan vi göra skillnad!